En påtaglig rymd, stillhet, och känsla av vördnad... Atmosfären inne i Karlshamnsverkets turbinhall påminner mer om en tom katedral än ett bullrande kraftverk, vilket förstärker allvarets tyngd. I turbinhallen finns det svenska elsystemets sista livlina: den svenska effektreserven.
– Vi är landets enda kraftverk i effektreserven. Under många år behövde vi knappt användas, men förändringar i elsystemet med minskad planerbar produktion har lett till att vi under de senaste två åren ökat antalet drifttimmar markant, förklarar Henrik Svensson, kraftverkschef vid Karlshamnsverket som sedan 2016 ingår i Uniper.
Under 2022 producerade Karlshamnsverket 221 GWh vilket är den högsta produktionen på minst tio år, men fortfarande långt ifrån toppnoteringen på 4 300 GWh 1974.
– Tyvärr har vi blivit ett slagträ i den politiska debatten och får stora rubriker när vi går i drift, men i dagens läge är vi oumbärliga. Utan effektreserv skulle Svenska kraftnät vara tvungna att koppla bort elkunder från nätet.
– Sverige ska vara glada att verket finns kvar. Det var väldigt nära att även vi stängde igen.
Under 1960-talet, i en tid där efterfrågan på el ökade konstant för varje år, beslutade ett konsortium bestående av bland annat Sydsvenska Kraftaktiebolaget, senare Sydkraft, att bygga Karlshamnsverket. Elproduktionen i södra Sverige var tvunget att snabbt byggas ut och eftersom varken nya vattenkraftverk eller kommersiell kärnkraft sågs som realistiska alternativ föll valet på oljeeldad kraftproduktion. Halvön Stärnö vid Karlshamns hamn bedömdes, utifrån olika kriterier, som en lämplig plats.
– Marknaden var då reglerad och Sydkraft, som ansvarade för balans och reservkraft i södra delen av Sverige, valde att bygga ett flexibelt kondenskraftverk för daglig start och stopp, och snabba effektändringar.
– Redan från början byggde man alltså in funktioner som krävs i en anläggning som reglerar och balanserar elnätet, säger Henrik Svensson.
Kondenskraftverket byggdes i tre identiska block, vars centrala delar består av en stor panna, turbiner och en generator. I turbinhallen, som ligger 13,65 meter över normal havsvattennivå, finns tre turbinhus från Brown Boveri, senare ABB, i välbevarad 1960-talsdesign.
Sverige ska vara glada att verket finns kvar, säger Henrik Svensson, kraftverkschef.
Vid hallens ena långsida, i nivå med varje turbinhus, löper stora vertikala schakt med tre enorma – 34 meter höga – ångpannor som är fästa i taket. Björn Magnusson, som är kommunikationsansvarig vid Karlshamnsverket och som guidar runt i anläggningen, berättar entusiastiskt att det går att ta hissen ner till våningsplanet på 2,65 meter över normal havsvattennivå och promenera under de stora pannorna.
– Då har du 3 000 ton över dig, eller snarare 5 000 ton om vi räknar med det vatten som cirkulerar i pannans rör. Anledningen till att pannan bara är fäst i en riktning är för att den expanderar 16 centimeter vid full last på grund av den omfattande värmeutvecklingen.
– Det finns ett par kritiska moment när vi kör igång ett block, och metallexpansionen är en av dem. Det är också den process som begränsar hur snabbt vi kan skicka ut el till elnätet.
Vid varje panna sitter 17 brännare, samt en reserv, som vid full drift förser pannan med 70 000 liter eldningsolja i timmen. Värmen som bildas när oljan förbränns hettar upp vattnet till ånga som via ångledningar driver blockets fyra turbiner. Dessa driver i sin tur en generator som alstrar el. Samtidigt som elen transformeras och överförs till det svenska stamnätets 400 kV-ledningar passerar ångan en kondensor. Kylvatten från havet omvandlar ångan till vatten som går tillbaka in i pannan.
– Det låter enkelt, men vi får inte glömma bort att det är en äldre och komplex anläggning där mycket kan gå fel. Även om vi har automatiserat och digitaliserat flera processer, bland annat styrsystemen i Block 2 och 3, är det fortfarande många moment som kräver manuell styrning, förklarar Henrik Svensson.
