Det var många i energibranschen som satt spända av förväntan när Mats Dillén, tidigare generaldirektör för Konjunkturinstitutet, under måndagen (den 12 aug) presenterade sin utredning om hur ny svensk kärnkraft ska finansieras.
Kärnkraften utgör en central del i regeringens energipolitik – men det finns stora risker med att bygga nytt. Inte sedan 1985 har det byggts en ny reaktor i Sverige, och många av de stora kärnkraftsprojekten i Europa under senare år har blivit försenade och/eller dragit över budgeten.
Utredningen pekar på konstruktionsrisker, marknadsrisker, politiska och regulatoriska risker samt programrisker, det vill säga osäkerheten i om det går att realisera stordriftsfördelar. Till exempel krävs det ett nytt slutförvar om det byggs ny kärnkraft.
Ett förslag med tre delar
För att lösa denna komplicerade ekvation lägger utredaren fram ett förslag med tre huvudkomponenter: riskfria statliga lån under konstruktionsfasen, prissäkringsavtal under 40 år – samt en risk- och vinstdelningsmekanism som garanterar en minsta avkastning.
– Staten lånar ut och bär all kreditrisk under konstruktionsfasen. Staten står för 75 procent av lånekostnaden medan leverantören får ta 25 procent i eget kapital, säger Mats Dillén.
Lånen löper under hela konstruktionsfasen, då ingen ränta ska betalas, enligt förslaget. Räntekostnaden ackumuleras till lånebeloppet och när driften är igång höjs räntan sakta och ersätts successivt med privata lån under 4–12 år.
I förslaget utgår man från att en storskalig reaktor kostar 100 miljarder kronor. Totalt handlar det alltså om investeringar på totalt 400 miljarder kronor, där kärnkraftsaktörerna i så fall får stå för 100 miljarder kronor. Blir projekten dyrare fortsätter staten stå för 75 procent av lånekostnaden.
Säkrat elpris: 80 öre/kWh
I modellen ingår också ett prissäkringsavtal – ett så kallat Contract for difference – på 80 öre per kWh (2023 års prisnivå) som är förutbestämt i 40 år.
– Det är ett dubbelriktat stöd. Om marknadspriset ligger under fyller staten på och skulle marknadspriset ligga över får kärnkraftsbolaget betala in mellanskillnaden.
Detta förslag ska finansieras genom en skatt som motsvarar cirka 2 öre per kWh, enligt Mats Dillén.
Kärnkraftsproducenten ska också kunna teckna PPA-er (Power purchase agreements), alltså bilaterala avtal, vid sidan av differenskontraktet. Men minst 70 procent av elen måste säljas på den vanliga elmarknaden.
Efter två år i drift ska en ekonomisk utvärdering göras av lönsamheten av oberoende aktörer. Visar värderingen ett lågt värde aktiveras en riskdelningsmekanism: då fortsätter räntan vara låg och elpriset höjs, men om det motsatta gäller höjs räntan och det fasta elpriset sänks.
– På så sätt finns det ekonomiska incitament kvar, med de bästa och sämsta utfallen försvinner, säger Mats Dillén.
Programmet omfattar 4-5 storskaliga verk eller alternativt fler småskaliga reaktorer, minst 300 MW (SMR-er).
Tjeckisk reaktor är en förebild
I utredningen görs en noggrann genomgång av samtliga stora europeiska kärnkraftsprojekt under senare år, till exempel Olkiluoto 3 i Finland och Hinkley Point C i Storbritannien. Men den modell som utredarna fastnat för är finansieringen av den tjeckiska reaktorn Dukovany II, med planerad byggstart 2029. I detta projekt ingår en blandning av prissäkringsavtal och billiga förmånliga lån.
– Det är en modell som också godkänts av EU-kommissionen. Om vi kan ta stödformer som redan blivit godkända så underlättar det för oss, konstaterar Mats Dillén.
I grundscenariot räknar utredaren med att statskulden kommer öka som mest med 2,5 procent eller knappt 300 miljarder kronor.
– Men den skulden sjunker tillbaka när de statliga lånen ersatts av privata lån. I slutändan räknar vi med att det kan bli ett plus, säger Mats Dillén.
– Det här är våra bästa bedömningar utifrån dagens förutsättningar. Värden i modellen kan ändras men det här är inga glädjekalkyler. Det finns inte utrymme för det.
Välkommen utredning
På Energiföretagen välkomnar man utredningen.
– Det finns ingen aktör som på dagens marknad kan investera i de största kärnkraftsprojekten och det är därför välkommet att regeringen utreder hur den finansiella risken kan delas mellan stat och näringsliv så att vi så snabbt som möjligt kan få nya planerbar elproduktion på plats, säger Åsa Petterson, vd på Energiföretagen.
Energiföretagen betonar också att de politiska besluten måste hålla över tid så att spelplanen inte plötsligt ändras. Osäkerhet är inte något som gynnar investeringar.
– Vi behöver något liknande klimatlagen fast för elektrifieringen, som binder upp framtida regeringar kring åtgärder för att nå ett gemensamt samhällsmål, säger Åsa Pettersson som tillägger att det även krävs mer åtgärder för att få fram mer elproduktion på kort sikt:
På Vattenfall – en av de aktörer som står redo för ny kärnkraft – skriver man i ett pressmeddelande att prissäkringsavtal är ”är ett rimligt sätt att sänka marknadsrisken” men att det är lite för tidigt att fastställa exakta nivåer. Man skriver också att de första reaktorerna kommer bli dyrare än nästkommande ”och här behöver staten spela en viktig roll”, och att det också saknas garantier för att hela programmet på 4 000–6 000 MW som utredaren föreslår verkligen blir av.
På branschorganisationen Svensk vindenergi är man kritisk till förslaget.
”Kärnkraften har en given roll i dagens elsystem men för stabiliteten i elsystemet finns det andra tekniker till lägre kostand som redan idag kan bidra med samma nyttor”, skriver föreningen i ett pressmeddelande. Man menar också att regeringen bör genomföra satsningar som ger effekt i närtid ”istället för att lägga alla ägg i en korg genom att ensidigt fokusera på ett kraftslag”.
Nu ska utredningsförslaget gå ut på remiss. Lagen föreslås träda i kraft i maj 2025.
Läs hela utredningen Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft.
Johan Wickström
