Sverige och EU är idag starkt beroende av Kina och ett fåtal andra länder för flera av de viktigaste metallerna som i dag används i bland annat vindkraftverk, solceller, batterier och elektronik. Kina står för mellan 70 och 100 procent av utvinningen eller bearbetningen av för flera av metallerna.
De närmaste åren förväntas dessutom efterfrågan av metallerna öka, både från vind- och solkraft men också inom andra delar av elektrifieringen. Konkurrensen om dessa material ihop med EU:s importberoende från Kina och ett fåtal länder innebär försörjningsrisker, enligt en ny rapport från Energiforsk.
– Energiomställningen handlar inte bara om att bygga mer elproduktion. Kinas dominerande ställning kring kritiska metaller gör Sverige och EU sårbart. Sverige och EU bör minska sina ensidiga importberoenden och bredda leveransrelationer till fler länder, säger Julia Hansson, projektledare på IVL Svenska miljöinstitutet och medförfattare till rapporten, i en presskommentar.
För att minska försörjningsriskerna behöver EU och Sverige – förutom att bredda leveranskedjorna – bland annat öka återvinningen av kritiska metaller, utveckla alternativa material där det är möjligt och öka den egna utvinningen, enligt rapporten.
En ökning av egenförsörjningen bör dock inte ses som en snabb ersättning av dagens beroende från enstaka länder, utan som ett långsiktigt komplement till en breddning av leveranskedjorna.
– Europa är en attraktiv marknad för kinesiska bolag, vi behöver bli bättre på att ställa krav för att ge tillgång till vår marknad. EU bör inleda tekniksamarbeten med Kina för strategiska elektrifieringsteknologier, med krav på kunskapsöverföring och viss produktion lokaliserad i EU. Men det är viktigt att samarbetet tar hänsyn till de risker det innebär att samarbeta med en diktatur som Kina, säger Martin Vallstrand, vd för Energiforsk.
Sex rekommendationer från rapporten för att minska beroendet
1. Minska beroendet av enskilda länder, särskilt Kina, genom diversifierad samt ökad europeisk och nordisk produktion och förädling av kritiska metaller.
2. Integrera kritiska råmaterial i energiplaneringen genom analyser av materialbehov, försörjningsrisker och konsekvenser av olika teknikval.
3. Prioritera cirkulära strategier och resurseffektiv teknik, inklusive minskad materialintensitet, materialsubstitution, längre livslängd och ökad återvinning.
4. Ta fram försörjningsplaner för särskilt kritiska metaller med fokus på alternativa leverantörer, importberoenden och geopolitiska risker.
5. Utveckla samordnade styrmedel som stärker försörjningstryggheten och främjar återvinning och substitution.
6. Stöd utveckling av nya återvinningstekniker.
Läs rapporten: ”Kritiska metaller för energiomställningen med fokus på vindkraft- och solcellsutbyggnad i Sverige”