S
om ett av de häftigaste jobben man kan ha. Så beskriver Sofia Nilsson på Vattenfall hur det är att vara Forsmarks safeguards coordinator på härd och bränsle.
Som sådan har hon många ansvarsområden. Det främsta är att se till att Forsmarks kärnkraftverk uppfyller Sveriges åtaganden i icke-spridningsavtalen. Det innebär regelbundna inspektioner av och rapporter till organisationer som Euratom, IAEA och Strålsäkerhetsmyndigheten.
Sofia Nilsson deltar också i planeringen av bränsletransporter och arbetar i perioder med bränsle- och styrstavsinspektioner i reaktorbassängerna.
– Det är ett jätteintressant yrke där det alltid finns nya saker att lära sig. Sedan tycker jag kärnkraft som sådant är så häftigt. Det är ett genialiskt sätt att producera otroliga mängder el på en väldigt liten yta och med nästan inga koldioxidutsläpp, säger Sofia Nilsson.
Många missförstånd om kärnkraft
Hon berättar entusiastiskt om de missuppfattningar som många har om hur ett kärnkraftverk fungerar. Bland annat är det sällan hon behöver klä på sig mer än en vanlig arbetsoverall och skyddshandskar. Oanvänt kärnbränsle är exempelvis inte farligt innan det blivit bestrålat. De 200 kilo tunga bränsleelementen går att ta i så länge man har handskar på händerna. Och dessa är egentligen mest till för att skydda bränslet från smuts.
Det aktiva bränslet i reaktorn omges så klart av ett stort antal säkerhetssystem och rutiner. Men de flesta av dessa handlar om är att det ska finnas minst ett par meter vatten runt bränsleelementen.
– Vanligt vatten räcker som strålskärm. Så länge härden är vattentäckt går det utmärkt att ta av reaktortanklocket och titta rakt ner i den om man så vill, säger Sofia Nilsson.
Kärnbränslet byts ut
Ett av de mest spännande arbetsmomenten går ut på just detta. Det sker under kärnkraftverkets årliga revision, där underhållsarbeten utförs och en femtedel av kärnbränslet byts ut. Den stora vattenbassängen som reaktortanken ligger i botten på trafikeras med hjälp av en travers (en slags lyftanordning).
– Jag laddar inte bränslet personligen. Men innan vi sätter på locket på härden så åker jag i traversen och läser av ID-numren på bränsleelementen med hjälp av en kamera så att alla hamnat rätt, och så kontrollerar jag att inget av elementen står snett eller för högt upp, säger Sofia Nilsson.
Yrket kräver betydande kunskaper om kärnkraft och man är aldrig helt färdigutbildad. En annan utmaning är att man helt enkelt får vara beredd på att kvarnarna i branschen mal ganska långsamt.
– Allting måste säkerhetsgranskas och gå igenom en rad olika procedurer. Det är inget ovanligt att ett projekt man arbetar med helt plötsligt blir framskjutet med några år. Så man ska inte vara otåligt lagd, säger Sofia Nilsson.
"Allmänheten har en skev bild"
Däremot tycker hon inte att yrket bör betraktas som särskilt farligt.
– Enligt de nationella regelverken får en medarbetare utsättas för högst 20 millisievert strålningsdos per år. Forsmarks egna regler säger 10 millisievert. Men under inget av de 20 åren jag jobbat här har jag registrerat ens 1 millisievert, säger Sofia Nilsson.
Överlag tycker hon att en stor del av allmänheten verkar ha en skev bild av säkerhetsfrågorna.
– Många har ju The Simpsons som enda referens. Men i verkligheten är ju hela anläggningen byggd för att det ska vara lätt att jobba säkert. Om folk visste hur det gick till på ett kärnkraftverk skulle nog inte lika många vara rädda för tekniken, säger Sofia Nilsson.
En dag på jobbet - Sofia Nilsson07:15 Går igenom mejlen och kalendern.08:00 Uppdaterar bränsleinventariet i safeguard-systemet.09:15 Reaktorfysikerna rapporterar hur dygnet har gått. 10.30 Planerar aktiviteter i reaktorhallen.11.30 Möte med branschaktörer för att diskutera nya säkerhetsregelverk.14.00 Skriver rapport till Euratom.15.45 Avslutar dagen. Spelar badminton med kollegorna på Forsmarks IF.
Linus Olin
