Varje år skickar svenska energiföretag 150 000 ton flygaska till Holmestrand. Nu har kommunen längs södra Oslofjordens stränder beslutat att inte tillåta bygget av en ny anläggning för vidareförädling av produkter från askhanteringen på Langöya.
Därmed kan avfallsföretaget NOAH:s processer för deponering och återvinning av farligt avfall komma att upphöra senast 2024. Enligt Norges största fjärrvärmeleverantör Hafslund Oslo Celsio kan det få oöverskådliga samhällskonsekvenser. Det kan uppstå ”en oacceptabel och mycket allvarlig situation", skriver kraftvärmeägaren i ett brev till kommunen.
Kritisk industri
Celsio, tidigare Fortum Oslo Varme, är ett av flera stora energi- och industriföretag som riktar skarp kritik mot Holmestrands beslut. Bakgrunden är att NOAH (Norsk Avfallshåndtering AS) måste bygga en ny avvattningsanläggning för att kunna följa upp strategin att hålla avfallshanteringen för aska på Langöya igång till åtminstone 2030, en tjänst som det norska Miljödirektoratet har efterfrågat. Istället har regeringen fått en oönskad och mycket besvärlig situation i knät, som dessutom rör flera av grannländerna och då särskilt Sverige.
På Langöya driver NOAH ett av Nordens få stora mottagningsanläggningar för farligt avfall. Där processas flygaskan till en neutraliserad och giftfri gips som sedan trettio år har förvandlat det stora urgröpta kalkbrottet till en allt grönare ö genom att fylla igen de gamla schakten.
Samtidigt som flygaskan deponerats har man utvecklat metoder för återvinning, som exempelvis till byggmaterialet filterkakor. Metoden innebär dock att vattnet måste pressas ut ur materialet genom en process för industriell urlakning. Det kräver en avvattningsanläggning, även kallat filterpress, som också kan användas för utvinning av salter.
Beviljades först
Avvattningsanläggningen är därför en förutsättning för Miljödirektoratets tillståndsförnyelse till 2030. Holmestrands kommuns nämnd för reglering, kommunalteknik och miljö (RKM) beslutade emellertid i augusti att anläggningen inte får byggas.
Enligt NOAH har kommunens beslut tagits på mycket oklara grunder då avvattningsanläggningen inte kommer utgöra ett miljöhot. Ärendet började redan 2018 då NOAH beviljades just ett sådant ramtillstånd för en avvattningsanläggning. Av olika anledningar byggdes inte anläggningen inom den utsatta fristen, bland annat på grund av pandemin.
Behovet för avvattning försvann däremot inte. En ny närmast identisk ansökan upprättades, och det är den som nu har avslagits. Enligt nämnden kan avvattningsanläggningen bland annat ”göra det svårt att uppdatera områdesplanen för Langöya”, ett påstående som NOAH bestrider.
Kommunens hantering av Langöya är dessutom kantad av handläggningsfel, menar avfallshanteringsföretaget. Holmestrand har också tidigare överklagat Miljödirektoratets beslut kring Langöya, klagomål som myndigheterna avvisade som otillräckligt dokumenterade.
Enligt NOAH:s överklagande ”framstår det som klart att huvudnämndens egentliga syfte med att införa ett tillfälligt förbud mot åtgärder är att stoppa verksamheten på Langöya”. Holmestrands kommun är dessutom väl medveten om konsekvenserna av sitt beslut:
”Utan avvattningsanläggningen är mottagningskapaciteten förbrukad 2024 och anläggningen kommer att behövas läggas ner”, skriver kommunen i sitt beslut, med hänvisning till fakta från NOAH.
CCS och fjärrvärme hotas
Situationen kan leda till en mycket allvarlig utveckling, menar man hos Hafslund Oslo Celsio, tidigare Fortum Oslo Varme. I ett brev till Holmestrands kommun beskrivs de dramatiska konsekvenserna som beslutet kan få för Oslos kraftvärme och fjärrvärme.
”Om NOAH förlorar sitt tillstånd redan 2024 kommer vi att ganska snabbt behöva stänga anläggningarna helt, eftersom det inte finns några andra alternativ med tillräcklig kapacitet i vår region. Konsekvensen blir att avfallshanteringen i hela samhället kommer att stanna av helt”, skriver Hafslund Oslo Celsio.
Om NOAH:s askhantering stoppas ”går också Oslos viktigaste klimatprojekt upp i rök”, skrev Aftenposten i oktober. Tidningen hänvisade till Hafslund Oslo Celsios stora och världsunika CCS-projekt på Klemetsrud.
Svenska konsekvenser
En nedstängning på Langöya skulle också bli kännbar för svenska företag och på kort sikt innebära besvärliga utmaningar. Ett exempel är Tekniska verkens kraftvärmeanläggning Gärstadverket som i dagsläget är beroende av att skicka 19 000 ton flygaska till NOAH varje år. I teorin skulle verksamheten i en extrem situation till slut behöva stänga, även om det är svårt att föreställa sig en så dramatisk utveckling, menar Per Everhill, policyansvarig på Tekniska verken.
– En omedelbar stängning av NOAH:s anläggning skulle utgöra ett betydande problem. Varken tekniskt eller legalt kan vi sluta att filtrera bort flygaskan från rökgaserna, säger Per Everhill.
– På kort sikt skulle vi behöva hitta en ny mottagare, exempelvis i Tyskland, och hoppas på att det finns kapacitet ledigt där. På längre sikt är vi beroende av en mer utvecklad och hållbar askmarknad med aska som kan återvinnas, en utveckling som pågår och blir ännu viktigare framöver.
Regeringens beslut
Beslutet i Holmestrand innebär att ”att Norge inom kort kommer att lämnas utan tillräcklig hanteringskapacitet för farligt avfall”, skriver länsstyrelsen i Vestfold och Telemark på sin hemsida. Det kommer få stora konsekvenser för ”ett antal norska industriföretag och avfallsförbränningsanläggningar” så hanteringen av Langöya är därför ”en viktig nationell angelägenhet sett ur miljöhänsyn”.
Det kommunala beslutet är dessutom inte ”i linje med statens internationella åtaganden”, enligt länsstyrelsen som nu har tagit upp ärendet till regeringen. Holmestrandsaken ligger nu hos det norska kommunaldepartementet som förväntas komma med ett besked under kommande månader.
Morten Valestrand
