Regnet strilar ner från himlen och blandar sig med vattenånga från Perstorps anläggning, en bit utanför Stenungsund på västkusten. Det är ett myller av rör och skorstenar och för en utomstående ser det ut som ett obegripligt hopplock av silvriga krokiga rör. Givetvis är allt väl genomtänkt och det är på insidan av rören som själva produktionen av kemikalier sker. I olika steg i anläggningen produceras framför allt aldehyder, alkoholer, syror och estrar. Det är specialkemikalier som används för att bland annat tillverka vattenbaserad färg, plast och säkerhetsglas. Här finns också en anläggning för biodiesel.
Iförda säkerhetskläder, skor, hjälm och skyddsglasögon går jag och fotografen tillsammans med kommunikationschefen Sara Mårlind och Git Malmros, ansvarig för elinköp, runt på Perstorps stora anläggning. Vi följer en smal sträcka på vägen där det är markerat att vi får gå. Det är ännu en del i säkerhetsarbetet som finns på området. Vi går upp för en backe, där det ligger en stor grusplan.
– Det är här vår satsning Project Air ska byggas, säger Sara Mårlind och pekar ut över marken.
Project Air är en produktionsanläggning för hållbar metanol som är planerad att starta 2026, men först krävs beslut kring miljötillstånd i Mark- och miljödomstolen, vilket ska ske under våren, och därefter tas det definitiva investeringsbeslutet. Bakom satsningen står Perstorp och Uniper. Planerna är långt framskridna och i början av året fick projektet 97 miljoner euro från EU:s innovationsfond och det har även beviljats 295 miljoner kronor av Industriklivet.
– Vi kommer att använda beprövad teknologi och restströmmar från vår anläggning tillsammans med förnybart väte och biogas, som för första gången ska användas för storskalig produktion av hållbar metanol, förklarar Sara Mårlind.
Att Perstorp och Uniper fick pengar från EU till satsningen beror på att tillverkning av hållbara råvaror inom kemiindustrin leder till kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser: en minskning med 500 000 ton koldioxid i jämförelse med en konventionell metanolsyntes.
– Denna minskning är inte enbart viktig för Stenungsund utan för att kunna nå hela Sveriges klimatmål, säger Sara Mårlind och fortsätter:
– Metanolen kommer att gå in i våra produkter och därigenom få effekter i många industriella värdekedjor och material och är ett steg i att minska Europas fossilberoende.
Perstorp är ett av totalt sex kemibolag som ligger inom några kilometers radie i utkanten av Stenungsund. Bolagen samarbetar tätt med varandra, vilket också märks rent fysiskt genom de långa blanka rörledningar som förbinder industrierna och som slingrar sig fram i naturen mellan bolagen. Här finns också fjärrvärmerör, för huvuddelen av fjärrvärmen i Stenungsund kommer från spillvärmen från kemiindustrierna.
Den petrokemiska verksamheten började här på 1960-talet. Innan dess var Stenungsund en mindre ort med ett par tusen invånare, som främst arbetade med jordbruk. 1960 påbörjades den stora förändringen, då kommunen skrev avtal med Esso, MoDo och Fosfatbolaget om etablering. Att bolagen valde just Stenungsund berodde bland annat på närheten till en djuphamn. Även Helsingborg sågs som ett alternativ, men det sägs att de förtroendevalda i Helsingborg inte kunde gå med på kravet att hålla planerna hemliga och att valet föll därför på Stenungsund.
Idag arbetar 2 500 personer i kemiklustret och här görs kemikalier till en rad olika användningsområden som färg, rör och läkemedel. Verksamheten är därför central för många andra industrier. Den medför dock stora koldioxidutsläpp, vilket nu bolagen vill göra något åt.
Kemiindustrin i Stenungsund
I Stenungsund finns sedan 1960-talet Sveriges största kemikluster. Kemiindustrin här sysselsätter 2 500 personer och sysselsätter ytterligare dubbelt så många när underentreprenörer räknas med.Kemiklustret står för två procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp och behöver snabbt ställa om för att möta de nationella målen på nettonollutsläpp till 2045. Dessa industrier spelar en viktig roll för omställningen då andra industrier förlitar sig på hållbara kemiprodukter för sin produktion.
