När Gustav VI Adolf klippte bandet till Oskarshamns första kärnkraftsreaktor den 18 maj 1972 började en ny era för svensk energipolitik. Det var inledningen på den största svenska industripolitiska satsningen i modern tid, som skulle komma att fullbordas 13 år senare när Forsmark 3 sattes i drift – som den tolfte svenska reaktorn.
Då, våren 1972, var i princip alla politiska partier för den svenska kärnkraftssatsningen, men det skulle komma att ändras rejält under de efterföljande åren. Det blev en ordentlig politisk berg-och-dalbana innan den sista reaktorn var i drift. Och det är en turbulent politisk historia som fortfarande har återverkningar på dagens svenska politik, fast i lite ny tappning.
Nu finns en ny bok som beskriver hela skeendet – från den första atomforskningen på 1950-talet (i jakten på en atombomb) till dagens Tidöregering med dess tydliga kärnkraftsprofil. Det är DN-journalisten Tomas Ramberg som tagit sig an historien i sin bok ”Att dagtinga med sin övertygelse – Historien om Sverige och kärnkraften”.
– När kärnkraftsdebatten än en gång tog fart igen efter att energiöverenskommelsen sprack tyckte jag att det var dags att ta ett helhetsgrepp om det här ämnet. Det finns ingen som satt ihop hela den politiska beskrivningen av historien på det här sättet tidigare, säger Tomas Ramberg.
Tillgång till okända dokument
Ramberg har jobbat med projektet till och från under flera år och gjort ett 30-tal större intervjuer och fått tillgång till en del lite mer okända dokument, som till exempel socialdemokraternas interna protokoll.
I boken får vi bland annat följa turerna under de omtumlande inledningsåren på 70-talet då det starka motståndet från miljörörelsen formerar sig, och där Fälldin i valrörelsen 1976 sätter tonen:
”Jag sätter mig inte i en regering som startar fler kärnkraftverk. Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse.” Ett uttalande som han får anledning att äta upp.
Efter många förhandlingar och en preliminär lösning på avfallsfrågan – som var den stora käpphästen vid denna tid – så har Fälldinregeringen helt plötsligt administrerat utbyggnaden av kärnkraft istället för att stoppa den.
Bakgrunden till folkomröstningen
Sedan kom härdsmältan i Harrisburg i mars 1979 som var upprinnelsen till folkomröstningen om kärnkraft ett år senare. Efter många diskussioner bildades till slut tre alternativa linjer att rösta på. Men det märkliga var att samtliga tre linjer var för att avveckla kärnkraften – skillnaden handlade mer om i vilken takt det skulle ske.
I slutändan vann den socialdemokratiska Linje 2 som liksom Linje 1 slog fast att kärnkraften skulle avvecklas ”i den takt som är möjlig” – vilket senare konkretiserades till 2010 i ett riksdagsbeslut.
Efter den stora olyckan i Tjernobyl 1986 lades förslag om att inleda avvecklingen av Ringhals och Barsebäck redan i mitten av 1990-talet. Men det är först i och med energiöverenskommelsen 1998 (mellan S, C och V) som ett politiskt avvecklingsbeslut fattas.
Barsebäck avvecklas 1999 respektive 2005 och Eon och Vattenfall får ersättning. Det danska motståndet spelade in i att det blev just dessa reaktorer.
– Göran Persson är den enda politiker som har verkställt avvecklingsbeslutet från folkomröstningen. Men samtidigt tog han bort 2010 som avvecklingsår. Istället restaurerade man de tio resterande reaktorerna så att effekten höjdes.
Sämre ekonomiska kalkyler
Nästa tvära vändning i kärnkraftshistorien är olyckan i japanska Fukushima då en jordbävning och en tsunami satte verket ur spel och ledde till att 170 000 personer fick evakueras från närområdet.
Olyckan leder till att Tyskland beslutar att snabbavveckla all kärnkraft i landet fram till 2022. I Sverige finns dock inga sådana krav, men det införs hårdare krav på att reaktorer ska klara oberoende härdkylning, vilket innebar dyra investeringar för kärnkraftsbolagen.
Man kan faktiskt säga att miljöpartiet mot sin vilja är med och räddar kärnkraften under sin regeringsperiod.
Lägg till låga elpriser och en effektskatt som höjts i omgångar sedan 2006 så blev kalkylen för många av reaktorerna inget vidare. Under 2015 fattar ägarna beslutet att stänga fyra av reaktorerna, två i Ringhals och två i Oskarshamn.
Nu började industrin oroa sig för resterande sex reaktorer. Lösningen på denna utmaning kom med energiöverenskommelsen 2016. Här lyckades energiminister Ibrahim Baylan sy ihop ett ihop ett paket där moderaterna fick borttagen effektskatt och nedsatt kärnavfallsavgift, medan miljöpartiet fick ett nytt mål om att Sverige ska ha 100 procent förnybar el till 2040.
– Man kan faktiskt säga att miljöpartiet mot sin vilja är med och räddar kärnkraften under sin regeringsperiod, säger Tomas Ramberg.
Ny riktning med Tidöregeringen
Men överenskommelsen höll till 2019 då M och Kd påbörjade ändringen av målformuleringen från förnybart till fossilfritt. Och sedan Tidöregeringen fick makten 2022 har hela kärnkraftsfrågan kommit i en helt ny dager, med ambitiösa utbyggnadsmål igen – och med rejäla statliga stöd.
Motståndet har också kommit i en ny skepnad. Nu handlar det sällan om avfall och säkerhet, snarare om höga kostnader för nybyggnation.
– Det finns ingen riktig rörelse mot kärnkraft längre. Folkomröstningen tog död på antikärnkraftsrörelsen, konstaterar Tomas Ramberg.
Kommer det att bli någon ny kärnkraft tror du?
– Magdalena Andersson har lovat att bjuda in partierna för att få till en blocköverskridande överenskommelse. Därmed hamnar frågan i vänteläge igen. Det är osannolikt att något högerparti – möjligen med undantag för KD – är intresserat av att göra upp. Och det är osäkert hur långt MP, V och C kan sträcka sig, säger Tomas Ramberg.
– De rödgröna partierna vill alla ge havsbaserad vind bättre villkor och det försämrar kärnkraftens affär. Samtidigt finns en reservation för vad staten och bolaget Videberg Kraft har för avtal med brittiska Rolls Royce, som ju har anlitats för att leverera SMR-reaktorer till Ringhals. Det har inte offentligt framgått vad Sverige bundit sig för, och vad som går att backa ur.
Johan Wickström
