Den ekonomiska situationen för fjärrvärmeverksamheten i Övertorneå har varit tuff de senaste åren. Det kommunala företaget Övertorneå Värmeverk har gått från nollresultat ner till cirka minus två miljoner kronor på grund av sviktande kundunderlag, ökade räntor och höga priser på bränslet.
Eftersom bolaget omsätter ungefär 20 miljoner kronor per år så blir det proportionellt ganska stora siffror. Detta har företaget försökt att kompensera med höjda taxor, men manz har också sett över andra möjligheter att spara pengar.
– Jag och min driftledare tittade på hur vårt fjärrvärmenät är uppbyggt och såg då bland annat de här ”tarmarna” som gick ut till två villaområden. Vi tog detaljvärden på förlusterna i kulvertnätet och gjorde en jämförelse med vilka intäkter vi har på de kunder som är anslutna. Och det var ju inga vackra siffror, säger Henrik Luttu, vd för Övertorneå Värmeverk.
Han började då fundera på vad som kunde göras.
– Man skulle kunna tänka sig att dessa ”dåliga” kunder skulle kunna ha andra taxor. Men fjärrvärmelagen ger inte utrymme för att ha olika taxor. Alla kunder inom samma nät måste ha samma taxa, säger Henrik Luttu.
Vad är tillåtet att göra för ett värmeföretag?
Nästa alternativ var att få in fler kunder, men de senaste åren har det varit stora tapp på fjärrvärmesidan, framför allt är det villakunder som hittat alternativa lösningar, som vedkaminer eller värmepumpar.
Då väcktes frågan om vad som egentligen är tillåtet för ett energiföretag att göra. Finns det något slags evighetsåtagande för ett energiföretag att försörja kunderna med värme oavsett vad det kostar? Eller kan bolaget helt enkelt säga upp sina kunder?
– Det finns ju ingen anslutningsplikt. Om kunderna får säga upp sitt avtal, kan inte vi då få säga upp de kunder som inte är lönsamma, säger Henrik Luttu.
– I fjärrvärmelagen står det att om det finns skäl, så får man säga upp en kund. Och skälet som vi anförde var bristande lönsamhet. Det går inte att motivera en fortsatt anslutning med den energivolym som de här kunderna representerar.
Henrik Luttu lyfte förslaget om uppsägning i kommunstyrelsen, eftersom det står i ägardirektiven att principiella beslut ska godkännas av kommunfullmäktige. Det ledde till att förslaget godkändes först av kommunstyrelsen och sedan av kommunfullmäktige.
Även om värmeverket drivs med biobränsle är det inte ekologiskt korrekt att driva nätet med för stora förluster ut i backen. Under sommarmånaderna så är förlusterna över 50 procent.
18 månaders uppsägningstid
I augusti gick så ett brev ut till de 21 fjärrvärmekunderna längs Matarengivägen och i Turovaara om att avtalet var uppsagt. Företaget fortsätter dock att leverera fjärrvärme till samtliga anslutna fastigheter även under uppsägningstiden på 18 månader, vilket ger kunderna en rimlig tid att utvärdera alternativ.
Vad har ni fått för reaktioner från kunderna?
– En del tar det med jämnmod, medan andra tycker det är frustrerande – att det är en oerhörd inskränkning av fastighetsvärdet och att de inte har gjort något fel. Och det påstår vi inte heller, men vi gör det här för att få en långsiktig, rationell ekonomisk drift, säger Henrik Luttu.
Så trots att ledningarna finns så blir det alltså för dyrt att skicka ut det till de berörda områdena?
— Ja, förlusterna på nätet, alltså hur många kilowattimmar per meter som försvinner på vägen, blir för stora. Om vi stoppar in 85 grader så kommer det fram 75 grader – 10 grader går bara ut i backen. Och ju längre bort du bor, desto mer förlorar bolaget. Och de kilowattimmarna kommer ju inte tillbaka, säger Henrik Luttu.
– Även om värmeverket drivs med biobränsle är det inte ekologiskt korrekt att driva nätet med för stora förluster ut i backen. Under sommarmånaderna så är förlusterna över 50 procent.
Passar stora punktlaster
Henrik Luttu menar att fjärrvärme framför allt är en produkt för stora punktlaster, såsom skolor, vårdcentraler, lägenhetshus och industrier.
– Och vill man haka på andra förbrukningar mellan de punkterna, alltså att koppla in sig på ledningen där den ändå passerar, det kan man ta. Men inte att expandera ut i villaområden bara för att fjärrvärme ska vara den rådande uppvärmningsmetoden.
Men är det inga av villaägare som har investerat i fjärrvärme själva?
– Det fina i kråksången är att de inte haft några investeringskostnader. När det begav sig på 90-talet så anslöts de för 5 000 kronor. Företaget stod för alla kostnader, för då var det expansion som gällde. Det skulle byggas fjärrvärme, punkt slut, säger Henrik Luttu.
– Sen utgick man från att alla skulle ansluta sig, men det gjorde de ju inte. I de berörda villaområdena så är det ungefär bara 40 procent av kunderna som har fjärrvärme. 60 procent har någon annat. Det tycker jag är viktigt att veta.
Och helt lottlösa blir inte kunderna. Enligt Henrik Luttu får de 10 000 kronor som plåster på såren, vilket beslutades i kommunfullmäktige i februari.
– Inte för att finansiera en ny värmeanläggning, men som ett sorts skadestånd för den här situationen. Det kommer givetvis att kosta för bolaget, men om inte jag har räknat helt fel så kommer det ändå att betala sig på två-tre år. Och det är få investerare som håller den avbetalningstakten.
Ett par bolag har hört av sig
De som blir utan fjärrvärme, vad har de för alternativ?
– Man kan ju fråga sina grannar. Som sagt, 6 av 10 har någon annan lösning. Jag pratade med en kund som bor på området. Han har en luftvärmepump och en vedkamin och klarar sig på det, säger Henrik Luttu.
– Och för närvarande är elen jättebillig här i norr. Om du kan sätta in en elpanna på en förmiddag så är det billigare än fjärrvärme idag. Eller om du gör en kombination med luftvattenvärmepump med en elspets. Visst, de kanske måste låna upp pengar. Men det lånet har de inte behövt tagit tidigare.
Tror du att andra mindre bolag kommer att följa efter er?
– Jag vet inte. Men ett par bolag har ringt till mig och hört sig för och undrar vad det är för något som jag har gjort. De känner också att de är fast i något sorts evigt leveransåtagande. Det är klurigheten i det här, säger Henrik Luttu.
– Så jag tycker att man ska ta den diskussionen med ägarna. Har kommunen startat ett bolag så måste ju bolaget ta ansvar för sina kostnader och intäkter. Och det är vad jag försöker att göra.
Jan Hallman