– 2015 valde vi att pensionera Block 1 som då hade flest drifttimmar av våra block. Istället för att montera ner blocket använder vi nu dess komponenter som reservdelar.
Under kraftverkets första år användes det som baslast, men i takt med att kärnkraften blev färdigbyggd under 1980-talet övergick anläggningen till att vara ett renodlat topplast- och reservkraftverk. Kraftverkets produktion sjönk och några år efter avregleringen till en energy only-marknad 1996 insåg Sydkrafts ledning att det inte skulle vara lönsamt att driva anläggningen vidare.
– I den marknadsmodell vi har är det ingen som har ansvar för att det ska finnas reservkraft, utan marknadens ansvar är strikt ekonomiskt. Det togs ett beslut att stänga kraftverket 1999.
– När detta kommunicerades till myndigheter inleddes en process som slutade med att verket överlevde och en effektreserv infördes 2003.
Sedan dess ingår Karlshamnsverket i den svenska effektreserven som genom åren har krympt och nu enbart utgörs av Unipers kraftverk. Enligt avtalet med Svenska kraftnät har det statliga affärsverket, vid händelse av effektbrist, full rådighet över 562 MW av verkets totala kapacitet på 660 MW mellan den 16 november och den 15 mars.
– Fram till år 2021 var det flera år där vi i princip stod stilla året runt. Samtidigt som vi fick väldigt lite information om hur anläggningen mådde rent tekniskt, urholkades personalens kompetens, berättar Henrik Svensson.
– Personalstyrkan minskade och vi fick utbilda underhållspersonal för att sköta delar av driften. De senaste åren har vi kunnat återta kompetens och tagit beslut att utöka organisationen med nio tjänster.
Behövs det kan vi väldigt snabbt gå upp i full drift. Förra året gjorde vi totalt 84 starter.
Karlshamnsverket, som i dagsläget har 63 medarbetare, är bemannat dygnet runt. Under effektreservens avtalsperiod har Svenska kraftnät tre beredskapsnivåer. Utgångsläget är en beredskapsnivå på 14 timmar, vilket avser den tid som det tar att gå från ett stillastående kraftverk till ett kraftverksblock i drift. Nästa nivå är två timmar. Då hålls den stora pannan varm med hjälp av pannpumpar eller brännare, och varmluft används för att värma turbinerna. Vid den sista nivån körs blocket på tomgång.
– Generatorn är då fasad mot elnätet och det matas ut 40 MW, vilket är vår minsta last. Behövs det kan vi väldigt snabbt gå upp i full drift. Vid alla starter finns en viss spänning i luften. Förra året gjorde vi totalt 84 starter.
Utanför avtalsperioden, när Karlshamnsverket inte genomför revision och andra underhållsarbeten, är produktionen tillgänglig för kommersiella bud på den nordiska elbörsen Nord Pool. Med undantag av 2021 och 2022 har kraftverket de senaste tio åren haft fler drifttimmar under sommarhalvåret än under effektreservens avtalsperiod.
– Det finns flera anledningar till det, exempelvis torrår, men den främsta orsaken är elsystemets minskade marginaler. Så fort något tas ur drift för reparation eller underhåll får det stora konsekvenser.
– Under blåsiga sommardagar kan det dessutom uppstå elöverskott vilket gör att vattenkraftoperatörer håller på sitt vatten. Då kan vi reglera och stå för flexibiliteten i elnätet.
Centralt placerat på våningsplan 13,65 ligger Karlshamnsverkets kontrollrum. Med en beredskapsnivå på 14 timmar råder en avslappnad och lugn stämning i lokalen. Stora bild- och dataskärmar med information om processer och komponenter täcker väggar och skrivbord, och lite avsides står den gamla styrpulpeten till Block 1 som en påminnelse om en svunnen tid. Här sitter kontrollrumsingenjör Tobias Nilsson som har arbetat på verket i tolv år.
– Min uppgift är att övervaka anläggningen från kontrollrummet. Sen har vi drifttekniker som sköter rondering ute i verket och ställer ventiler vid driftstart. De två senaste åren, då vi har haft mycket mer drifttimmar än tidigare, har varit väldigt utvecklande för mig som person.
