Bakgrunden till taxonomin är att den ska leda till att EU ska kunna vara klimatneutralt till år 2050. För att lyckas med det krävs, enligt EU-kommissionen, investeringar på flera hundra miljarder euro per år. Genom att använda gemensamma hållbarhetskriterier i hela EU ska man driva finanssektorn att investera i miljömässigt bra aktiviteter.
EU-kommissionen presenterade i november förra året taxonomiförordningen och förslaget ledde till en omfattande kritik från en rad aktörer. Från Sverige var framför allt kritiken hård mot att bioenergi och vattenkraft inte sågs som hållbar. Vattenkraften definierades visserligen som en hållbar sektor, men det förutsatte att den uppfyllde en rad detaljkrav. I praktiken klassades därför endast en liten del av vattenkraften som hållbar. Än värre var det för bioenergi, som sågs som en övergångsteknik.
– I den slutgiltiga akten ser vi fortsatta problem för vattenkraft och bioenergi. Bioenergi ses inte längre som en övergångslösning, vilket givetvis är bra, men kriterierna för både bioenergi och vattenkraft är tuffare än befintlig EU-lagstiftning, vilket leder till att vi får dubbla standarder, säger Carl Berglöf, expert inom kärnkraft och den som samordnat ärendet inom Energiföretagen.
– För bioenergimarknaden skapar detta en osäkerhet och därmed stagnerar viljan att investera, säger Carl Berglöf vidare.
Vad gäller vattenkraften finns en lång lista med kriterier som ensidigt fokuserar på vattenmiljön, utan att hänsyn till vilken negativ påverkan uppfyllande av dessa kriterier skulle få för vattenkraftsproduktionen och vattenkraftens reglerförmåga.
– Kriterierna är dessutom mycket otydligt formulerade och därmed näst intill omöjliga att bedöma. Det krävs mycket omfattande och platsspecifika utredningar för att kunna avgöra vilka åtgärder som är biologiskt motiverade och tekniskt genomförbara. Otydliga kriterier lämnar ett stort utrymme för godtyckliga bedömningar, vilket skapar osäkerhet för alla, säger Carl Berglöf och fortsätter:
– Dessutom harmoniserar inte taxonomins kriterier med den nationella planen för miljöanpassning av svensk vattenkraft. En konsekvens av detta blir att många vattenkraftanläggningar troligtvis inte kommer att klassas som hållbara ens efter denna miljöanpassning. Det är mycket olyckligt eftersom vattenkraftsbranschen gått med på att finansiera miljöanpassningen av vattenkraften med 10 miljarder kronor och egna insatser.
En fråga som varit hett debatterad är om naturgasen ska ses som en övergångslösning. Tio länder hotade till och med att blockera taxonomin om kommissionen skulle utesluta naturgas som hållbar. Detta ställningstagande har i sin tur fått stark kritik – inte minst från miljöorganisationer. Nu väljer EU-kommissionen att helt lyfta ur naturgasen från taxonomin. Den ska ingå i en kompletterande delegerad akt som kommer att antas senare i år, men redan nu framgår att naturgasen ska ses som en omställningsteknik.
Kärnkraft har inte heller ingått i detta skede av taxonomin. Det beror på att EU-kommissionen vill utreda kärnkraftsfrågan ytterligare bland annat med hänvisning till frågan om slutförvar. EU:s särskilda vetenskapliga råd (Joint Research Centre) kom för en månad sedan med en rapport till EU-kommissionen där de slår fast att livscykelpåverkan från kärnkraft kan liknas vid vattenkraftens livscykelpåverkan. Två oberoende expertgrupper ska nu granska rapporten och de ska lämna sina bedömningar i juni. Kommissionen ska därefter återkomma så snart som möjligt med en kompletterande delegerad akt.
– Rapporten ger en god grund för kommissionens kommande bedömning och det är positivt att de snart ska ta fram en delegerad akt om kärnkraft. Samtidigt hade vi helst sett att kärnkraft ingått redan nu för att få en helhet kring energifrågorna. Inte heller energiåtervinning ingår i den nuvarande akten. Det är olyckligt, säger Carl Berglöf.
– Dessutom anser vi att kommissionen använt olika måttstock för olika verksamheter, vilket bryter mot kravet på teknikneutralitet. Vissa tekniker har haft ett uttalat frikort, medan andra måste föra sin klimatnytta i bevis. Det öppnar för godtycke, vilket inte är bra, anser Carl Berglöf.
Intresseorganisationen Svebio, som tidigare varit mycket hård i sin kritik mot taxonomin tycker att det har skett tydliga framsteg i den slutgiltiga akten jämfört med den som presenterades i november, men är fortsatt kritiska till flera delar.
– Detta är en steg i rätt riktning och ett resultat av en omfattande lobbying, inte minst från Sverige, men vi är fortsatt kritiska till flera delar. Vi anser att kommissionen motarbetar drivmedel och har allt för långtgående krav för bioenergi, säger Kjell Andersson, näringspolitisk chef på Svebio.
Han pekar på att kriterierna för bioenergi går utöver det som medlemsländerna tidigare har enats om, exempelvis med förslag om rapportering från mindre värmeverk och retroaktivt verkande krav på klimatprestanda.
– Det finns ingen undre gräns för att inte behöva rapportera och det leder till omfattande byråkrati som måste uppfyllas för klara kraven, vilket drabbar mindre värmeverk, säger Kjell Andersson.
Svebio ifrågasätter dessutom taxonomin som metod att styra klimatpolitiken i EU.
– Vi tycker att det är bra att EU vill satsa på hållbara investeringar, men vi ser allvarliga brister med att göra det genom en delegerad akt. Då kan förslaget enbart godtas eller förkastas. Det har funnits ett stort utrymme för tyckande och lobbying vad gäller taxonomin, säger Kjell Andersson.
– Vi hade hellre sett att EU styr klimatarbetet genom starka generella styrmedel, främst koldioxidskatt eller handel med utsläppsrätter, kombinerat med en strikt miljölagstiftning, säger Kjell Andersson vidare.
Nu har ministerrådet och parlamentet sex månader på sig att rösta emot kommissionens akter om de inte är nöjda med dem. Om de inte röstas ner kommer de gälla i enlighet med vad som anges i Taxonomiförordningen med rapporteringskrav från den 1 jan 2022.
Ann-Sofie Borglund
