Här i skogslandet Sverige sitter vi på en enorm potential för kolsänkor då vi har betydande punktutsläpp av biogen koldioxid: över 30 miljoner ton. Kolsänkor som bio-CCS är en del av lösningen på klimatutmaningen.
Med kolsänkor städar vi ur atmosfären på det koldioxidavfall som industrin tippat ut i atmosfären i överflöd sedan industrialismen startade. Det är glädjande att så många energibolag redan hänger med på resan mot ett klimatpositivt Sverige och utreder möjligheterna för bio-CCS. Tillsammans kan vi sätta Sverige AB på kartan som ledande inom kolsänkor. Men vad krävs egentligen för detta?
Den 25 november 2021 röstades oppositionens budget igenom och ramen för ett driftstöd för bio-CCS utökades med ytterligare 30 miljarder. Det är bara att frigöra champagnekorken och lätta på 6 bars-trycket och låta korken flyga i väg. Det är verkligen ett glädjande besked då det behövs investeringsstöd för att få i gång byggandet av bio-CCS-anläggningar. Nu gäller det att beslutet består och att driftstödet blir långsiktigt så att energibolagen vågar investera.
Som föregångsland inspirerar vi andra länder att ta klimatpositiva initiativ och arbeta med kolsänkor.
Dock behövs ett certifikat och bokföringsregler för att minusutsläpp ska komma på plats. EU-kommissionen vill ha en certifieringsmekanism för kolborttagning på plats senast 2028 så att all redovisning och verifiering kan omsättas i praktiken genom handel med frivilliga CDR-krediter (Carbon Dioxide Removal) senast 2030. Driftstödet för bio-CCS ska fördelas genom ett omvänt auktionsförfarande och Energimyndigheten har i uppdrag att sjösätta detta redan i år. Därför behövs ett certifikat och ett bokföringssystem tas fram omgående.
Ungefär hälften av kostnaden för bio-CCS är lagringsbiten. Lagringsbolagen Greensand i Danmark och Northern Lights i Norge talar om en lagringskostnad på 60–80 euro per ton koldioxid. Detta är ett oförhandlat pris, men även transporter ska adderas till kostnaden för lagring. För att stärka vår konkurrensfördel behöver vi utreda möjligheten för lagring inom svenskt territorium ytterligare.
Enligt SGU:s (Statens Geologiska undersökning) rapport ”Lagring av koldioxid i berggrunden – krav, förutsättningar och möjligheter” från 2011 så är det inte helt omöjligt att hitta platser för lagring av koldioxid inom svenska gränser, men först behövs detaljerade geologiska undersökningar. Detta framkom även i SGU:s senaste rapport ”Geologisk lagring i Sverige och i grannländer” som överlämnades till regeringen förra året.
Att tekniken och de ekonomiska ramverken är på plats är förstås grundläggande. Men för att få fram ett riktigt driv för bio-CCS så behövs fler klimatpositiva initiativ.
Ett bra exempel är Helsingborgs stad och Microsoft som har som mål att bli klimatpositiva 2035 respektive 2030. Microsoft ska även kompensera för alla utsläpp man gett upphov till 2030. Men det behövs fler initiativ både inom företag, industri, kommuner och fastighetsbolag. Det räcker inte med att ha mål som klimatneutralitet utan ett steg till behöver tas – att bli klimatpositiva.
Bio-CCS leder främst till ett bättre klimat, men även till fler arbetstillfällen och en bättre ekonomi för Sverige. Som föregångsland inspirerar vi andra länder att ta klimatpositiva initiativ och arbeta med kolsänkor. För att vi ska lyckas behöver vi hitta samarbetslösningar runt logistiken och effektivisera tekniken. Vi behöver arbeta tillsammans för att 2045 få dricka klimatpositiv champagne och fira att vi som nation har nått målet om att bli klimatpositiva.
Karolina Unger
