I Öygarden i sydvästra Norge vill energibolaget Eviny bygga 30 GWh sjövärme från fjorden – en teknik som även Stockholm Exergi använder sedan länge. Det kan rädda ortens mest akuta kapacitetsbehov då regionens kraftnät inte räcker till.
Vid Drammensfjorden, en sidofjord till Oslofjorden, har Drammen Fjernvarme kommit längre. Där byggs Norges största anläggning med 33 MW sjövärme, ett projekt nätbolaget Glitre Nett sätter pris på. Staden med drygt 100 000 invånare har dock haft sjövärme som huvudkälla via tre 4,3 MW-värmepumpar sedan 2012.
Det har varit så lyckat att man inklusive kylning mer än dubblar kapaciteten inför uppstarten av kommunens nya sjukhus. Ett par klassiskt blå värmepumpar från Friotherm på 9 MW styck har anlänt från Österrike på inte mindre än 14 långtradare. Monterad är varje pump 12 meter lång och väger drygt hundra ton.
Gynnar flexibiliteten
– Sjövärmen gynnar hela staden och det är så man får tänka, påpekar John Vincent Haugen, vd för Drammen Fjernvarme. Det gäller att bygga ut successivt och passa på när staden expanderar. Bolaget är privatägt med kommunen som perifer minoritet via annan delägare.
Ägarkonsortiet äger också Oslofjord Varme, som levererar sjövärme närmare Oslo. För Drammen blir det nu en ny energicentral med ännu en 800 meter lång rörledning på 30 meters djup ut i fjorden. Med ett tvärgående rör mellan anläggningarna ska de kunna drivas tillsammans men också individuellt, viket gynnar den flexibla balansen upp mot elnätet. Starten sker 2024.
På lägre kapacitetsnivå finns tecken på en trend där industriparker och köpcenter i kustsamhällen etablerar närvärmeanläggningar för sjövärme. Man sänker då ner kollektorer som växlar värmen upp på land men låter sjövattnet vara kvar. Det fungerar exempelvis i Narviks hamn men också ännu längre norr.
Tack vare Golfströmmen kan norska fjordtemperaturer ligga stabilt mellan 3–4 och 8–10 grader beroende på breddgrad, intagets djup och fjordens form.
Här har Fjordvarme utvecklat ett systemtekniskt affärskoncept med kommunalt ansvar som också har sålts vidare till en handfull andra småstäder.
Sjövärmt vikingacenter
– Sjövärmens framtid hänger dock inte på sjövattnets temperatur utan på intresset från landsidan, påpekar Magne Hjelle, vd på Fjordvarme i småstaden Nordfjordeid med 3 000 invånare och tusentals cruisebesökare sommartid. De lockas dit av det sjövärmeuppvärmda vikingacentret. Här hittades Norges största vikingaskepp för mer än hundra år sedan.
För tjugo år sedan byggde han och kommunen upp ett 9-kilometers fjärrvärmenät utan annat ekonomiskt syfte än att finansiera driften. 4 MW ger idag 13 GWh sjövärme och 2 GWh frikyla till trettiotalet stora fastigheter och 121 bostäder i centrum. Intaget ligger på 40 meters djup 500 meter från land och värmeväxlingen till nätet sker i växlarhuset på kajen.
Systemtekniskt affärskoncept
Här har Fjordvarme utvecklat ett systemtekniskt affärskoncept med kommunalt ansvar som också har sålts vidare till en handfull andra småstäder. Sjövärme för mindre fjärrvärmenät måste ses som annan kommunal infrastruktur, menar Magne Hjelle. Ingen annan kan lägga rör ner till fjorden, genom vägar och gator och förbi andra fastigheter.
Det är mest en attitydfråga, menar Hjelle. Många kommuner ser det inte som sin uppgift att bygga ut ”prisvärd förnybar energi till invånarna”, men det bygger delvis på okunskap och dåliga analyser.
Istället bör man inrätta ett offentligt utvecklings- och driftbolag som senare kan säljas när verksamheten är igång, just vad Fjordvarme är ett exempel på. I Nordfjordeid har driftbolaget sålts vidare till privata ägare medan nätet fortfarande ägs av kommunen.
– Initialt kräver en sjövärmeanläggning investeringar som privata företag inte kan ta – kostnader som kan se höga ut med kommunala ögon, men risken är ändå liten. Driftsäkerheten är hög och underhållet planerbart, påpekar Magne Hjelle.
När däremot hela samhällets ekonomi dippar ratas de gemensamma näten både lokalt och av rikspolitiken medan sjövärmen kryper ner i strandvillornas enskilda småpumpar.
Morten Valestrand
