Avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen och avfall (bio-CCS) möjliggör negativa utsläpp och utsläppsminskning i stor skala. Inom den svenska fjärrvärmesektorn finns potential att bidra med över 10 miljoner ton negativa utsläpp årligen, enligt en ny rapport från Energiforsk.
— Det finns en stor vilja hos många av våra fjärrvärmeanläggningar att lagra koldioxid som ger negativa utsläpp. Men de finansieringslösningar som finns i dag räcker inte, säger Jenny Westerberg, senior analytiker på Profu och huvudförfattare till rapporten.
— Det gör att många fjärrvärmeanläggningar nu står och stampar och kanske inte kan sätta sina planer i verket.
Det stora intresset för CCS-lösningar beror på att många fjärrvärmeföretag har ambitiösa klimatmål. Många är även kommunalägda och höga klimatmål ute i kommunerna kan också vara en viktig drivkraft, tror Jenny Westerberg.
— Det har tagits stora kliv mot en rejäl utbyggnad av CCS inom fjärrvärmesektorn, med Stockholm Exergi och Öresundskraft i täten som båda har fattat investeringsbeslut, men incitamenten för att investera är fortfarande osäkra.
Omvända auktioner
Sverige har valt att finansiera bio-CCS genom så kallade omvända auktioner. Stockholm Exergi vann tidigare i år den första omvända auktionen och Energimyndigheten har bjudit in till informationsmöte om nästa omgång.
— Statens budget för den omvända auktionen kommer inte att räcka till så många bio-CCS-projekt. Det behövs alltså komplement om inte företagens planer ska tappa tempo, säger Jenny Westerberg.
EU-kommissionen utreder nu hur negativa utsläpp kan omfattas av utsläppshandel. Frågan är komplicerad, menar Jenny Westerberg:
— EU:s klimatmål för 2050 kräver negativa utsläpp, men industriella metoder för koldioxidupptag som inte är utsläpp från markanvändning och skogsbruk erkänns inte idag. Det debatteras nu inom EU hur det här ska lösas.
Under 2026 förväntas kommissionen komma med ett förslag och sen ska det förhandlas med ministerrådet och parlamentet. Det är positivt att det ska komma ett förslag, menar Jenny Westerberg, men det finns en risk att det kommer för sent.
— Om ett långsiktigt EU-styrmedel dröjer, så krävs någon typ av svensk bryggfinansiering för negativa utsläpp, säger Jenny Westerberg.
Osäkert var negativa utsläpp hör hemma
Hur längre tror du att det dröjer innan vi har styrmedel för negativa utsläpp från EU?
— Det är en bra fråga, men svår att besvara. Idag finns det inget sätt att hantera negativa utsläpp inom EU. EU:s klimatpolitik delas idag in i utsläppshandeln (ETS), utsläpp från markanvändning och skog (LULUCF), samt utsläpp från andra sektorer (ESR-sektorn), säger Jenny Westerberg.
— Det är inte självklart var negativa utsläpp ska höra hemma eller om de ska bilda en egen ”pelare”. Det tror jag gör att det här kan ta tid.
Det räcker inte med ett stöd för negativa utsläpp, vi måste också finansiera de fossila utsläppen från avfallsförbränning.
Om fjärrvärmesektorn ska kunna bidra till att sänka Sveriges fossila koldioxidutsläpp, måste också CCS på förbränning av avfall finansieras, poängterar Jenny Westerberg.
— Det räcker inte med ett stöd för negativa utsläpp, vi måste också finansiera de fossila utsläppen från avfallsförbränning. Eftersom avfallsförbränning ger upphov till både biogen och fossil koldioxid, krävs finansiering för att avskilja och lagra båda dessa koldioxidströmmar, säger Jenny Westerberg.
—Ett styrmedel för att finansiera CCS på fossil koldioxid från avfallsförbränningen måste alltså också komma på plats så snart som möjligt. Utsläppsrättspriserna idag är för låga för att ge incitament för CCS vid avfallsförbränning.
Om flera aktörer kan samverka kring infrastrukturen kan det ge stora kostnadsfördelar.
Osäker prisutveckling på utsläppsrätter
Marknadsutvecklingen inom EU:s utsläppshandel är svår att förutsäga, men flera prognoser pekar på stabila priser kring 70–75 euro till 2030, följt av en gradvis ökning till under 130 euro fram till 2040, och eventuellt upp mot 500 euro därefter. Om priset på utsläppsrätter stiger kraftigt först efter 2040, riskerar många av de CCS-planer som finns bland annat i fjärrvärmesektorn att fördröjas eller utebli, enligt rapporten.
Det är inte bara styrmedel och policys som påverkar om när det kan bli möjligt att finansiera infångning och lagring av koldioxid. Infrastruktur för mellanlagring och transport av koldioxid är en komplex och kapitalkrävande del av CCS-kedjan.
Det innebär att samverkan mellan olika aktörer ofta är en förutsättning för att nödvändiga investeringar ska göras. Det finns mycket att vinna på att samarbeta, menar Jenny Westerberg:
— Om flera aktörer kan samverka kring infrastrukturen kan det ge stora kostnadsfördelar. Det finns idag flera pågående eller avslutade samverkanskluster, men dagens styrmedel är i stor utsträckning utformade för att stötta enskilda aktörer. Det kan leda till att utvecklingen av CCS hämmas.
Jenny Westerberg tror att någon form av statlig inblandning skulle vara bra för att främja lokala samarbeten kring infrastruktur. Det skulle kunna vara någon form av nationell infrastrukturplan.
— Det finns till exempel analyser som visar att en havsbaserad pipeline för koldioxid skulle vara mer kostnadseffektivt än en mängd fartyg. För detta krävs statlig samordning.
Sex slutsatser från rapporten
– Om fjärrvärmeföretagens bio-CCS-planer förverkligas (14 anläggningar) avskiljs cirka 5 miljoner ton koldioxid per år (varav cirka 4 miljoner ton är biogena).
– Om alla lämpliga fjärrvärmeanläggningar (33 anläggningar) utrustas med bio-CCS kan cirka 12 miljoner ton koldioxid per år avskiljas (varav cirka 10 miljoner ton är biogena).
– Valet av avskiljningsprocess – MEA eller HPC – ger liten påverkan på resultaten.
– Resultaten ger likartade resultat oavsett styrmedel – infångningsåtagande eller koldioxidpris.
– Biobränsleanvändningen ökar något som en följd av bio-CCS-introduktionen om ekonomin får styra.
–Bio-CCS-introduktionen minskar fjärrvärmesektorns eltillförsel till elsystemet något men påverkan på elpriet blir mycket liten.
Läs rapporten Bio-CCS i fjärrvärmesektorn.
Bakom rapporten står forskare och analytiker från Profu, IVL Svenska Miljöinstitutet, Linköpings universitet, Chalmers Tekniska Högskola, Rise och Energiforsk
Marie Kofod-Hansen
