Energimyndigheten meddelade i måndags att de kommer att satsa 594 miljoner kronor på elva kompetenscentrum, bland annat inom solel, vattenkraft, biogas och energilagring. I paketet ingår också en satsning på kärnkraft: 25 miljoner kronor går till det så kallade ANItA-projektet, eller ”Akademiskt-industriellt kärntekniskt initiativ för att uppnå en framtida hållbar energiförsörjning”.
Målet med ANItA är att samla kompetens, utreda förutsättningarna samt lägga fram möjliga scenarier för så kallade små modulära reaktorer (SMR). Dessa är mindre kärnkraftverk på mellan 50 och 300 MW som på senare tid blivit ett allt hetare diskussionsämne i flera länder.
Fördelar med SMR
Det finns flera potentiella fördelar med SMR jämfört med traditionell kärnkraftsproduktion. Säkerheten kan förbättras då de mindre reaktorerna använder passiv kylning. Kostnaderna bör också kunna sänkas genom att reaktorerna kan massproduceras i stället för att byggas på plats och att de kan licenseras och godkännas efter typ snarare än var för sig.
– Det är väldigt bra att Energimyndigheten tog det här beslutet, och att de har lyft hur betydelsefullt det är att Sverige satsar på SMR, säger Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet och huvudkoordinator för projektet.
Han menar att ett kompetenscentrum inom kärnkraftsteknik är ett bra sätt att samla den nödvändiga kompetensen som behövs för att Sverige ska kunna hantera den drastiskt ökade elkonsumtion som förväntas komma.
– Att tillverka och konstruera egna reaktorer är ett fält där vi i Sverige har gått från att ha ett eget initiativ och driv till att ligga rejält efter andra länder, säger Ane Håkansson.
Därför kommer detta centrum att fokusera på systemintegration och andra användningsområden för reaktorerna än att enbart producera el.
– Den här inslagna vägen med alltmer icke planerbar kraft i energisystemet kommer skapa väldigt stora problem för vårt välfärdssamhälle i framtiden om vi inte också har någon form av planerbar stabil kraft. Då vill det till att teknik som denna finns på plats, säger Ane Håkansson.
Bränsleutveckling och säkerhet
I nuläget finns det 14 projekt som ANItA kommer fokusera på. En av de särskilt viktiga frågorna rör bränsleutveckling i ganska generell mening.
– Vi kommer titta på såväl inkapslingsmaterial som bränslet i sig. Om vi skulle införa den här tekniken är det ju bra att vi då använder bränslematerial som är lättare att återvinna eller slutförvara än dagens bränsle, säger Ane Håkansson.
En annan viktig fråga blir säkerhetsaspekterna. ANItA ska inte själva designa några reaktorer, men däremot studera de olika koncept som finns på gång ute i världen och hur de fungerar i olika driftsituationer.
– Detta för att göra en grundläggande säkerhetsanalys av varje reaktortyp och vilken av dessa som bör vara mest intressant för Sveriges del, säger Ane Håkansson.
Ett annat fokusområde är hur regelverken ska se ut angående kärnämneskontrollen, då det internationella samfundet måste veta var det klyvbara materialet befinner sig och nuvarande tillsynssystem inte är utformade för att det ska finnas många mindre reaktorer utspridda i samhället.
– Sen har vi frågan om svensk lagstiftning. Vi har ju en miljöbalk som begränsar kärnkraftsanvändningen och den ska vi se över. Även hur licensieringsprocesserna och tillståndsgivning fungerar. Vi ska också utreda hur den här typen av projekt skulle kunna genomföras rent praktiskt, till exempel hur leverantör och reaktorägare bör formera sig för att införandet av tekniken ska bli så effektivt som möjligt, säger Ane Håkansson.
Ska växa organiskt
Resultaten från ANItA ska levereras löpande. Bland annat i form av pressträffar och symposier som kompetenscentrumet har tänkt att arrangera.
– Idén är att verksamheten ska kunna växa organiskt. Det finns ju fler intressanta aktörer som kan gå in som partners, och vår förhoppning är att även statsmakten ska se att det här är värt en extra slant. Just nu har vi intecknat varenda krona i de initiala projekten, säger Ane Håkansson.
Uppsala universitet är huvudansvarigt för ANItA, med KTH, Chalmers, Uniper, Vattenfall, Fortum, Westinghouse och Studsvik som projektpartners. Budgeten är 81 miljoner kronor på fem år där akademin och industrin står för 25 respektive 31 miljoner kronor utöver Energimyndighetens stöd.
Linus Olin
