EU-kommissionens energipaket var en av huvudpunkterna när Ursula von den Leyen höll sitt linjetal till EU-parlamentet under onsdagen (14 september). En av de centrala åtgärderna i paketet – där huvudpunkterna presenterades förra veckan – är att sätta ett tillfälligt intäktstak på så kallade inframarginella elproducenter. Det är företag som producerar el med lägre kostnader än den gaskraft som nu under Ukrainakriget ofta sätter ribban för elmarknadens pris – till exempel solel, vindel och kärnkraft.
EU:s förslag är att intäktstaket ska ligga på 180 euro/MWh (motsvarande cirka 2 kr/kWh). Intäkter utöver detta ska gå till staten och användas för att sänka elkundernas räkningar. Intäktstaket ska gälla mellan den 1 december 2022 och 31 mars 2023 och kan inbringa runt 117 miljarder euro, enligt kommissionens beräkningar.
”Extraordinär situation”
Men ett sådant marknadsingrepp är komplicerat.
– Det är en extraordinär situation på elmarknaden och det kan berättiga till speciella åtgärder. Samtidigt innebär detta ett kraftigt ingrepp på marknaden. Om åtgärderna av någon anledning skulle förlängas eller bli vanligt förekommande är risken att investerarna tappar förtroendet för marknaden och att det blir minskade investeringar i till exempel vindkraft och kärnkraft, säger Gustaf Rundqvist Yeomans, elmarknadsanalytiker på Sweco.
Kan sätta hinder för kraftvärmen
Även på Energiföretagen är man tveksam till intäktstaket:
– Vi har full förståelse för att kommission och medlemsstater trycker på för gemensamma stödåtgärder eftersom priserna slår så hårt mot hushåll och företag, säger Åsa Pettersson, vd på Energiföretagen.
– Samtidigt är jag inte övertygad om att en gemensam finansieringsform är rätt väg framåt. I Sverige är andelen prissäkrad produktion 80 procent, så det är inte säkert att det finns några övervinster att hämta.
Hon påpekar också att förslaget kan drabba kraftvärmen:
– Intäktstaket försvårar också Svk:s uppdrag att tillgängliggöra mer produktion från bland annat kraftvärmen. Det vore olyckligt om EU-processen satte käppar i hjulen för snabba nationella lösningar.
Även Vattenfall påpekar i en presskommentar en viss oro över förslaget:
"Det föreslagna intäktstaket riskerar att motverka investeringar i ny fossilfri elproduktion. Och det är just det som Europas energimarknad behöver nu mer än någonsin. Därför är det viktigt att förslaget är temporärt. Det är också viktigt att hänsyn tas till att många elproducenter prissäkrar sin produktion och därmed inte får del av de stora intäkter det ibland låter som", skriver bolaget på sin hemsida.
Minskad elanvändning
En annan central punkt i energipaketet är att kapa elförbrukningen under topplasttimmar. Medlemsländerna ska vara skyldiga att minska elanvändningen med 5 procent under vissa topplasttimmar – de 10 procent av dygnets timmar då priset förväntas ligga som högst. Målet är att minska den totala efterfrågan på el med minst 10 procent till den 31 mars 2023.
– Ambitionen med förslaget är bra. Vanligtvis är ju ett högt pris det bästa incitamentet för att minska efterfrågan, men nu behövs akuta energieffektiviserings-åtgärder. Det blir intressant att se vilka konkreta åtgärder de olika länderna kommer att satsa på, säger Gustaf Rundqvist Yeomans.
Åsa Pettersson på Energiföretagen är principiellt positiv till denna del av förslaget:
– Alla inom EU behöver dra sitt strå till stacken, men att spara 10 procent eleffekt under topplastperioden blir utmanande givet vår i hög grad elbaserade uppvärmning, där det är svårt att flytta förbrukningen. Men det är välkommet att EU för första gången fokuserar på energieffektivisering, säger Åsa Pettersson.
Snabbehandling väntar
Utöver dessa förslag vill EU även införa ett ”solidaritetsbidrag” från den fossila branschen (kol-, olje och gasföretag). Det ska vara en tidsbegränsad vinstskatt som även den ska omfördelas till elkunderna. Det handlar om ”övervinster”, som definieras som vinster som ligger 20 procent över medelvinsterna de senaste tre åren.
Nu kommer förslagen snabbehandlas och förhoppningen är att beslut ska kunna fattas redan den 30 september då ministerrådet sammanträder nästa gång. Det är komplexa förhandlingar som väntar – dock kan denna typ av nödåtgärder beslutas utan EU-parlamentets medverkan, vilket troligen kan underlätta.
Johan Wickström