Kontrollrummets fönster har utsikt över Karlshamns hamn och kraftverkets egen kaj där ett stort fartyg pumpar in tjockolja i Karlshamnsverkets lagringssystem. Kriget i Ukraina har inte bara ändrat bränslemarknadens flöden utan har även lett till ökade bränslepriser. 2015 proveldade Karlshamnsverket ett biobränsle som visade sig vara korrosivt och föll sönder under lagring. I år är tanken att testa ett annat biobränsle.
– Satsar vi på biobränsle måste vi även uppgradera vår anläggning på rökgasreningssidan som byggdes för en halv miljard kronor 1996 eftersom biobränsle kräver en annan rökgashantering, förklarar Björn Magnusson.
– Idag är Block 2 installerat med en katalysator och i Block 3, som vi använder mest, finns katalysator, elfilter och avsvalningsanläggning som renar kväveoxider, stoft och svaveloxider. Stora delar av vår verksamhet styrs av miljödirektiv.
Några våningar upp ligger Karlshamnsverkets laboratorium som är uppdelad i en vattenanalysdel, som kontrollerar olika värden i anläggningens vattensystem, och en oljeanalysavdelning, som kontrollerar oljan. I ett av labb-båsen värmer Camilla Nilsson upp olja för att extrahera vatten.
– När vi köper en fartygslast med olja är det stor skillnad om det är en halv eller två procent vatten i oljan. Det är inte vatten vi vill betala för och därför kontrollerar vi oljan innan den pumpas över i vår anläggning, berättar Björn Magnusson.
– Vi jämför även den nya oljan med den olja som vi har lagrad i våra bergrum eftersom det inte är självklart att oljorna har optimala blandningsegenskaper, säger Camilla Nilsson.
Björn Magnusson guidar vidare till Karlshamnsverkets kontorsdel där Henrik Pagels, driftchef sedan juli 2010, har sitt kontor. Som driftchef har han en tät kontakt med företagets traders i Düsseldorf för att resonera hur de ska agera på marknaden.
– Det händer ständigt mycket på marknaden som kräver analys och ställningstagande. De senaste åren har vi dessutom kvalificerat oss som leverantör till fem av Svenska kraftnäts sex möjliga stödtjänster. Bokhyllan bakom hans skrivbord är full av pärmar, ett flertal från 1960-talet, med manualer, flöden och servicescheman.
– Trots att verket är 50 år gammalt har vi inte kommit upp i en tredjedel av de drifttimmar som verket är konstruerat för, och eftersom tiden påverkar anläggningen på olika sätt är det svårt att helt följa servicemanualerna från 1960-talet.
Enligt nuvarande lagstiftning ska effektreserven, som en gång räddade kraftverket från stängning, avskaffas i mars 2025. Samtidigt visar Svenska kraftnäts senaste marknadsanalys på fortsatt minskade marginaler 2023–2027. Enligt den förväntas bland annat elanvändningen och risken för effektbrist att öka. Med de utmaningar som finns i elsystemet tror Henrik Svensson att Karlshamnsverket kommer vara en viktig pjäs i systemet långt efter 2025.
– Det kommer dröja en bit in på 2030-talet innan Sverige kan klara sig utan den typ av produktion som vi erbjuder. Skulle effektreserven försvinna är det ingen katastrof då Svenska kraftnät har möjlighet att handla upp Karlshamnsverket på andra villkor.
– Idag låser vi in 562 MW som inte får användas på marknaden, men hade vi haft ett annat system där vi samtidigt var tillgängliga på marknaden hade vi haft lägre elpriser idag. Vi får se vad som händer, säger Henrik Svensson.
Karlshamnsverket
Byggnationen startade 1966 av ett konsortium bestående av bland annat Sydsvenska Kraftaktiebolaget, nu Sydkraft. Idag är Uniper, som Sydkraft är en del av, ensam ägare. Kraftverket består av tre block, det första stod klart 1969 och avvecklades 2015. Block 2 stod klart 1971 och är fortfarande i drift. När Block 3, som också är i drift, stod klart 1973 var kraftverkets totala kapacitet 1 000 MW. Idag uppgår den till 660 MW.Varje block har 17 brännare och en reserv som kan spruta in 70 000 liter i timmen i pannan.Som mest har anläggningen haft 140 medarbetare på 1970-talet och som lägst 53 medarbetare 2015. Med flera nyrekryteringar under 2023 kommer personalstyrkan ligga mellan 65 och 70 personer.
Pierre Eklund
