Ukrainakriget fortsätter att skaka om rejält på Europas energimarknader trots att den ryska gasen till stor del fortfarande levereras i de tre stora ledningar som förbinder landet med centrala Europa. Priserna på olja, gas och kol är fortsatt på väldigt höga nivåer även om de fallit tillbaka något under de senaste dagarna. Även elpriserna i Europa är ovanligt höga för årstiden, med priser på upp till tre kr/kWh i dagssnitt på spotmarknaderna i Tyskland och Frankrike.
Som en följd av kriget presenterade EU i början av mars sitt Repower-program där målet är att fasa ut gasberoendet från Ryssland, som står för cirka 40 procent av Europas naturgasimport. Under 2022 ska två tredjedelar av den ryska gasen fasas ut och 2030 ska all rysk gas försvinna. I stället ska EU diversifiera gastillförseln, öka andelen förnybar energi och jobba mer med energieffektiviseringar.
Ökade leveranser av LNG
Redan nu har EU ökat på leveranserna av LNG (flytande gas) till rekordnivåer, och importerar nu cirka 10 miljarder kubikmeter per månad.
– Man satsar väldigt mycket på LNG nu, framför allt kommer det mer från USA. Men det är en utmaning att öka LNG-leveranserna vilket också kommer att driva upp priserna, säger Henrik Wachtmester, som forskar i globala energisystem på Uppsala universitet.
– Dessutom finns det ganska få LNG-hamnar i norra Europa, och de som finns går på max. Det finns ju LNG-hamnar med ledig kapacitet på iberiska halvön, men det finns inga större förbindelser därifrån upp till centrala Europa. Nu ska Tyskland bygga två nya LNG-hamnar, men det kommer nog ta minst tre-fyra år innan de är klara.
I korten ligger också ett totalt gasstopp från Ryssland, vilket skulle skärpa situationen ytterligare.
– Då måste länderna dels ställa om elproduktionen och till exempel elda mer kol, dels måste både hushåll och industrier minska gasanvändningen. Samtidigt kommer detta att skynda på utbyggnaden av sol- och vindparker, säger Henrik Wachtmeister.
Förskjutning i energipolitiken
EU:s energipolitik har huvudsakligen drivits på av de uppsatta klimatmålen. Men nu kommer det att bli en förskjutning tror Henrik Wachtmeister:
– Nu är det inte bara klimatet som är en drivkraft, utan även säkerhetspolitiken. Det här kan förena intressen som tidigare dragit åt olika håll. Det blir en acceleration av den omställning som redan var på väg.
Kärnkraftens roll är också intressant i sammanhanget även om den inte omnämns i EU:s Repowerprogram. I år ska Tyskland fasa ut sina tre sista reaktorer, och det har diskuterats huruvida dessa ska förlängas på grund av det skärpta energiläget.
– Men jag tror inte att Tyskland kommer ändra sitt beslut, om det inte blir ett totalt gasstopp. Det finns starka politiska låsningar, man har slagit in på den här vägen och processen är svår att hejda. Men Frankrike ska ju satsa mer, så på EU-nivå får vi kanske en diversifiering bland energikällorna, konstaterar Henrik Wachtmeister.
Under den senaste veckan har även Belgien meddelat att de skjuter fram utfasningen av sina två sista reaktorer från 2025 till 2035.
Mer trygghetstänkande
Även Tomas Kåberger, som är professor på Chalmers och tidigare generaldirektör på Energimyndigheten, tror på en förskjutning av den europeiska energipolitiken.
– Vi kommer att se mer av både nationellt och regionalt trygghetstänkande än tidigare. Och industriföretagen kommer att sätta ett större värde på försörjningskedjor av underleverantörer som man har bättre kontroll på, till exempel kring logistik, säger Tomas Kåberger.
– Samtidigt innebär detta att utfasningen av fossila bränslen kommer skyndas på i Europa. Men det är en komplicerad process. Många råvaror kommer bli dyrare och svårare att få tag på och det innebär att det blir dyrare att bygga till exempel vindkraft.
I närtid kommer länderna dock att använda den energi som finns till hands, vilket kan påverka utsläppen negativt.
– Man kommer att sätta igång allt man har. Det har ju blivit en tiodubbling av kolpriserna under de senaste åren. Även kärnkraftverken är lönsamma och för dem som har bränslefri produktion är det ju ett angenämt läge. Men det kan slå åt olika håll också – i Storbritannien får vindkraftsägarna betala tillbaka pengar för att priserna är högre än de garanterade priser som avtalats, säger Tomas Kåberger.
Liten påverkan på Sverige
För Sveriges del är påverkan mer indirekt. Elproduktionen är närstan helt fossilfri, fjärrvärmeproduktionen baseras till största delen på inhemska biobränslen och naturgasanvändningen är låg och koncentrerad till ett fåtal industrier. Enligt Energimyndigheten, som publicerar uppdaterade ”lägesbilder” ett par gånger i veckan, är det ”fortsatt låg för brist eller omfattande försörjningsstörningar i leveranserna av el, gas eller drivmedel i Sverige”, men ”bedömningen kan ändras snabbt” (18 mars).
Men elkunderna i södra Sverige kommer dock känna av konsekvenserna av kriget i och med att elmarknaden är integrerad med EU.
– Södra Sverige kommer smittas av de kontinentala priserna så länge vi har flaskhalsar i elöverföringen från norr och kablar till kontinenten i söder. Sedan blir det högre drivmedelspriser. Hur mycket högre beror på hur mycket den ryska oljeexporten minskar.
– Oljan är den viktigaste intäktskällan för Ryssland så det är mindre sannolikt att de stoppar de leveranserna. Då är det mer sannolikt att Väst inför tuffare oljesanktioner framöver. Men skulle exporten av både den ryska gasen och oljan stoppas helt samtidigt skulle det bli väldigt stora utmaningar – troligen en svår recession i hela världsekonomin, säger Henrik Wachtmeister.
Johan Wickström
