Det blev en överraskning när beskedet från Naturvårdsverket damp ner i brevlådan hos Sala-Heby Energi i Västmanland. Ända sedan 2005, när kraftvärmeanläggningen Silververket först inkluderades i EU:s utsläppshandelssystem (ETS), har det fått fri tilldelning av utsläppsrätter. Men inte nu längre. Skälet är att anläggningen betraktas som för ren.
Sedan ett beslut från EU-kommissionen februari 2021 får nämligen inte värmeanläggningar som haft ”nollutsläpp” under referensperioden 2014–2018 någon fri tilldelning av utsläppsrätter. Silververket har helt fasat ut sina fossila bränslen, och i anläggningens oljepannor eldas nu endast bioolja.
– Vi måste ju fortfarande enligt lagkrav vara med i ETS-systemet, så det är väldigt märkligt att vi nu blivit undantagna från tilldelningen, säger Håkan Carefall, vd för Sala-Heby Energi.
Genomgång av ETS
För att förstå varför situationen uppfattas som märklig behövs en snabb genomgång av hur ETS-systemet fungerar. Systemet är tänkt att vara ett styrmedel som på marknadsmässiga grunder minskar växthusgasutsläppen i EU. Alla aktörer som är inkluderade i systemet måste införskaffa utsläppsrätter som motsvarar deras totala växthusgasutsläpp varje år.
Dessa utsläppsrätter kan antingen köpas på finansmarknaderna eller erhållas via den så kallade fria tilldelningen. Detta är en viss mängd gratis utsläppsrätter som varje aktör tilldelas, baserat på ett riktmärke som baseras på de 10 procent mest effektiva anläggningarna i en viss sektor och vad de släpper ut per år.
Aktörer som släpper ut mer i förhållande till riktmärket blir alltså straffade i form av kostnader för de extra utsläppsrätter som de måste köpa in. Aktörer med lägre utsläpp än riktmärket premieras i stället genom lägre kostnader eller rentav vinster, om deras utsläpp är så låga att de kan sälja av en del de gratis utsläppsrätterna på marknaden. På så sätt ska systemet uppmuntra företag att göra investeringar som sänker utsläppen.
En ekonomisk smäll
Men i och med EU- beslutet får alltså värmeanläggningar som har nollutsläpp inte längre någon fri tilldelning. Detta är fallet för Silververket hos Sala-Heby Energi. Resultatet blir i så fall en betydande ekonomisk smäll. Bolaget hade räknat med en fri tilldelning på mellan 5 400 och 4 800 utsläppsrätter per år fram till och med 2025. Detta motsvarar cirka 3–3,5 miljoner kronor per år med nuvarande pris på utsläppsrätterna.
– Det är mycket pengar för oss. Som jämförelse var driftkostnaderna för Silververket 2021 cirka 70 miljoner kronor, och det budgeterade resultatet cirka 4 miljoner kronor. Och att vara med i ETS-systemet, vilket vi fortfarande måste vara, medför dessutom kostnader för mätning, rapportering och administration, säger André Andersson, driftingenjör på Sala-Heby Energi.
Det till synes märkliga är att det i och med EU-beslutet är betydligt mer lönsamt att inte göra en värmeanläggning helt ren, utan i stället se till att ha kvar en viss mängd fossila utsläpp. Då får man fortfarande hela den fria tilldelningen.
– Det kan ju inte vara meningen med systemet. Meningen måste ju vara att få bort utsläpp, säger Håkan Carefall och fortsätter:
– Men vi har skickat in en överklagan av beslutet då vi upptäckte att det finns en gasoltub i Silververket som avrundats bort i ansökan. Den finns rapporterad till Naturvårdsverket i samband med påfyllning året efter. Den skulle potentiellt öka mängden utsläpp så att anläggningen inte klassas som nollutsläppande, och därför är berättigad till fri tilldelning.
Ett 50-tal anläggningar har drabbats
Erik Thornström, ansvarig för skatter och styrmedel på Energiföretagen, säger att ett 50-tal bioenergianläggningar runtom i Sverige tappat sin fria tilldelning på grund av EU-beslutet. Han håller med om att det är orättvist och kontraproduktivt, och menar att både den svenska regeringen och myndigheter som Naturvårdsverket är medvetna om problematiken.
– Det är ju viktigt att fasa ut 100 procent av utsläppen, inte bara 95 procent som är ett förslag i det reviderade utsläppshandelsdirektivet som nu är under förhandling. Och de här sista procenten är särskilt knepiga då de ofta består av reserv- och spetslastpannor som inte används så mycket. Där blir det väldigt svårt att få ihop investeringskalkylerna när ETS-systemet ser ut så här, säger Erik Thornström.
Han menar dock att det inte är så förvånande att EU:s regelverk kan verka konstigt för den svenska energisektorn. Skälet är att EU utformar sin politik utifrån unionen som helhet, där Sverige är en liten medlemsstat med ett energisystem som skiljer sig kraftigt från genomsnittet.
– Uppvärmningen i EU som helhet är cirka 75 procent fossil, jämfört med i Sverige där vi har cirka 1 procent fossilt. Så det rör ju sig om helt andra frågor som är prioriterade på EU-nivå jämfört med här. Det är en utmaning för Sverige att få gehör för våra synpunkter och undvika administrativt tungrodda styrmedel som inte bidrar till omställningen för vår del, säger Erik Thornström.
Han menar att EU-situationen är svårnavigerad. ETS-systemet fortsätter vara uppe för diskussion i EU:s ”Fit-for-55-paket” och kan komma att se annorlunda ut inom några år. Framför allt i form av att gränsdragningarna mellan sektorerna kan komma att ritas om så att ”byggnadsuppvärmning” blir en separat ETS-sektor: ETS2 som det kallas i den pågående EU-förhandlingen.
– På sikt lär får man dessutom räkna med att den fria tilldelningen fasas ut helt. Troligtvis runt 2030, säger Erik Thornström.
Generellt tycker han emellertid att Sverige får vara berett att genomföra egna kompletterande åtgärder om EU-systemen inte klaffar med ambitionerna här. Klimatklivet är ett sådant exempel. Det är ett program som administreras av Naturvårdsverket och som ger investeringsstöd till satsningar som minskar klimatpåverkande utsläpp.
Klimatklivet kan dock inte sökas av anläggningar som är med i ETS-systemet, utan endast av de som är så små (under 20 MW effekt) att de inte omfattas av detta. Bolag som Sala-Heby Energi ramlar därför mellan stolarna. Håkan Carefall tycker att man måste tänka om.
– Signalen nu är ju ”bli inte 100 procent fossilfri”, säger Håkan Carefall.
Tre räkneexempel från värmesektorn
Riktmärket i Sektor X sätts till 100 utsläppsrätter per aktör. I värmesektorn hade den fria tilldelningen varit 30 procent av riktmärket, alltså 30 utsläppsrätter.
Aktör A behöver 100 utsläppsrätter per år. Förutom den fria tilldelningen på 30 utsläppsrätter måste aktör A köpa ytterligare 70 utsläppsrätter.Aktör B har investerat mycket i fossilfritt och behöver endast 10 utsläppsrätter per år. Den fria tilldelningen på 30 utsläppsrätter täcker mer än hela behovet. De resterande 20 utsläppsrätterna säljs.
Aktör C har investerat i att bli hundra procent fossilfri och skulle normalt kunna sälja hela den fria tilldelningen på 30 utsläppsrätter. Men i värmesektorn hade aktör C fått 0 utsläppsrätter.
Linus Olin
