1. Solskensbonden och pilotprojektet
Det är en mulen oktoberdag när vi går runt på Petter Schwans ägor på Östergarnslandet utanför Katthammarsvik på östra Gotland. Tillsammans med några grannar driver han företaget Solskensbonden där djuruppfödning är den huvudsakliga verksamheten. På ägorna syns en hel del kossor och lamm.
Liksom en del av grannarna har han en solcellsanläggning (32 kW) på en av sina hus. I samma hus finns även en batterianläggning som kan lagra 29 kWh.
– Jag har också ett par elbilar som jag laddar med egen el, liksom arbetsmaskiner. Vi vill vara så fossilfria som möjligt. Jag köper inte in konstgödsel heller, säger Petter Schwan som också jobbar som ambulerande veterinär.
Nu ingår Petter Schwan och en hel del av hans grannar även i ett pilotprojekt för att se hur man kan använda de lokala elnäten mer effektivt. I projektet, som drivs av Energicentrum Gotland med stöd av Tillväxtverket, får deltagarna en app där det går att läsa av ett sammansatt elpris som både innehåller spotpris och ett dynamiskt elnätspris.
– Just nu ligger det totala elpriset på drygt 40 öre/kWh. Det är ju bara marginella skillnader mot spotpriset, säger Peter Schwan och pekar på sin mobilapp.
– Här kan man även se att jag just nu använder batteriel eftersom att det är överskott i solelsproduktionen.
Petter Schwan är lite av en energinörd och betydligt mer intresserad av pilotsystemet än sina grannar och sin fru.
– Min fru tycker inte att det är kul att höra om elpriser. Hon vill ha en fulladdad bil när hon ska köra och vill inte diskutera mer om det, säger Petter Schwan med ett skratt.
– Och jag kan förstå det – det måste vara enkelt och det mesta måste styras med automatik. Man tappar intresset om det blir för komplicerat.
Vid köksbordet vid Östergarn sitter även Magnus Jennerholm, som leder pilotprojektet på Energicentrum. Projektet är nu inne i sin andra fas och genomförs i samarbete med det lokala elnätsbolaget.
– Det här är ju ett väldigt hett ämne nu när alla elnätsbolag ska införa effekttariffer från 2027. Vi behöver en lokal prissignal som kompletterar spotpriset. Olika delar av nätet kan ha helt skilda förutsättningar, säger han.
Vi behöver en lokal prissignal som kompletterar spotpriset. Olika delar av nätet kan ha helt skilda förutsättningar.
I projektet ingår tio elkunder, merparten företag, som samtliga är kopplade till samma lokala nätstation. Systemet – som utvecklats av det spansk-svenska företaget Plexigrid – läser av spotpriser, väder och förväntad elförbrukning och -produktion utifrån en AI-modell och tar fram en belastningskurva för kommande dygn för alla nätstationer under den regionala fördelningsstationen.
– Vi vill även att systemet med automatik ska kunna styra elanläggningarna utifrån prissignaler, till exempel elbilsladdare, solceller och batterilager. Men än så länge är det främst värmepumparna som styrs. Det är utmanande att få automation för alla delar, men det kommer att vara en naturlig del av den framtida utveckling, säger Magnus Jennerholm.
Syftet med projektet är att utnyttja elnätet mer effektivt och samtidigt göra det enklare för elkunderna.
– Men än så länge har vi inte kunnat analysera nätnyttan. Eftersom de flesta nätstationer inte är så högt belastade är det svårt att dra relevanta slutsatser. Men de som deltar i projektet är nöjda, till exempel ett rökeri som har kunnat spara en hel del pengar genom automatiserade avfrostningsintervall baserade på vår prissignal, konstaterar Magnus Jennerholm.
På energibolaget Geabs huvudkontor ansvarar anslutningsingenjör Leo Lingvide för företagets kommande effekttariffer.
