Det var den 16 juli som regeringen beviljade tillstånd till Skyborns vindkraftspark Fyrskeppet Offshore liksom till Vattenfalls park Vidar i norra Skagerrak. Totalt har den nuvarande regeringen gett tillstånd till fem vindkraftsparker. Av dessa är det enbart Fyrskeppet som ligger i Bottenhavet.
Vindkraftsparken är planerad att ligga i havet drygt fem mil från kusten, öster om Söderhamn. Fullt utbyggd kommer den att ha en installerad kapacitet på 1 400 MW och producera cirka 5–6 TWh el per år. Det motsvarar den årliga elanvändningen för omkring en miljon hushåll.
– För oss är det här läget med närheten till Uppsala, Stockholm och Mälardalen viktigt. Det är en region där elbehovet förväntas öka mellan 30–40 procent till 2045, drivet av framför allt elektrifiering av transportsektorn och nya energiintensiva industrier och AI-center, säger Niclas Broman, vd på Skyborn Sweden.
– Med rätt förutsättningar kan vindkraftsparken vara på plats omkring 2032. Jag har svårt att se att något annat kraftslag kan ge så mycket el så snart i den regionen, säger han.
Osäkert om det byggs
Trots att marknadsförutsättningarna är goda är det ändå osäkert om Skyborn kommer att bygga den här vindkraftsparken. Detta eftersom det idag saknas rätt investeringsmöjligheter för havsbaserad vindkraft i Sverige, menar bolaget.
– Med dagens elpriser och det överutbud som finns i Skandinavien och på den svenska marknaden är det inte möjligt att komma till ett investeringsbeslut om vi inte får något stöd som minskar investeringsrisken, säger Niclas Broman och han får medhåll från Adam Thomsen, som är Skyborns utvecklingschef globalt.
Att hitta stabila och förutsägbara investeringsvillkor är det absolut bästa sättet för att få ner risken och priset på elen till konsumenterna.
– Det är dock inte något som är specifikt för Sverige, utan oavsett vilken marknad i världen där vi vill bygga vindkraft till havs behövs någon form av statlig riskdelning, säger Adam Thomsen och pekar på att Sverige för närvarande saknar det statliga stödsystem som finns på flera andra europeiska marknader.
– Nästa månad tar vi beslut om vårt nästa projekt i Tyskland på nära 1000 MW, vilket bygger på kommersiella PPA (Power Purchase Agreement). Det är också ett sätt att minska riskerna, men vi ser att de flesta marknader inte är redo för just PPA, säger Adam Thomsen vidare.
Vill se riskdelning
När det gäller styrmedel för att minska riskerna med ny elproduktion i Sverige har den nuvarande regeringen gjort flera åtgärder för att minska riskerna med att bygga ny kärnkraft. Det handlar bland annat om dubbelriktade differenskontrakt (CfD) och att kärnkraftsbolagen kan få statliga lån för kapital till låg ränta. Dessa åtgärder sänker kapitalkostnaden och minskar risken.
Både Niclas Broman och Adam Thomsen är positiva till denna form av riskdelning och vill se liknande för nya havsvindkraftsparker. Dessutom vill de att Svenska kraftnät ska stå för anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft. Detta stöd fanns tidigare, men togs bort av Tidöregeringen 2023.
– Det krävs jättestort kapital för att få till de här projekten i slutändan. Att hitta stabila och förutsägbara investeringsvillkor är det absolut bästa sättet för att få ner risken och priset på elen till konsumenterna, säger Niclas Broman.
Viktigt med politisk vilja
Ytterligare en faktor som är viktig för den här typen av investeringar är att politiker tydligt visar att de vill ha havsbaserad vindkraft i landets elproduktion, menar Adam Thomsen och Niclas Broman, och lyfter fram det som gemensamt för de länder där bolaget satsar på vindkraftsparker.
– Här tycker jag att det har skett ett ganska stort skifte i budskapet från svenska politiker under de senaste 1–2 åren. Ett antal av de politiska partierna pratar nu om havsbaserad vindkraft som ett ytterligare verktyg för elproduktion, så vi har goda förhoppningar om att det också resulterar i stödåtgärder, säger Niclas Broman.
– Det är jätteviktigt att det kommer på plats. Nu är det snart val, men därefter hoppas vi att en ny regering skyndsamt sätter igång en utredning för att titta på dessa frågor i detalj. Det är bråttom för att vi och andra vindkraftsutvecklare ska kunna realisera projekten som har fått tillstånd, säger han.
Majoriteten fick nej
Totalt har fem havsbaserade vindkraftsparker fått tillstånd i Sverige av den nuvarande regeringen. Majoriteten – 24 parker – har fått nej. Elva av de parker som nekats tillstånd fick besked i juli i år. Det omfattade bland annat Skyborns parker Eystrasalt och Polargrund. Regeringen hänvisade till att de skulle medföra en oacceptabel påverkan på landets försvarsförmåga.
– Vi tycker så klart att det är tråkigt att två av våra parker inte fick tillstånd eftersom de kunnat bidra med mycket förnybar el, men det är inget unikt för Sverige att många parker får avslag, säger Adam Thomsen.
– I Sverige har vi vindkraftsutvecklare fritt kunnat söka tillstånd där vi ser de bästa förutsättningarna och tröskeln för att starta ett projekt har varit ganska låg. Det får också som konsekvens att många får nej, så att regeringen nu har sagt nej till 80 procent av projekten som skickats in, det förvånar inte mig så mycket, säger Niclas Broman.
Många andra länder har istället utpekade områden, där vindkraftsbolagen får tillstånd genom att vinna auktioner. Mycket talar för att Sverige kommer att få ett sådant system framöver och frågan bereds just nu på Regeringskansliet.
– Det innebär en större förutsägbarhet var vindkraftsutvecklare kan bygga sina parker, vilket är bra, så det är något vi hoppas att Sverige inför på längre sikt. Det viktigaste är dock att få förutsättningar på plats att kunna realisera befintliga vindkraftparker i närtid, säger Adam Thomsen.
Cfd och PPA – vad är det?
CfD, Contract for Difference – dubbelriktade differenskontrakt
Dubbelriktade differenskontrakt innebär att elproducenten garanteras ett visst pris för elen som levereras. Staten skjuter till pengar vid låga elpriser och om priserna överskrider en bestämd nivå går en viss andel tillbaka till staten.
PPA, Power Purchase Agreement – kraftköpsavtal
Kraftköpsavtalen PPA innebär ett långsiktigt avtal mellan elproducenten och kunden, där kunden förbinder sig att köpa en viss mängd el till ett förutbestämt pris under lång tid, oftast 10–15 år. För kunden innebär det stabila priser och för producenten ger det förutsägbara intäkter.
Ann-Sofie Borglund
