Säkerhets- och arbetsmiljöarbete har en tradition av att arbeta reaktivt, att följa upp antalet olyckor – snarare än att proaktivt analysera beteenden.
– Naturligtvis ska vi ha koll på olycksstatistiken, men om vi enbart följer upp detta är vi alltid ett steg efter, säger Jennifer Englund på Behaviour Design Group som arbetar med beteendebaserad säkerhet.
– Vi behöver istället fokusera på att öka andelen säkra beteenden och minska de osäkra. Här har vi mycket att vinna på att använda oss av den omfattande forskning som finns.
Många företag uttrycker en frustration över att medarbetare, trots tydliga instruktioner, ändå beter sig riskfyllt. Det här beror på en rad psykologiska fenomen, enligt Jennifer Englund.
– Första gången vi gör en avancerad frånkoppling av en ledning tycker vi antagligen att det är ganska otäckt. Men efter tionde gången slappnar vi av och det kan leda till slarv.
Efter tionde gången slappnar vi av och det kan leda till slarv.
En annan anledning är att vi har en tendens att tänka att ”det där händer inte mig”. Riskfyllda beteenden är i regel natu-rligt förstärkta för att de spar tid, energi och är enklare att utföra.
– Det kan till exempel handla om att det tar tid att ta på sig ett par säkerhetsklassade handskar och att det blir lite svårare att utföra jobbet med handskarna på. Det blir därför en ovana att hoppa över handskarna.
Det är vanligt att de ansvariga för arbets-miljön känner sig uppgivna, berättar Jennifer Englund. De tycker att de dagligen tjatar om säkerheten. Men även om personalen vet om farorna, så tenderar de att strunta i säkerheten om det finns annat som står på spel, till exempel att hinna göra klart ett jobb i tid.
– Om man bara får beröm när man genomfört ett jobb i tid, är risken stor att man tummar på säkerheten för att nå målen. Därför är det viktigt att företaget också betonar att jobbet ska utföras på ett säkert sätt.
Forskningen visar att det naturligtvis krävs utbildning och instruktioner, men att vi framför allt behöver fokusera på att förstärka önskade beteenden i vardagen för att få maximal effekt. Jennifer Englund ger ett exempel:
– Det handlar om enkla verktyg, till exempel positiv feedback från arbetsledaren när du använder säkerhetshandskarna. Men det gäller att ha största fokus på det positiva. Om arbetsledaren istället hotar med olika negativa följder, kan resultatet på sikt istället ge en sämre inställning till säkerheten.
För att organisationer ska lyckas med att skapa en arbetsmiljö som bygger på säkra beteenden måste anställda på alla nivåer involveras. En handlingsplan behöver tas fram och målbilder bör specificeras i konkreta beteenden.
– Endast förändrade beteenden skapar resultat. Det spelar ingen roll hur engagerad du är som ledare om du aldrig uppmärksammar de som faktiskt agerar på ett säkert sätt i vardagen.
Marie Kofod-Hansen
