Från att ha varit ett litet startup-företag planerar nu Göteborgsföretaget Liquid Wind att kliva upp på den stora scenen och lanserar nu jätteanläggningar för förnybar vätgas. Syftet är att producera flytande metanol med prefixet elektro, så kallade e-metanol.
E-metanol tillverkas av vätgas och koldioxid. Med hjälp av el från vindkraft spjälkas först vatten till syrgas och förnybar vätgas. Därefter blandas vätgas och koldioxid till metanol i en reaktor. Slutprodukten ska sedan säljas på fartygsmarknaden, där företaget än så länge är ensamt i sin nisch.
Liquid Wind kan rent av bilda skola för en ny elbaserad industri. Var och en av de nu planerade anläggningarna ska ha en produktionskapacitet för vätgas på 65 MW, vilket kan jämföras med världens totala kapacitet för elektrolys till vätgas som idag ligger på runt 150 MW.
Den affärsmässiga drivkraften ligger delvis i samhällets ökande insikt att biobränsle, bränsleceller och direktverkande el inte kan ersätta allt fossilt bränsle.
– Hittills har den termokemiska processen varit för kostsam för storproduktion, men nu sjunker kostnaderna på förnybar el och för produktionen av vätgas samtidigt som marknaden börjar värdesätta hållbarhet, säger Claes Fredriksson, vd på Liquid Wind.
Efter flera år med utvecklingsarbete ligger Liquid Winds första processanläggning FlagshipOne nu på ritbordet. Troligtvis kommer den att hamna i Örnsköldsvik, där bolaget inlett ett samarbete med Övik Energi. Den planeras stå klar i början av 2024 med en årsproduktion på minst 50 000 ton e-metanol, eller 160 ton per dag. Slutgiltigt investeringsbeslut tas 2022. Totalt handlar det om cirka 1,5 miljarder kronor.
Nästa steg i planen är att resa sex produktionsanläggningar i Skandinavien fram till 2030. Internationellt ska teknologin licensieras ut till lokala projektägare. För att stötta expansionsplanen har Liquid Wind ett internationellt expertkonsortium bakom sig med bland annat Siemens, kemiteknikkoncernen Haldor Topsøe och CCU-utvecklaren Carbon Clean.
Att det för Liquid Wind blev just e-metanol är mest av strategiska skäl. Rent tekniskt kunde man ha tillverkat diesel eller någon annan syntetisk fraktion, men metanol är ett kemiskt kinderägg med många användningsområden. E-metanol passar bland
annat som fartygsbränsle. Och då rederier över hela världen saknar ett robust alternativ till tjockolja, och bränslen ofta köps på långa kontrakt, kan marknaden bli stabil.
– Shippingindustrin är tillräckligt stor för att kunna ge den tyngd och trygghet som behövs för att få igång de stora anläggningarna, säger Claes Fredriksson.
Sjöfarten är samtidigt bekväm med metanol som är en relativt enkel produkt att hantera. Metanol passar också väl in i samhällets befintliga infrastrukturer för flytande produkter.
Fartygstrafiken kan därför bli elektrobränslets port till resten av transportsektorn både på land, till sjöss och i luften. Både kemisk industri och tillverkningsindustrin har dessutom ett växande behov av förnybara insatsmedel som grön metanol i processer som ligger bakom många vardagsprodukter.
Själva elen vill Liquid Wind köpa från nya vindkraftsanläggningar, som ska finansieras genom PPA-avtal (Power Purchase Agreement), direkt med en eller flera fasta producenter. Det kommer handla om långsiktiga avtal med fast pris på 10–15 år. Strategin är att varje e-metanolfabrik på sikt ska upprätta egna PPA-avtal med vindkraftsproducenter.
Förnybar energianvändning blir ett bra argument även för slutprodukten e-metanol. Med ny tillkommande vindkraft inkräktar inte produktionsanläggningen på befintlig kapacitet i elsystemet.
Shippingindustrin är tillräckligt stor för att kunna ge den tyngd och trygghet som behövs. Claes Fredriksson, vd på Liquid Wind.
Förutom vätgas är koldioxid från biomassa e-metanolens andra stora råvara. Liquid Wind planerar därför att förlägga sin första produktionsanläggning i närheten av det biobränsleeldade Hörneborgsverket i Örnsköldsvik.Här ska koldioxiden fångas in och användas i elektrobränsleproduktionen om allt går enligt planerna.
Varje år behövs 70 000 ton koldioxid som ska renas och koncentreras innan den når metanolreaktorn för syntes. På så vis kan e-metanolen också bidra till att sänka pappersindustrins koldioxidutsläpp. När CCS-tekniken i framtiden har landat i energibranschen kan här också finnas intressanta spinoff-affärer för energiföretag som bränner biomassa och avfall. Att använda koldioxid till elektrobränslen istället för deponering är helt klart en intressant tanke, tycker till exempel Stockholm Exergi. Istället för bio-CCS med lagring blir det bio-CCU, carbon capture and utilization. Koldioxid kan också hämtas ur rökgaserna från avfallsförbränning, som då kan ge kraftvärmeverk en kommersiell CCU-produkt.
Klicka på illustrationen nedan för att förstora den.
Resan mot ”flytande vindkraft” började när fastighetsbolaget Wallenstams energibolag Svensk Naturenergi för några år sedan letade efter lagringsmöjligheter till sin vindkraft. Det resulterade i en förstudie kring elektrobränslen tillsammans med bland annat Göteborg Energi och Uddevalla Energi. 2017 startades Liquid Wind av Claes Fredriksson med bakgrund från Chalmers.
Med elektrobränslen från förnybar vätgas vill Liquid Wind ställa sig i industriomställningens frontlinje. Tack vare vindkraften har Sverige Europas bästa förutsättningar för e-metanol, menar Claes Fredriksson, men utan stödjande regelverk och politiska strategier kommer Sverige att halka efter andra länders omställning.
– Kommersialisering av e-metanol, elektrobränslen och industriell förnybar vätgasproduktion måste ges marknadsmässiga förutsättningar. Det kräver stora investeringar i teknologier och infrastruktur, säger Claes Fredriksson.
Förnybar vätgas har samtidigt möjligheten att öppna några av de täta skotten mellan industrin, transportsektorn och energibranschen. Om vägen går via sjön är det utmärkt, men förr eller senare måste de nya drivmedlen också gå i land, menar Clas Fredriksson.
– Vätgas är inget universalmedel som på något magiskt vis ska lösa alla utmaningar. Stöden måste fokusera på applikationsområden som löser konkreta problem där incitament och policyer för efterfrågesidan kommer att vara avgörande.
Potentialen finns således, men hur ser de stora utmaningarna ut för er?
– Nu handlar det om att hitta kunder som är beredda att betala lite mer för förnybart bränsle och skriva avtal. Samtidigt måste vi hitta stöd från offentliga aktörer, till exempel EU eller inom ramen för Naturvårdsverkets Klimatklivet för att klara de stora investeringar som krävs.
Elektrolysör med lång historia
Elektrolysörer har en lång historia inom konstgödselindustrin. 1928 började Norsk Hydro med storskalig produktion av vätgas i Rjukan i norska Telemark för framställning av ammoniak till konstgödsel. Den över 200 MW stora anläggningen hade som mest 440 elektrolysörer.
Efterhand ökade processindustrins användning av vätgas, men elektrolysörerna försvann. Från 1970-talet gick nästan all vätgasproduktion över till ångreformering av naturgas, med stora koldioxidutsläpp som följd. 1991 stängdes världens sista stora elektrolysör.
Morten Valestrand
