Ett planeringsmål för en dubblerad elanvändning till 2045. Det är beskedet från energiminister Anders Ygemans första fas av elektrifieringsstrategins arbete. För Sverige skulle det innebära en elanvändning på 280 TWh och för Norden som helhet omkring 800 TWh. Även om den dagsaktuella debatten mest handlar om effektunderskott och kapacitetsbrist i näten så är det en fråga som bör står i centrum om vi ska klara denna gigantiska utmaning, elmarknadens utformning. Vår klimatomställning kommer hänga på om elmarknaden kan skicka de signaler som krävs för att driva investeringar på en nivå vi aldrig tidigare har sett.
Vi vet inte exakt hur produktionsmixen i ett 280 TWh stort elsystem kommer att se ut, men vi vet ganska väl vilka egenskaper ett samhällsekonomiskt fossilfritt elsystem behöver. Allt fler internationella och svenska studier (till exempel NEPP 2019 och Svenskt Näringsliv 2020) landar i slutsatsen att det är tre avgörande egenskaper, som står för ungefär en tredjedel vardera, som behövs.
Den första egenskapen är volatilitet vilket i ett nordiskt perspektiv betyder vindkraft. När det blåser levererar vindkraften de billigaste kilowattimmarna och kostnaderna kommer sannolikt fortsätta att sjunka. Nackdelen är just att den bara gör det när det blåser. När det som i slutet av januari mojnade och blåste dåligt under tio kalla dagar behövs det produktion som kan täcka upp.
Vattenkraften är vår överlägset största resurs som kan leverera den andra egenskapen, flexibilitet. Vattenkraften kan öka och minska sin produktion med flera tusen MW på bara några timmar. Vätgas och batterier kommer att spela en större roll i framtiden, men det är osäkert i vilken grad de kan skalas upp för att klara långa perioder med lite vind. Bara Fortums damm Trängslet, högst upp i Dalälven, kan som exempel lagra energi motsvarande 45 miljoner Teslabatterier
Den tredje egenskapen är planerbarhet. Ett alltför stort väderberoende, och de krav på flexibilitet som det innebär, blir dyrt för både kunder och elproducenter. Kärnkraften, vattenkraften och kraftvärmen är den planerbara fossilfria elproduktion vi har idag, även om vattenkraften i allt högre utsträckning behöver användas i sin andra roll som flexibilitetsresurs. Dessa tre kraftslag är också de som bidrar mest med nödvändiga stödtjänster till elsystemet såsom frekvens- och spänningsreglering. Kärnkraften och kraftvärmen är också placerade nära kunderna vilket minskar behovet av elnätsinvesteringar.
Vår klimatomställning kommer hänga på om elmarknaden kan skicka de signaler som krävs för att driva investeringar
Dagens elmarknad gör i stort sett ingen skillnad på dessa egenskaper och den tar inte heller tillräcklig hänsyn till behovet av de stödtjänster som behövs för att elsystemet ska fungera. De kraftslag som bidrar med stödtjänsterna får inte betalt och de som skapar behovet behöver inte betala. Det skapar en skev marknad som inte bara aktivt missgynnar de kraftslag som bidrar mest, det försvårar också för utvecklingen av flexibilitetstjänster som baseras på energilager av olika slag.
Den konkreta effekten är att investeringarna går till de kraftslag som premieras av dagens modell. Samtidigt som investeringsviljan i de kraftslag som behövs för att systemet ska fungera och även vara samhällsekonomiskt rimligt blir låg. Kommer vi klara av att dubblera elanvändningen på mindre än 25 år? Inte med dagens elmarknadsmodell. Men om Ygemans elektrifieringsstrategi kan användas som startskott för en bredare elmarknadsreform finns all anledning att vara optimistisk.
Simon-Erik Ollus,
divisionschef för elproduktion,
Fortum.