Vi går in på Perstorps kontor där även Stina Welming, programchef för Hållbar kemi, och Jonas Eklund, klimat- och energiexpert på Borealis, är på plats. Hållbar kemi är en samverkansorganisation som arbetar för fem av bolagen i klustret och syftet är att skapa de stora förutsättningarna för att kunna ställa om.
– Kemiindustrin i Stenungsund står för två procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp, så det är viktigt att vi kan ställa om här. För att det ska kunna ske behöver vi jobba på många fronter och där är energiomställningen en del. Andra viktiga delar är koldioxidavskiljning och att ställa om till biobaserade och cirkulära råvaror, säger Stina Welming.
– Det finns planer på omställningsprojekt på tio miljarder kronor i klustret, vilket kan spara en miljon ton koldioxid per år längs värdekedjan. Till det krävs mycket el, men det är ett stort gap mellan vad bolagen behöver och vad de kan få för effekt, säger hon.
I investeringarna som planeras på området ingår kemisk återvinning av plast, elektrifiering av ångpannor, etanol till eten, elektrifiering av krackningsprocesser och Project Air. Men frågan är om all den el som efterfrågas kommer att finnas.
– Bolagen här är globala och ska investeringarna hamna i Stenungsund och Sverige krävs att det finns el och att tillståndsprocesserna inte drar ut för länge på tiden. Bolagen behöver få besked från Svenska kraftnät och Vattenfall Eldistribution kring om det kommer att finnas el i tillräckliga mängder och det har de haft stora bekymmer att få besked om, säger Stina Welming och hon får direkt medhåll från Git Malmros och Jonas Eklund.
– Frågan har tidigare varit angelägen, men är numera akut, säger Stina Welming med eftertryck.
Elbehovet från kemiindustrin beräknas öka från dagens nivå på 100 MW till 200–300 MW till 2030.
– Det är oerhört viktigt att vi får besked, för får vi inte det så riskerar investeringarna att hamna någon annanstans. Det betyder att delar av industrin här tynar bort. För oss är det en överlevnadsfråga. Ställer vi inte om, så finns vi inte, säger Git Malmros.
– Vi vill ställa om för klimatet och för att våra kunder efterfrågar alltmer hållbara råvaror. Det handlar inte om ett yttre tryck från politiker, utan om att industrin går före. Vi ber om grundläggande förutsättningar för att kunna göra denna omställning, säger Git Malmros frustrerat.
Dilemmat är att industrins stora omställningsprojekt behöver mer effekt redan om några år, och att det i nuläget inte finns några konkreta planer på hur den effekten ska säkras.
– Vi är alla frustrerade över bristen på besked, säger Jonas Eklund.
Han påpekar att Borealis liksom de andra kemiföretagen i klustret har arbetat med omställningsarbete under flera år. Parallellt med detta jobbar de också med energieffektivisering.
För oss är det en överlevnadsfråga. Ställer vi inte om, så finns vi inte.
På Borealis anläggning i Stenungsund tillverkar de polyeten, en plast som framför allt används till högspänningskablar och olika typer av rör, till exempel för vatten och avlopp. Råvaran är idag i huvudsak fossil.
– Vi har därför höga koldioxidutsläpp och för att klara Parisavtalet behöver vi göra förändringar med hjälp av ny teknologi och innovation, samt få goda förutsättningar från myndigheter och andra funktioner. Vi behöver göra lösningar som är bra både för miljön och företaget, säger Jonas Eklund.
– Tester pågår för att kunna ersätta delar av den fossila råvaran med förnybara alternativ, men det finns fler lösningar, och det är viktigt att vara öppen för olika vägar framåt mot hållbarhet, säger Jonas Eklund och pekar på att det kommer att behövas fler lösningar, som exempelvis CCS eller liknande.
Ett annat av de projekt som Borealis tittar på i nuläget är att elektrifiera en ångpanna, vilket skulle leda till ett ökat elbehov på 70 MW.
– Den elen finns inte nu och vi vet inte heller när den kommer att finnas. För oss är det också viktigt att den är förnybar och håller ett konkurrenskraftigt pris, säger Jonas Eklund.
