Steady Energy grundades 2023 som en spinoff från Statens tekniska forskningscentral, VTT, i Finland. Från mitten av mars finns de även på plats i Sverige, vilket är en marknad som bolaget ser som intressant på många sätt.
– Sverige har en stor och mogen fjärrvärmemarknad, som är dubbelt så stor som den finska marknaden. På senare år har den präglats av kraftigt stigande kostnader för fjärrvärmebolagen och med ökade priser för kunderna. Det borde innebära att det finns en öppenhet att titta på nya lösningar och att energibolag vågar lyfta på stenar som man tidigare inte har lyft, säger Anton Steen, nybliven Sverigechef på Steady Energy.
– Sverige är ett kärnkraftsland så mycket av de ekosystem som krävs finns på plats. Vi har ett opinionsmässigt stöd för kärnkraften, en regulatorisk miljö och leverantörskedjor på plats, säger han vidare.
Anton Steen lyfter även upp de diskussioner som förs kring förbränningsfri fjärrvärme och som är ett etablerat begrepp i Finland och som diskuteras alltmer även i Sverige.
– Sammantaget är tajmingen med att etablera kärnvärme i Sverige bra, säger Anton Steen.
Enklare konstruktion än konventionell kärnkraft
Den teknik som Steady Energy har utvecklat är en reaktor som enbart producerar värme. Det gör konstruktionen betydligt enklare än vid kärnkraft. Värmereaktorn ska använda lättvatten och med samma slags kärnbränsle som används i dagens reaktorer i Sverige. Lösningen är helt kompatibel med det befintliga slutförvarssystemet.
– Tanken är att bygga mycket på befintliga lösningar så att det ska vara en mogen teknik och för att kunna göra det kostnadseffektivt. Den är också ett väldigt lågt tryck, ungefär som i en espressomaskin, vilket gör att den är väldigt säker och enklare att bygga och driva.
Det gör att man kan bygga reaktorn mer stadsnära och med en temperatur på ungefär 120 grader i vattnet ska den direkt kunna integreras med befintligt fjärrvärmesystem.
– Men samtidigt tror jag att den största utmaningen kommer vara allmänhetens acceptans att bygga kärnvärme just tätortsnära. Acceptansfrågan är en utmaning för all energiinfrastruktur så jag tror att förmågan att beskriva de stora nyttorna med kärnvärme för värmekunderna och samhället kommer att vara avgörande, säger Anton Steen.
– Bland de kommuner som kommit längst i Finland är allmänhetens stöd för kärnvärme mycket högt, uppemot 80 procent, så vi vet att det går.
Reaktorn placeras 15 meter under mark och bränslet byts vartannat till vart tredje år via en serviceväg ner i anläggningen.
– Att den ligger under jord har tydliga fördelar sett utifrån beredskap och säkerhet, men även ur ett kostnadsperspektiv jämfört att den ligger ovan jord, säger Anton Steen.
Acceptansfrågan är en utmaning för all energiinfrastruktur så jag tror att förmågan att beskriva de stora nyttorna med kärnvärme kommer att vara avgörande.
Samma storlek som en container
Steady Energys reaktortank är cylinderformad, omkring fyra meter bred och cirka tio meter hög, ungefär lika stor som en fraktcontainer. Varje sådan cylinder har en effekt på 50 MW termisk effekt och tanken är att placera flera i rad för att få god ekonomi i en sådan investering. Det mesta ska vara prefabricerat i fabrik och så lite som möjligt byggs på plats.
– Tanken är att kunna kopiera stora delar av lösningen mellan olika platser. Det man kan se från tidigare kärnkraftsbyggen är att det är dyrt och tar tid när designförändringar kommer sent i processen, så att ha så få designförändringar som möjligt sparar både pengar och tid, säger Anton Steen.
I mitten av februari började Steady Energy att bygga sin första fullskaliga pilotanläggning och den ligger i ett tidigare kolkraftverk i centrala Helsingfors.
– Den kommer inte vara kärndriven utan vattnet kommer att värmas upp med el. Men denna anläggning blir jätteviktig för att visa att de här så kallade passiva säkerhetssystemen funkar som de ska.
– Och att de modelleringar som är gjorda fungerar i verkligheten. Så det är viktigt att visa potentiella kunder, strålsäkerhetsmyndigheter, investerare att designen kan valideras i verkligheten, betonar Anton Steen.
100 miljoner euro för en reaktor
Pilotanläggningen har en budget på 20 miljoner euro, medan den slutliga versionen skulle kosta cirka 100 miljoner euro per reaktor. Alternativt kosta 40–50 euro per MWh om värmen i stället säljs som ”heat as a service”. Det innebär att fjärrvärmeföretaget i stället för att själva investera i en eller flera reaktorer köper värmen till ett förutbestämt pris via ett HPA, Heat Purchase Agreement.
Byggnationen ska pågå i ett år och pilotanläggningen ska vara i drift till och med 2028.
Det är betydligt enklare och en mer snabbyggd konstruktion än ett storskaligt kärnkraftverk.
– Ett av huvudsyftena med pilotprojektet är den så kallade passiva kylningen. I stället för att som med dagens kärnkraftverk ha pumpar så ska kylningen här fungera med naturlig cirkulation – alltså bara temperaturskillnad och gravitation. Då behöver vi kunna visa alla intressenter att det funkar som tänkt.
Enligt Anton Steen är intresset stort för bolagets tekniska lösning, i synnerhet i Finland. Där har ett stort antal kommuner inlett förstudier för att titta på potentialen. Dessutom har Helen, som är det stora kommunalägda energibolaget i Helsingfors, nyligen startat ett dotterbolag för att kunna gå vidare med såväl kärnvärme som kärnkraft.
– Det finns även ett stort intresse i Sydkorea och Polen, men även länder i Europa. Och så förhoppningsvis Sverige, säger Anton Steen.
Inledningsvis kommer mycket av hans arbete handla om att skapa intresse för kärnvärme och han hoppas att det framöver ska leda till förstudier även i svenska kommuner.
Hans bedömning är att det första kärnvärmeverket i Sverige kan vara på plats i mitten eller slutet av 2030-talet.
– Att det kan gå så pass snabbt beror på att det är betydligt enklare och en mer snabbyggd konstruktion än ett storskaligt kärnkraftverk. Men man behöver ju börja med förstudier och det behöver förankras lokalt och det är de förberedande processerna som kommer ta mest tid. Själva byggnationen är inte det som kommer ta längst tid i det här fallet, avslutar Anton Steen.
Ann-Sofie Borglund
