Vi finns i Europas mest obalanserade elområde med en hög efterfrågan och med en liten egen elproduktion och där flaskhalsar begränsar möjligheterna att få el och effekt. Detta riskerar att få riktigt negativa konsekvenser, menar Anna Jähnke (M), som är regionråd och ordförande i Skånes effektkommission.
Hon pekar framför allt på tre områden där konsekvenserna blir extra kännbara: näringslivet hämmas genom att de inte kan etablera sig eller bygga ut i Skåne; bostadsområden kan inte byggas ut; och det ökar bristen på effekt i ett europeiskt perspektiv.
– EU har pekat ut att de nordiska länderna ska stå för en viktig andel av den el som behövs för att försörja EU. Det sätter ljuset på Skåne, som inte kan leverera el och som dessutom är en flaskhals för att elen ska kunna transporteras söderut i Europa.
– Vi får också ryktet att det är brist på både el och effekt, vilket gör att företag inte längre ser Skåne som ett intressant alternativ för sin etablering. Det är förödande för oss och lägger en våt filt över näringslivet. Samma sak med bostadsbyggandet. Vi är en inflyttningsregion och kommunerna växer och planerar för nya bostadsområden och då behövs en viss mängd effekt, säger Anna Jähnke.
Färdplan för mer effekt
Syftet med effektkommissionen, som bildades 2021, är att tillsammans skapa rätt förutsättningar för den omfattande elektrifieringen i samhället. Initiativet kom från Region Skåne och består av representanter från näringslivet, myndigheter, kommuner samt energibolagen Öresundskraft, Eon, Kraftringen, Ystad Energi, C4 Energi och Uniper.
Nyligen presenterade effektkommissionen en färdplan för hur regionen ska öka försörjningsgraden av effekt. I färdplanen har man gjort en kartläggning över den elproduktion som finns tillgänglig idag i Skåne och som kan byggas ut under en tioårsperiod.
Idag är den installerade effekten i Skåne cirka 1 000 MW men till 2030 behöver effekten mer än sjudubblas för att klara behovet, upp till 7 835 MW. Topplasteffekten – vid de tider då elbehovet är som störst – behöver öka från dagens cirka 400 MW till cirka 1 400 MW, enligt den nya färdplanen. Det skulle innebära en ökning av självförsörjningsgraden av el från 15 procent till 50 procent under årets alla timmar.
Färdplanen visar hur elsystemet ska framtidssäkras för att underlätta för en grön tillväxt i hela Skåne. I praktiken innebär det konkurrenskraftiga elpriser och att det finns tillräcklig kapacitet och en robust leveransförmåga av el.
– Nästa steg är att få detta att ske och där kan inte effektkommissionen påverka alla delar, men däremot kan vi bena upp vad som krävs och arbeta för att kunna nå detta mål, säger Anna Jähnke.
– Det är också min roll som ordförande i effektkommissionen att visa de 33 kommunerna i Skåne vilka konsekvenserna blir om vi inte gör någonting. Alla måste med nu och ta en del av ansvaret. Det handlar mycket om kommunikation och övertyga vad som krävs för att nå målet.
Idag har vi ett system där både kommuner och privatpersoner kan överklaga väldigt sent i en process för ny elproduktion och det orsakar många förseningar – det måste vi se över.
Många olika åtgärder
För att nå målen i färdplanen behövs en rad med åtgärder som energieffektivisering, en utökad satsning på efterfrågeflexibilitet och en ny stamnätsstation i Trelleborg samt en proaktiv utbyggnad av region- och lokalnät.
Därutöver tillkommer all ny elproduktion. I färdplanen listas olika typer av elproduktion och hur långa deras etableringsprocesser är från idé till drift. Det handlar om en utbyggnad av kraftvärme, landbaserad vindkraft, solkraft och gasturbiner, men också investeringar i batterilager som ska finnas på plats till 2030. På längre sikt ser man även att en utbyggnad av havsbaserad vindkraft, vätgas och kärnkraft kan tillkomma.
Till 2030 gör effektkommissionen bedömningen att det går att få på plats 1–2 nya kraftvärmeverk och/eller möjlighet till kondensdrift, drygt 300 vindkraftverk med en snitteffekt på 10 MW, solceller på tillgänglig takyta och lämplig mark samt att Öresundsverket åter tas i drift och kompletteras med 150 MW gasturbinkapacitet.
Ytterligare en viktig pusselbit är ökad elnätskapacitet.
– En av flaskhalsarna är att vi inte har tillräcklig nätkapacitet vare sig nationellt eller regionalt. Där måste man arbeta på alla nivåer – nationellt, regionalt och lokalt för att öka kapaciteten, vilket jag inte tycker sker i tillräckligt hög utsträckning men det börjar bli bättre vilket alla tjänar på.
Förenklad tillståndsbedömning
Effektkommissionen arbetar därför både lokalt och nationellt för att underlätta för mer elproduktion och mer elnätskapacitet.
– Idag har vi ett system där både kommuner och privatpersoner kan överklaga väldigt sent i en process för ny elproduktion och det orsakar många förseningar. Det måste vi se över och vi vill se en riksdagsutredning som skyndsamt tittar på detta.
– Vi är också tydliga med att Miljöbalken och processerna kring tillståndsbedömning för både ny elproduktion och elnät behöver reformeras, för att minska byråkratin. Vi vill också se att energi blir ett riksintresse, vilket innebär att den får en särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen. Nu är det andra intressen som trumfar energifrågan samtidigt som vi har höga krav på att leverera klimatsmarta lösningar som till stor del bygger på fossilfri energi, säger Anna Jähnke.
Även om inga konkreta förändringar har skett på riksnivå känner Anna Jähnke att de får bra gehör från både Svenska kraftnät och regeringen kring sina förslag och sitt sätt att arbeta.
– Styrkan är att vi samlat olika typer av aktörer som har samma målbild. Tillsammans ska vi nu realisera färdplanen, avslutar Anna Jähnke.
Ann-Sofie Borglund
