I maj 2006 ilsknar Dansk Energi till på de svenska myndigheterna: ”Vi finner att Svenska kraftnät överträder EU-traktatens artikel 82 genom att utnyttja sin dominerande ställning på stamnätet genom att minska handelskapaciteten till Själland”, skriver den danska branschorganisationen till Svenska kraftnät och skickar sedan en klagoskrift till EU-kommissionen i samma ärende.
Bakgrunden var nedstängningen av Barsebäcks kärnkraftverk, vilket lett en mer ansträngd elbalans i södra Sverige under kalla vinterdagar och att Svk tidvis begränsat exporten till Danmark och andra länder.
EU-kommissionen konstaterade att denna begränsning inte var förenlig med EU:s inre marknad och tvingade Sverige att ta fram en lösning på problemet. Som ett svar på detta – efter ett antal administrativa turer – införde Sverige fyra elområden i november 2011: SE1, SE2, SE3 och SE4 (se karta intill).
Syftet var och är att hantera flaskhalsarna i elnätet på ett effektivt sätt. Elproduktionen i södra Sverige är för liten för att täcka behoven och det finns tekniska begränsningar för hur mycket el som kan föras över från norra Sverige. Utifrån detta skapades de tre gränssnitten. När det inte går att överföra mer el mellan snitten uppstår prisskillnader.
Från början var prisskillnaderna mellan områdena ganska små, men under de senaste fem åren har de successivt ökat med betydligt högre priser i södra Sverige. Under 2025 låg det årliga snittpriset i SE4 på 67 öre/kWh, vilket kan jämföras med SE1 i norr där priset landade på drygt 18 öre/kWh.
En anledning är den nära kopplingen mellan SE 4 och det kontinentala prisområdet, där gaspriset sätter marginalpriset på marknaden. Att Tyskland enbart har ett elområde förstärker denna effekt.
Jag kan inte föregå våra slutsatser, men att idag införa enbart ett elområde blir väldigt kostsamt.
Utvecklingen har gjort att elområdena hamnat i skottgluggen alltmer, inte minst efter elpriskrisen 2022. En hel del branschorganisationer och debattörer vill se en förändring i indelningen och färre områden, kanske enbart ett. Det skulle leda till mer jämlika konkurrensvillkor och ökad likviditet på elmarknaden, lyder några av argumenten.
Men i en rapport från den EU-gemensamma elområdesöversynen från 2025, som analyserar olika alternativa indelningar, kom Svenska kraftnät fram till att det samhällsekonomiskt mest lönsamma är att behålla dagens elområden – men även att det finns behov av en ny elområdesindelning som tar hänsyn till kommande förändringar i kraftsystemet.
Det är också bakgrunden till den nya analys som Svenska kraftnät (Svk) nu genomför på uppdrag av regeringen och som ska vara klar i slutet av maj i år.
– Det här är första steget för Sverige att övergå till färre elområden, sade energi- och näringsminister Ebba Busch när hon lämnade över utredningsdirektiven.
I utredningen ska Svk analysera tre olika indelningar samt även möjligheten att införa särskilda elområden för export för att ”isolera de samhällsekonomiskt negativa effekterna av prissignaler från kontinentala marknader”.
– Det har skett väldigt mycket sedan vi införde dagens elområdesindelning. En del flöden har ändrats, bland annat på grund av nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Dessutom har vi fått nya kablar från Norge och en mängd ny vindkraft i Finland som ändrar förutsättningarna, säger Mårten Bergman, sektionschef för Grossistmarknader på Svenska kraftnät.
Utgångspunkten för Svk är att titta på indelningen på längre sikt, omfattande åren 2030, 2035 och 2040, där myndigheten ska göra en detaljerad analys utifrån dess mest uppdaterade marknadsanalyser och modeller över kraftsystemet.
– Det här är ingen formell översyn utan en analys av för- och nackdelar med olika elområdesindelningar. Det innebär att ytterligare underlag och analyser behövs för att ändra Sveriges indelning, men att nuvarande analys är en god utgångspunkt för en formell översyn, säger Mårten Bergman.
Men kan du säga något redan nu hur ni ser på alternativen, till exempel ett eller två områden?
– Jag kan inte föregå våra slutsatser, men att idag införa enbart ett elområde blir väldigt kostsamt. Det kräver betydligt större investeringar – även om det kan ha sina fördelar utifrån elhandelsmöjligheter och prissäkring, säger Mårten Bergman.
Ett underliggande syfte med elområdena är att skapa incitament till investeringar i områden där elpriserna är höga. Men det har inte riktigt blivit fallet, till exempel i SE4 som har ett väldigt stort elbalansunderskott.
– Vår viktigaste uppgift är inte att skapa incitament till nya investeringar utan att effektivt hantera strukturella flaskhalsar och ha en effektiv nätdrift. Och det i sig kan skapa incitament beroende på var en elkund befinner sig, säger Mårten Bergman.
Det alternativ som Svk i enlighet med uppdraget själv lagt till i utredningen, utöver regeringens två förslag, har fyra elområden (se grafik nedan). Det sydliga snitt 4 ersätts då av det så kallade ”snitt 3”. – Med denna indelning blir det lättare att hantera de nya öst-västliga flödena mer effektivt, konstaterar Mårten Bergman.
Hur ser du på möjligheten att skapa ett särskilt elområde för export?
– Vi utreder vad som ligger i begreppet och möjliga angreppssätt. Samtidigt ser vi utmaningar kopplat till uppfyllande av EU-regelverk vid en tolkning att målet med dessa elområden är att minska handeln med andra länder, säger Mårten Bergman.