Bolaget satsar även på att öka de cirkulära flödena och genomför just nu en studie för en anläggning med kemisk återvinning av plast i Stenungsund. Kemisk återvinning är ett komplement till mekanisk återvinning, och är en viktig pusselbit för att skapa en helt cirkulär ekonomi kring plast och på så sätt minska plastens klimatpåverkan.
Studien tittar på pyrolystekniken, som innebär att plastavfall upphettas till omkring 800 grader, i en syrefri eller syrefattig miljö. Då produceras en pyrolysolja, som skulle kunna användas som återvunnen råvara till
krackern, i stället för ny fossil råvara. Den nya anläggningen kommer också att kräva energi och målet är att ha den på plats år 2026.
– För att vi ska kunna göra vår viktiga produktion hållbar kommer vi behöva dubbelt så mycket el till 2030 jämfört med idag. Vi energieffektiviserar kontinuerligt men vi vet att de stora omställningsprojekten kommer att kräva mer energi. Vi är redan idag en stor förbrukare, och det ser likadant ut för övriga industrier. Nu behöver vi besked om vi får el för att kunna ta våra investeringsbeslut, avslutar Jonas Eklund.
Kommentarer till kemiklustrets planer i Stenungsund:
"Det är oerhört viktigt för vår kommun"
Jessica Waller, näringslivschef, Stenungsunds kommun
– Vi är en kommun på 28 000 invånare som exporterar för elva miljarder kronor per år och där är kemiindustrin central. De är en viktig spelare för den regionala utvecklingen, men också för hela Sverige. De stora utmaningarna är att få el till kommunen och att få den kompetens som behövs, vilket framför allt är ingenjörer.
– Att investeringarna i kemiklustret kan komma till stånd är nödvändigt för fortlevnaden av industrin och därmed oerhört viktig för vår kommun. Kommunen ingår i flera initiativ för att lösa dessa utmaningar, exempelvis ACCEL (Accelererad elnätskapacitet i Västra Götaland). Det hoppas jag blir en framgångsrik väg."
"Vi bidrar genom att bygga ut fjärrvärmen"
Erland Astorsson, vd, Stenungsund Energi & Miljö
– Vi är i ett expansivt skede och har prisvärd fjärrvärme, tack vare att vi har tillgång till restvärme från kemiindustrin, främst Perstorp och Borealis. Cirka 90 procent av vår fjärrvärme produceras av restvärme vilket är bra för båda parter – vi får tillgång till värme samtidigt som vi hjälper till att kyla deras processer vilket minskar förbrukningen av både el och vatten.– När nu industrin vill ställa om behövs mycket mer el. Genom fortsatt utbyggnad av fjärrvärmen i Stenungsund bidrar vi till omställningen genom att frigöra kapacitet i elnätet, så att man kan använda elen till ädlare saker än uppvärmning."
"Det är en utmaning att möta den efterfrågan på el som industrin vill ha"
Magnus Baltgren, anläggningsansvarig, Vattenfall
– Det är häftigt att det är så många företag på västkusten som vill ställa om. Samtidigt är det en utmaning att möta den efterfrågan på el som industrin vill ha. Vi har gått med i Hållbar kemi för att förstå var våra kunder är på väg och kunna hjälpa dem i omställningen. Det är storskalig vindkraft till havs som är lösningen på kort sikt tillsammans med olika lagerlösningar som vätgas. Vi räknar med att kunna hålla tidplanerna för våra två vindkraftsparker utanför Tjörn och Orust och de ska kunna börja leverera el från 2031, om kommande investeringsbeslut fattas. Det handlar om 20 TWh, så det är ett rejält tillskott.
"Vi ska göra vad vi kan för att möta samhällets krav"
Martin Norlund, programledare, Svenska kraftnät
– Svenska kraftnät har i dag inget transmissionsnät till Stenungsund, utan området försörjs via Vattenfalls regionnät. Under 2022 startades ett projekt för att bygga en ny transmissionsnätsledning till Stenungsund med målet att ha den på plats 2031. Projektet är ett av de mest prioriterade på Svenska kraftnät.
– Vår ambition är att försöka få ledningen i drift tidigare genom att komprimera den egna processen. Vi ska göra vad vi kan för att möta samhällets krav och undvika att bromsa utvecklingen i regionen."
Ann-Sofie Borglund
