Det är en ovanligt kall aprildag när Eon bjuder in till en demonstration av sin drönarsatsning vid ett fält strax utanför Åkersberga. Förutom en del medienärvaro har det även dykt upp nyfikna representanter från Energiföretagen samt ett par energibolag runtom i landet. I ett tält vid sidan av fältet står två drönare på ett bord. En mindre, som inte väger mer än något kilo, och en som är betydligt tyngre och större.
– Det är den mindre drönarmodellen som används vid besiktningsflygningar. Den stora drönaren använder vi för att Lidar-skanna våra elnät så vi kan rita upp de kartor som de små drönarna kommer flyga efter, säger Per Sundqvist, projektledare för Eons drönarsatsningar.
Han låter entusiastisk över att bolagets drönarprojekt har kommit så långt som det har gjort. Att använda drönare för att inspektera elnät är förvisso inget nytt, utan något flera svenska aktörer ägnat sig åt sedan några år tillbaka. Både för de årliga driftbesiktningarna av elnäten, där man vill bedöma underhålls- och reparationsbehov samt upptäcka växtlighet som börjar komma för nära ledningarna, och i form av överflygning efter storm för att snabbt lokalisera eventuella skador på kraftledningarna.
Automatiserad övervakning
Men det speciella med Eons projekt är att det handlar om drönarinspektioner med en hög grad av automatisering. Tillsammans med företagen Airpelago och Skyqraft har Eon nämligen utvecklat system för att dels låta drönarna göra inspektionsflygningarna på egen hand, utan en mänsklig pilot, dels göra så att bildanalysen av det drönarna fotograferar till stor del hanteras av artificiell intelligens. På så sätt vill man ta vara på teknikens fulla potential.
– När vi flög drönare manuellt märkte vi att det i slutändan blev rätt dyrt jämfört med traditionell helikopterövervakning, då man inte hinner med så långa sträckor per dag.
– Att automatisera processen gör den mycket mer effektiv. Inom ett par år räknar vi med att komma ner till hälften av den totala kostnaden jämfört med helikopterövervakning. Dessutom får vi andra fördelar som bättre och mer enhetlig bildkvalitet samt ökad skonsamhet mot djur och natur, säger Per Sundqvist.
Inom ett par år väntar vi oss att flygtiden har ökat till cirka 2 timmar.
Flera fördelar
Demonstrationen börjar och den lilla drönaren flyger i väg mot en elnätsgata ett par hundra meter bort. Det är påfallande hur tyst den är. Den har inte ens nått halvvägs när den inte längre går att höra, och dessutom börjar den bli svår att upptäcka med blotta ögat. Detta menar Per Sundqvist är en stor fördel, då elnät ofta går igenom områden där det finns hästar och boskap som kan bli uppskrämda av helikoptrar. Dessutom är en liten drönare betydligt mer klimatvänlig än en helikopter.
Drönaren når kraftledningen och börjar flyga längs med den på några meter högre höjd. På en skärm i tältet dyker filmen upp i realtid, inklusive en meny med ett olika val för vad man kan få drönaren att göra.
– Nu kan våra drönare flyga i cirka 40 minuter och klarar då cirka 3–4 mil elnät på en dag. Men inom ett par år väntar vi oss att flygtiden har ökat till cirka 2 timmar. Då skulle en drönare klara cirka 15 mil elnät per dag vilket är väldigt bra, säger Per Sundqvist.
”Flying is for droids”
Bolaget Airpelago med sex anställda har utvecklat mjukvaran som låter drönaren flyga automatiskt. Max Hjalmarsson, vd, säger att man använder sig av drönarens egna styrsystem men lagt till funktioner för att den själv ska kunna inspektera och fotografera elnät.
– Den blir som ett robotbi. Vi ger också rådgivning kring regler och tillståndsprocesser för att flyga drönare. Vilka inte är de enklaste, säger Max Hjalmarsson.
– Det är inte bara att fylla i en blankett utan myndigheterna kräver att man kan visa utbildning, flygloggar, och framför allt att man har tagit fram en operationsmanual. Man får vara beredd på att det kostar en del tid och pengar i början.
Han säger att det skett en stor förbättring av regelverken det senaste året. Tidigare behövde man ansöka om ett så kallat ”tillfälligt restriktionsområde” hos Transportstyrelsen inför varje drönarflygning utom synhåll. Detta innebär att man bokade upp hela luftrummet till en höjd av en 300 meter så att ingen annan fick flyga där samtidigt. Att behöva ansöka om detta varje gång skapade mycket administrativt arbete.
Nu har regelverken blivit mer flexibla, och man kan få löpande tillstånd för att flyga utom synhåll över elnät så länge man håller sig på under 50 meters höjd. Max Hjalmarsson menar att denna förändring kraftigt ökat potentialen för drönaranvändning.
– Jag är lite av ett Star Wars-fan och brukar säga ”flying is for droids”. Datorer är bättre på att flyga än människor, säger Max Hjalmarsson.
AI analyserar bilder
Bildanalysen står bolaget Skyqraft för. Detta är ett Stockholmsbaserat företag med ett femtontal anställda som specialiserat sig på mjukvara för att analysera bilddata på infrastruktur. David Wickström är bolagets tekniska chef och förklarar:
– Vi arbetar med ”computer vision”, vilket är en underkategori av artificiell intelligens som handlar om mönsterigenkänning på bilder. Det som drönarna fotograferar laddas upp i en molntjänst där vår mjukvara letar efter möjliga skador och sedan flaggar för dem. Därefter kan en människa gå in och inspektera bilderna för att se om det krävs någon åtgärd, säger David Wickström.
Vad gäller elnät menar han att de vanligaste problemen är skador på linor, isolatorer eller stolpar, och vegetation som kommit för nära. I utvecklingen av programmet har Skyqraft utgått från EBR som listat ett fyrtiotal olika sorters skador.
– Vi rapporterar alla synliga skador på bilderna. I dagsläget kan vår mjukvara maskinellt hitta runt 10 procent av alla skador och det mänskliga ögat hittar resten. Men den blir snabbt bättre och vår vision, som vi hoppas nå inom några få år, är att mjukvaran ska kunna identifiera 90 procent av alla skador, säger David Wickström.
Snabb utrullning
Eon bedömer att drönartekniken är mogen att börja rulla ut i stor skala och tänker inspektera cirka 150 mil ledning med den i Norrland i sommar.
– Nästa år lägger vi till ytterligare ett par hundra mil. Inom några år är tanken att gå in i en mer permanent användning på hela Eons nät i Sverige. Alltså totalt cirka 2400–2500 mil ledning som vi i dagsläget inspekterar med helikopter, säger Per Sundqvist.
På sikt ser han också att vissa särskilt viktiga eller utsatta delar av elnäten kan utrustas med behållare med permanent stationerade drönare. I stället för att behöva skicka ut en inspektör varje gång skulle man då direkt från kontoret kunna beordra drönare att lyfta och genomföra olika sorters inspektionsprogram.
– Vi deltar även i ett löpande arbete med Energiföretagen för att ta fram gemensamma riktlinjer och råd kring användning av drönare i svensk energisektor, avslutar Per Sundqvist.
Linus Olin
