Det var den 1 januari 2024 som den finska Energimyndigheten införde nya tillsynsmetoder för hur elnätföretagens intäkter ska regleras. Kärnfrågan i den finska regleringsstriden handlar om värdet på elnäten. Det är nämligen det värdet som avgör hur stor avkastning nätbolagen får ta ut i dessa naturliga monopol.
Hittills har detta värde beräknats enligt den så kallade kapacitetsbevarande metoden, som utgick från återanskaffningsvärde. Det betyder att kablar, transformatorer och stationer värderades till vad det skulle kosta att bygga dem i dag, med aktuella priser på material och arbete. Tanken var att bolagen alltid skulle ha ekonomisk möjlighet att ersätta en gammal ledning med en ny med samma kapacitet, oavsett hur byggkostnaderna förändrats över tid.
Nu har modellen ändrats. I stället baseras värderingen på den förmögenhetsbaserade modellen som bygger på historiska kostnader, förankrade i äldre prisnivåer. Det innebär att kapitalbasen inte längre justeras i takt med faktiska byggkostnader. Samtidigt har kalkylräntan sänkts.
Enligt Teemu Nurmi, chef för strategisk nätplanering på Helen Elnät, som ansvarar för elnätet i Helsingfors, innebär det en grundläggande förändring av sektorns ekonomiska ramverk.
– Den mest betydelsefulla förändringen är en strukturell sänkning av den tillåtna lönsamheten för nätbolagen, säger han.
Krympande investeringsram
Resultatet blir att kapitalbasen blir lägre, vilket i sin tur sänker de tillåtna intäkterna och minskar utrymmet att höja nätavgifterna. Samtidigt räcker avskrivningarna inte längre till för att fullt ut finansiera ersättningsinvesteringar. Det innebär att det ekonomiska utrymmet för framtida nätutbyggnad och förnyelse krymper, menar han.
– Den huvudsakliga effekten kommer av att värdet på nätets tillgångar i den regulatoriska kapitalbasen har frysts på historiska kostnadsnivåer. Tidigare justerades tillgångsvärdena så att kapitalbasen speglade marknadspriser, säger Teemu Nurmi.
Konsekvensen, enligt Nurmi, är att de tillåtna intäkterna gradvis glider allt längre bort från vad det faktiskt kostar att bygga ett nytt nät i dag.
När avskrivningsunderlaget blir lägre minskar intäktsramen – och därmed det kassaflöde som ska finansiera uppgraderingar och förnyelse av nätet.
Oavsett ägarstruktur påverkas möjligheten att finansiera investeringar när kapitalbasen urholkas.
”Undergrävt förtroende”
Noora Neilimo-Kontio, CFO och vice vd för elnätsbolaget Caruna, som även driver mer landsbygdsbaserade elnät, beskriver effekten av den nya mo
dellen som långtgående för hela sektorn.
– Dessa förändringar har försvagat de finländska nätbolagens finansiella kapacitet att investera, oavsett ägarstruktur, och har undergrävt förtroendet för stabiliteten och förutsägbarheten i regleringsramverket, säger Noora Neilimo-Kontio.
Att effekten är oberoende av ägarstruktur är centralt. Finland har både privatägda och kommunalt ägda distributionsnätsbolag, men regleringsmodellen påverkar dem alla lika.
– Oavsett ägarstruktur påverkas möjligheten att finansiera investeringar när kapitalbasen urholkas. För Helen har detta inneburit att vi har tvingats skjuta upp en stor del av våra ersättningsinvesteringar, konstaterar Teemu Nurmi.
Effekten stannar inte i resultaträkningen. Enligt bolagen påverkas även kreditvärdighet och lånevillkor.
– Långivare ser att den regulatoriska kapitalbasen förlorar i trovärdighet som säkerhet. Det försvagar tydligt hela sektorns investeringskapacitet, säger Nurmi.
Elektrifieringen driver upp effektbehovet
Samtidigt genomgår Finland en snabb elektrifiering. Industriell omställning, datacenter, elektrifierad transport och elektrifiering av fjärrvärme ökar effektbehovet avsevärt.
I Helsingfors har toppeffekten stigit från cirka 800 MW i början av 2020-talet till över 1 080 MW i år och förväntas fördubblas under 2020-talet. Bland annat stängdes det sista kolkraftbaserade kraftvärmeverket i Helsingfors i april 2025.
Effekterna är redan synliga: flaskhalsarna i näten ökar och motståndskraften försvagas.
I takt med att fossila bränslen har ersatts av storskaliga elektriska värmepumpar och elpannor har värmeproduktionen i allt högre grad skiftat till el, vilket avsevärt ökar belastningen på både transmissions- och distributionsnäten.
– Fjärrvärmeproduktionen skiftar kraftigt mot el, med en betydande ökning av elförbrukningen, samtidigt som den lokala kraftvärmeproduktionen minskar. Denna förändring sätter mycket högt tryck på transmissions- och distributionsnäten, säger Teemu Nurmi.