Kritiken mot prisskillnaderna mellan elområdena har ibland varit stor. I november 2025 skrev till exempel fem landshövdingar i södra Sverige en gemensam debattartikel om elområden där man efterlyser ”ett nytt konkurrensneutralt prissystem som medger att hela Sverige kan utvecklas”. Ett företag som får känna av dessa signaler är Eon, som är en av de större elhandelsaktörerna i södra Sverige.
– Prissäkringarna för våra kunder i SE4 är alltid 2–4 gånger högre än i norra Sverige. Det hämmar ju deras konkurrenskraft, säger Joakim Cejie, chef för Public affairs på Eon.
Han menar att elpriser och elområden är två olika frågor.
– Det finns en logik i elområden genom att den ger signaler till investeringar. Men vi har ju knappt sett någon ändring på elbalansen under 14 år, säger Joakim Cejie.
– Hur många elområden det blir i slutändan är en teknisk fråga, men det viktiga är att kunderna möter samma pris. Det fungerar ju i andra länder, där man använder mothandel och andra tekniska lösningar.
Även i Sverige används mothandel för att öka överföringskapaciteten, det vill säga att Svk betalar aktörer för ökad produktion eller minskad förbrukning. Men den viktigaste verktyget för Svk är att bygga ut elnäten, bland annat genom att använda sina flaskhalsintäkter, som uppstått på grund av prisskillnaderna mellan elområdena. Men det tar tid att bygga nät. Joakim Cejie tycker att flaskhalsintäkterna – där Svk idag har cirka 65 miljarder kronor – även ska kunna användas på fler sätt för att minska prisskillnaderna.
– Det är ju en extremt stor post som kan användas till exempel för att investera i produktion eller flexåtgärder och inte bara till nätinvesteringar, säger han.
Hur många elområden det blir i slutändan är en teknisk fråga, men det viktiga är att kunderna möter samma pris. Det fungerar ju i andra länder.
På Energiföretagen har elmarknadsexperten Magnus Thorstensson följt frågan om elområden sedan starten.
– Det är ett väldigt komplicerat ämne att sätta sig in i. Egentligen är det bara Svk som har den nödvändiga överblicken. Men vår utgångspunkt är att det ska vara så få och stora elområden som möjligt. Och de får gärna vara gränsöverskridande där man kopplar ihop andra länder, säger Magnus Thorstensson.
– Det underlättar för marknadsaktörerna med färre områden, ännu mer nu när man använder den flödesbaserade modellen på elmarknaden.
Hur ser du på de alternativ som nu utreds?
– Alla har sina för- och nackdelar och påverkar Energiföretagens medlemmar på olika sätt. Vi kan inte peka ut en optimal lösning, säger Magnus Thorstensson.
– Flaskhalsarna finns i elnätet och de försvinner inte på en gång. Knäckpunkten är vilka åtgärder som finns tillgängliga för att hantera dessa och till vilken kostnad. Det gäller att värdera nyttor och kostnader, och jag är inte övertygad om att detta hittills har skett på ett mer fullständigt sätt.
Ett av förslagen som ska utredas är också ett exportområde.
– Jag förstår inte riktigt den delen av uppdraget. Det var ju begräsningar i exporten som gjorde att vi fick elområden från början, säger Magnus Thorstensson.
I forskarkåren finns det motstridiga uppfattningar om elområdens betydelse. En av dem som är positiv till indelningen har fungerat bra är Pär Holmberg, forskare på IFN (Institutet för näringslivsutveckling), som under lång tid analyserat energimarknaden.
– Jag kan förstå att man kan tycka att det är orättvist, men genom indelningen i elområden kan elsystemet användas mer effektivt. Ett syfte är att styra investeringarna – både produktion och förbrukning – där de gör mest nytta i kraftsystemet, säger Pär Holmberg.
– Om det bara fanns ett elområde skulle det bli sämre prissignaler generellt och systemkostnaderna skulle öka. Det skulle bli lägre elpriser i södra Sverige, men totalt sett högre elpriser sett över hela landet.
Men det har ju inte tillkommit så många nya investeringar i södra Sverige trots prissignalerna?
– Forskningen har visat att elområdesindelningen bidragit till mer elproduktion i södra Sverige, men politiken har motverkat utbyggnaden och även stängt ned kärnkraften i förtid. Indelningen har bidragit till att elintensiva projekt placerats i Norrland.
Genom indelningen i elområden kan elsystemet användas mer effektivt.
På Svenska kraftnät pågår arbetet med den nya analysen för fullt. Under februari genomförde man bland annat en enkät till elmarknadens aktörer för att få in synpunkter om de alternativa elområdesindelningarnas påverkan på den finansiella marknaden. Men oavsett utfallet av analysen lär det dröja många år innan det eventuellt blir en ny indelning.
– Vi kan inte ändra så snabbt. Det krävs fler analyser och processer. En ändring kräver även omfattande anpassningar för både elmarknadens aktörer och Svenska kraftnät – åtminstone 18 månader behövs för att ta hänsyn till detta efter ett beslut om ändring, säger Mårten Bergman.
Till dess kanske prisskillnaderna jämnas ut en del ändå. Ett tecken på det är att SE1 under januari 2026 hade 94 öre/kWh i snittpris jämfört med 1,12 kr i SE4 (motsvarande priser i januari 2025 låg på 23,8 öre/kWh och 76,1 öre/kWh). En bidragande anledning är den nyinvigda Aurora Line-ledningen till Finland som ökat exportkapaciteten med 800 MW. Men om de utjämnade priserna kvarstår på sikt återstår att se.
Johan Wickström
