Eolus vindpark i Dållebo, i Ulricehamns kommun, invigdes i oktober 2025. De första samråden för parken – består av fyra 180 meter höga kraftverk med totalt 18 MW – gjordes 2012 och tillståndsansökan lämnades in 2014.
– Det är tyvärr inte unikt och ett underbetyg till hela systemet. Tillståndsprocessen tar 3-4 gånger så lång tid som det tar att bygga vindkraftverken, säger Eolus vd Per Witalisson.
Han konstaterar också att nålsögat för att få vindkraftsverk i hamn blivit allt mindre. Över 90 procent av alla vindkraftsprojekt i Sverige som prövats det senaste året fick nej redan från kommunerna, och kom alltså inte ens vidare till miljöprövning.
– Alla våra projekt som vi lämnade till kommuner för tillstyrkan under 2025 fick nej. Och då ska man komma ihåg att det endast är de allra bästa och mest attraktiva projekten som vi vindkraftsutvecklare tar vidare till kommunerna, säger Per Witalisson.
Risk för brist på projekt
Regeringens senfärdighet och för lite incitament för kommunerna och närboende gör att det finns en uppenbar risk att det blir brist på projekt, och därmed i förlängningen ökade elpriser för konsumenter och industrin, menar han.
Högre räntor, lägre och mycket mer volatila elpriser, dyrare kraftverk, anslutningar etc gör att det numera bara är riktigt attraktiva lägen i elprisområde 3 och 4 som alls är intressanta för nyetablering av vindkraftverk för Eolus del.
Eolus tillhör vindkraftsveteranerna. Företaget byggde sitt första verk, med en effekt på 225 KW, på södra Öland redan 1990. Många av de tidiga verken i Skåne, på Västkusten och Öland börjar falla för åldersstrecket. En del befintliga verk kan moderniseras. Andra ersätts för att kunna utnyttja befintliga elanslutningar.
Men många äldre verk ligger längs kusten i tättbebyggda områden och då är det inte aktuellt att ersätta dem med större och effektivare moderna verk, som numera oftast i stället placeras längre in landet i höglänta skogsområden.
Större och högre verk
Teknikutvecklingen har möjliggjort mycket större och högre verk med längre blad och större rotorer som ger mer rörelsenergi, vilket gör att moderna verk genererar el även då det blåser lite, och priserna på och behovet av el är större.
Per Witalisson kontrollräknar för säkerhets skull innan han konstaterar att de verk Eolus nu bygger genererar 35 gånger mer el än det första som företaget installerade på Ölands södra udde, trots att vindlägena där är fantastiska.
Förutom större vindkraftverk är det en trend att kombinera sol- och vindanläggningar med batterier för att få en jämnare produktion och kunna sälja stödtjänster till elnätet.
Eolus är primärt ett utvecklingsbolag, och försäljningsprocesserna går numera trögare än under perioden med mycket låga räntor. Traditionella köpare, som stora försäkringsbolag, pensionsstiftelser och andra som vill åt den obligationsliknade avkastningen från kraftproduktion, har mycket mer att välja på nu när räntorna är högre. Samtidigt syns fler samarbeten mellan finansiellt kapital och traditionella energibolag än tidigare.
Ovilja att teckna långa elavtal
Dagen före julafton 2025 lyckades Eolus dock sälja Dållebo och ytterligare två vindkraftsparker, Fågelås och Boarp, till franska Mirova, en global kapitalförvaltare dedikerad till hållbara investeringar. En bidragande orsak var ett 15-årigt pris- och leveranssäkringsavtal, PPA, som täckte en betydande del av anläggningarnas årliga elproduktion.
PPA:n tar oss över till en annan väsentlig aspekt på utbyggnaden av elkapacitet.
– I södra Sverige har vi elunderskott och problem med anslutning för industrin. I norr är problemet det omvända med överskott, låga och volatila elpriser och många elproducenter som har lönsamhetsproblem.
– Det finns inget självändamål att bygga ut elproduktion. Industrins förbrukning och elproduktionen måste gå hand i hand. Den stora utmaningen för regering, myndigheter och företag på producent- och konsumentsidan är att takta utbyggnaden så att vi får effektivast möjliga system, säger Per Witalisson.
Det finns en uppenbar risk att elproduktionsprojekt i norr pausas i avvaktan på konsumtionen och industriinvesteringarna kommer igång.
Här ser han en tydlig skillnad mellan techbolag som Google och Amazon och även utländska industriella aktörer som Hydro och Alcoa. De är beredda att teckna långa PPA-avtal, medan viljan att göra det saknas på många håll i svensk industri.
– Om planeringsmålet 300 TWh till 2045 ska bli verklighet borde industrin vara tydliga med vilka förbrukningsinvesteringar som blir av till vilka elpriser och producenterna med vilka volymer som kan byggas vid olika prisnivåer. Utan sådana lösningar finns det en uppenbar risk att elproduktionsprojekt i norr pausas i avvaktan på konsumtionen och industriinvesteringarna kommer igång.
Mycket pengar försvinner i utvecklingsprojekt
Högst upp på Per Witalissons önskelista står en svensk industripolitik där man slår fast vad elen ska användas till så att ett så effektivt system som möjligt byggs efter det.
För vindkraften vill han främst se incitament för kommuner och närboende. Det skulle ge dyrare elproduktion, men är rimligt att göra eftersom framgångsgraden i projekten skulle öka. Som det är nu är det alldeles för mycket pengar som försvinner i utvecklingsprojekt som aldrig blir av. Och förstås förenklade tillståndsprocesser, med en one-stop-shoplösning. Som det är nu ligger Sverige i EU-botten när det gäller tillståndstiden.
– Vi välkomnar att regeringen äntligen kommit till skott med utbetalning av vindkraftens fastighetsskatt till kommuner som tagit ansvar och möjliggjort vindkraft. Nu verkar det också som om intäktsdelning till närboende är på gång, och sammantaget hoppas vi att det kan göra skillnad, säger Per Witalisson.
Men med få nya projekt i pipeline är skadan redan skedd för svensk vindkrafts del, anser Per Witalisson. Men Eolus som har 35 år i branschen har olika marknader och teknologier att luta sig mot. I Norden blir fokus på ett mindre antal projekt i väntan på att efterfrågan på el ökar samt utbyte och uppgradering av befintliga anläggningar och dessutom mer batterier som komplement till vindkraften.
I Polen ligger fokus på vindkraft där det finns potential på medel och lång sikt eftersom landet har ett stort kolberoende. I USA, som har enorma problem med elnäten ligger Eolus fokus i det korta perspektivet på fristående batteriprojekt, främst drivet av datacenter. Avsaknad av nationellt elnät, samarbeten och förhållandevis lite vattenkraft driver fram mer flexibel produktion och ödrift i USA.
– Det är något vi kan få se i Sverige också. Vi kan inte bara förlita oss på en elnätsutbyggnad som kan ta decennier, utan måste släppa fram aktörer som kan erbjuda flexibel produktion och konsumtion. Det kan bli stort, säger Per Witalisson.
Carl Johan Liljegren