Investeringar bromsas när kapitalbasen krymper
Den nya modellen har även tvingat Caruna att bromsa.
– Vi har anpassat vår verksamhet kraftigt till de lägre tillåtna intäkts- och avkastningsnivåerna. Våra investeringar har minskat från omkring 200 miljoner euro per år till 60–90 miljoner euro under 2024–2026. Vi har sänkt rörelsekostnaderna och begränsat utdelningarna till ägarna, säger Neilimo-Kontio.
Hon förklarar att åtgärderna syftar till att säkra bolagets finansiella stabilitet.
– Dessa åtgärder har varit nödvändiga för att skydda vår kreditrating och vår framtida finansieringskapacitet. Effekterna är redan synliga: flaskhalsarna i näten ökar och motståndskraften försvagas.
Enligt bolagen innebär situationen att ersättningsinvesteringar – förnyelse av åldrande kablar, stationer och transformatorer – skjuts upp till förmån för strikt lagstadgade skyldigheter såsom anslutningskrav.
– Vi skjuter upp förnyelsen av åldrande infrastruktur. Det skapar en växande underhållsskuld. Den är ännu inte akut, men på sikt riskerar den att påverka leveranssäkerheten och försörjningstryggheten, säger Teemu Nurmi.
Branschen tar striden till domstol
Finska nätbolag överklagade den finska Energimyndigheten och den nya regleringen till Marknadsdomstolen – och förlorade. Avslaget blev dock inte slutpunkten. I december 2024 valde 69 av landets 77 distributionsnätsbolag att överklaga till Finlands Högsta förvaltningsdomstol. Ett avgörande väntas tidigast 2026 eller 2027.
På lång sikt är modellen inte finansiellt hållbar.
Branschen har reagerat särskilt starkt på att regleringen inte bara sänker framtida intäktsramar – den påverkar även tidigare investeringar.
– Reglerna tillämpas dessutom retroaktivt på investeringar som gjordes under 2016–2021 – en period med mycket omfattande investeringar inför leveranssäkerhetskraven 2028, säger Noora Neilimo-Kontio.
Detta innebär att bolag som investerat kraftigt för att uppfylla lagstadgade krav nu ser avkastningsvillkoren för dessa investeringar förändras i efterhand.
Under tiden kvarstår den strukturella obalansen: investeringarna som krävs för att möjliggöra elektrifieringen ökar snabbt, samtidigt som regleringen gradvis minskar det finansiella utrymmet att genomföra dem.
– På lång sikt är denna modell inte finansiellt hållbar, säger Teemu Nurmi.
Samma förslag i Sverige
Även i Sverige föreslås en ändrad elnätsreglering. Energimarknadsinspektionen vill att nya investeringar från och med tillsynsperioden 2028–2031 ska värderas enligt den förmögenhetsbevarande metoden.
I dag används en kapacitetsbevarande modell där nätet värderas till återanskaffningsvärde. Det nya förslaget innebär i stället att kapitalbasen för nya investeringar ska utgå från faktisk anskaffningskostnad uppräknad med KPI.
Energiföretagen, som företräder elnätsbolagen, motsätter sig inte själva metodbytet – men betonar att övergången måste ske stegvis för att undvika stora ekonomiska kast.
”Det viktigaste för oss är inte vilken metod som används, utan hur övergången genomförs. Förutsättningarna måste vara stabila”, kommenterade Tomas Malmström, ansvarig för elnätsfrågor på Energiföretagen förändringen.
En annan del av Energimarknadsinspektionens förslag har väckt ännu starkare reaktioner i branschen: den föreslagna kalkylräntan. Det är den avkastning som nätbolagen får räkna med på sina investeringar.
Själva beräkningsmetoden ska ligga kvar, men Ei vill i större utsträckning basera beräkningen på historiska räntor och inflation. Eftersom de senaste 10–15 åren präglats av mycket låga räntor pressas också den beräknade avkastningen ned. Enligt förslaget skulle kalkylräntan falla från drygt 5 procent till omkring 1,7 procent.
Branschen varnar för att en så låg nivå riskerar att bromsa investeringarna i elnäten.
”Vi ser med stor oro på den föreslagna kalkylräntan. Hur ska en ränta på knappt två procent kunna locka fram det kapital som behövs för att klara elektrifieringen och bygga ett robust och motståndskraftigt elsystem”, sa Tomas Malmström.
CARUNAKunder: 744 000 kunder i södra, sydvästra och västra Finland.Nätlängd: Cirka 8 800 mil.Omsättning: ca 500 miljoner euro. HELEN ELNÄTKunder: 430 000 kunder i huvudstadsregionen.Nätlängd: Ca 650 mil.Omsättning: 1,52 miljarder euro.
Martin Berg
