Varje år kommer runt 240 000 ton plast till landets återvinningscentraler, där merparten går till förbränning. Plasten är energibranschens största utsläppskälla och står för runt sju procent av Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Och trots att många branscher har tagit fram färdplaner för att minska mängden plast till förbränning ökar utsläppen från plastförbränning.
I våras tog konsultföretaget Profu – tillsammans med en 30-tal aktörer från flera olika branscher – fram en handlingsplan för att minska plastmängden i avfallet. Här har fokus legat på att öka dialogen och samarbetet mellan olika aktörer i värdekedjan.
– Det är fortfarande för billigt att producera ny plast. Efterfrågan på återvunnen plast måste öka, så att det lönar sig att återvinna plast. Politiska styrmedel skulle kunna påverka efterfrågan, säger Jenny Sahlin, projektledare och senior avfallsexpert på Profu.
– Jag tror att en kvotplikt på återvunnen råvara vid plasttillverkning och krav på återvunnen plast i offentlig upphandling skulle kunna förändra förutsättningarna.
Tre stora plastflöden
Många företag som producerar plastprodukter är beredda att ta in mer återvunnen plastråvara, berättar Hanna Ljungkvist Nordin, avfallsexpert på Profu.
– Men på konsumtionssidan är man inte beredd att betala det extra som det faktiskt kostar att använda återvunnen plast i nya produkter. Så en fråga som behöver lösas är hur man kan stimulera efterfrågan.
Plasten i avfallet
Totalt 1,7 miljoner ton plastavfall hamnade i svenska avfallsflöden 2023, varav förpackningar stod för drygt 300 000 ton. Drygt 1,2 miljoner ton plast gick till energiutvinning medan drygt 141 000 ton gick till materialåtervinning.
I handlingsplanen föreslår man konkreta åtgärder för aktörer längs hela värdekedjan, från tillverkare till avfallshanterare och förbrännare. Det handlar framför allt om tre stora plastflöden: byggplast, hårdplast som lämnas till återvinningscentraler (ÅVC) samt plastförpackningar. I planen beskrivs olika initiativ för att samla in, sortera ut och avsätta större mängder plastavfall till återvinning samt villkora mottagandet av plast till förbränning.
Mest avfall i byggsektorn
Byggsektorn är den sektor där det uppkommer mest plastavfall som sen direkt går till förbränning.
– En lösning på det är att bygg- och fastighetssektorn förebygger att avfall uppkommer genom planering i tidiga skeden för att minska överbeställningar och arbeta för att producenter återtar sitt spill, säger Jenny Sahlin.
Även hushåll kan sortera ut betydligt mer plast än vad man gör idag, men då måste alla avfallslämnare få information att plasten måste sorteras bort innan den hamnar i det blandade avfallet. På återvinningscentralen är det viktigt att samla in plast separat samt att ansvarig personal är tydliga med att man inte ska lämna plast i avfall till energiåtervinning.
Jag tror att en kvotplikt på återvunnen råvara vid plasttillverkning och krav på återvunnen plast i offentlig upphandling skulle kunna förändra förutsättningarna.
Många återvinningscentraler utbildar nu sin personal så att de kan bemöta de som lämnar avfall och hjälpa dem att sortera rätt. Ingen får lämna blandade säckar. Det har visat sig ha en jättestor effekt i mängden rätt sorterat plastavfall. Då finns det också en ekonomisk uppsida för dem på återvinningscentralerna där de slipper skicka blandat avfall till förbränning som ju också är kostsamt, säger Jenny Sahlin.
– I många fall fick också personalen väldigt positiv återkoppling från avfallslämnarna och tyckte det var trevligt att personalen var så duktig och hjälpsam och att det blev en positiv upplevelse, säger Hanna Ljungkvist Nordin.
Energiföretagen har en viktig roll
En viktig sak att ha med sig är att man måste undersöka varje värdekedja på varje lokal plats för att hitta rätt angreppssätt och rätt aktörer, säger Hanna Ljungqvist Nordin:
– Vi har lyft konkreta åtgärder, men de måste anpassas till de lokala förutsättningarna. Varje kommun måste se vad som faktiskt gäller i just den egna kommunen. Hur ska invånarna i den här stadsdelen inspireras att sortera sina sopor bättre? Vilka produkter kan lämnas in till återvinning från den här verksamheten?
Även energiföretagen har en viktig roll att spela för att minska mängden plastavfall som går till förbränning. De behöver i ännu större utsträckning än idag informera om att återvinningsbart avfall ska sorteras till materialåtervinning, menar Jenny Sahlin.
– Det är också bra att återkoppla data och förbättringar till avfallslämnarna och kanske utveckla en styrande prissättning som incitament för att minska plast till förbränning. En differentierad mottagningsavgift baserad på mängden plast arbetar redan många med.
Komplicerat att mäta mängden avfall
Det finns ju också ekonomiska skäl för ett fjärrvärmeverk att se till att mindre plast förbränns, genom att minska kostnaden för inköp av utsläppsrätter för de koldioxidutsläpp som kommer från plasten. Men hur verken ska mäta mängden plast i avfall som kommer in för förbränning är en komplex fråga.
I arbetet med att ta fram handlingsplanen så har behovet av kunskap, information och återkoppling av resultat varit det som hela tiden kommit upp berättar, Jenny Sahlin.
– Det här har varit en intressant och givande process. Att jobba med experter och personal från olika branscher som verkligen sitter ner och lyssnar på varandra och sen tillsammans formulera en handlingsplan – det är stort och viktigt.
”Energiföretagen kan inte lösa plastfrågan själva”
Emil Berggren, ansvarig för fjärrvärmefrågor på Energiföretagen, är positiv till handlingsplanen:
– Det är viktigt med förslag på konkreta åtgärder och att de kopplas ihop med olika aktörers ansvar och möjligheter. Plasten står ju för en stor andel av det fossila i avfallet, så det är viktigt att vi kan komma till rätta med den, säger Emil Berggren.
– Energiföretagen kan inte lösa det här på sin egen kammare. Det är ju många av våra medlemmar som är direkt berörda av det här. Därför är den här typen av handlingsplaner så viktig.
En viktig fråga är vem som belastas för förbränning av avfallet, där det kan bli en skev fördelning kring ansvaret:
– Om man är fastighetsägare i en kommun som inte har avfallsförbränning, så skickas det avfallet till en annan kommun. Fastighetsägaren belastas då inte för det plastavfall som genererats i fastigheten, utan det är kommunen som har avfallsförbränningen som belastas, säger Emil Berggren.
– Det blir lite skevt. Handlingsplaner som tydliggör ansvarsfördelningen, och incitamenten behövs verkligen.
En annan central fråga rör ersättningen för utsorterad plast:
– Det är inte lönsamt att bygga sorteringsanläggningar under nuvarande regelverk. Om vi ska kunna sänka mängden plast som går till förbränning måste det bli mer lönsamt att sortera ut plasten, konstaterar Emil Berggren.
Marie Kofod-Hansen