– Vi tycker att det här projektet är intressant och vill se vilka resultat vi får fram. Men det blir väldigt mycket data att hålla koll på. Man behöver ha mätningar på alla nätstationer för att det ska fungera, vilket gör det sårbart, säger Leo Lingvide.
– Frågan är hur stor skillnad det kan ge på övergripande nätnivå. Det får vi se. Vi kommer inte att ha med denna komponent i våra första effekttariffer, men det kanske kan ingå i framtida utformningar.
2. Förstärkningen av Gotlands elnät
Men även om man kan utnyttja det befintliga elnätet mer effektivt krävs det rejäla förstärkningar av Gotlands elnät, trots att nätet har blivit betydligt mer stabilt under senare år.
För tre år sedan startade Gotlands Elnät – en del av Geab – Kapacitet Gotland, ett omfattande projekt som syftar till att förstärka och modernisera elnätet på ön.
– Vi ska investera 2 miljarder kronor i det centrala elnätet på ön fram till 2040. Det beror dels på att användningen av el kommer att öka och dels på omvärldssituationen som kräver en mer robust och resilient energiförsörjning. Dessutom börjar vårt nuvarande centrala elnät bli ålderstiget, säger Kalle Blomberg, vd för Gotlands Elnät, medan vi sätter oss tillrätta i en av företagets elbilar med sikte på en av de nya fördelningsstationer som företaget nu bygger.
En viktig förutsättning är att Svenska kraftnät ska ansluta Gotland till stamnätet från och med 2030. Idag finns bara Vattenfalls regionnät till ön.
– Genom stamnätet blir det en rejäl förstärkning. Vi får två separata förbindelser med fyra kablar. Det blir en betydligt bättre redundans i elsystemet, säger Kalle Blomberg.
Det är hit in de nya 130 kV-ledningarna ska. Vi planerar att bygga sju sådana här stationer på ön.
Men de nya stamnätsledningarna ställer större krav på det lokala elnätet. Genom kapacitetsprojektet, som till viss del finansieras med EU-medel, ska dagens 70 kV-ledningar bytas ut till 130 kV. Och då krävs nya koncessioner för de större ledningarna.
– Vi har för närvarande fem pågående projekt där vi söker linjekoncession. Men det är komplicerat. Det är väldigt många intressen att ta hänsyn till här på Gotland: såsom kulturvärden, naturvärden, jordbruk, boendemiljö, riksintressen och försvarsmakten. Och de krockar ofta med varandra, säger Kalle Blomberg.
– Men vi försöker ha mycket dialog och samverkan för att få så effektiva ledtider som möjligt. Mycket handlar om förståelse. Det blir ett intrång för någon, det måste man ha förståelse för.
Men en koncession har ändå vunnit laga kraft. Det är ledningen mellan Ynge och Hemse där fördelningsstationen Snögrinde, söder om Klintehamn, ska ligga mittemellan på den 4 mil långa ledningen.
Vi svänger upp mot byggarbetsplatsen för att se hur arbetet med den nya stationen fortlöper. Här kan man se tre fyra betongmoduler där transformatorer och styrsystem ska placeras och ett par stolpar för de inkommande ledningarna.
– Det är hit in de nya 130 kV-ledningarna ska. Vi planerar att bygga sju sådana här stationer runt om på ön, säger Kalle Blomberg medan vi går runt på den nya stationsområdet som ska stå klart 2028.
En viktig del i kapacitetsuppbyggnaden handlar även om beredskap. Gotlands läge, bara drygt 30 mil från Ryssland, är känsligt.
– Beredskapen är en ständigt närvarande fråga. Vi jobbar löpande med att stärka vår förmåga och Gotland var också pilotlän för hur totalförsvaret ska byggas upp i Sverige. Därför har vi kommit en bra bit på vägen, men det behöver ske mer, säger Kalle Blomberg.
– Nu pratas det mycket om ödrift, men vi gör det ju på riktigt redan nu – två gånger i år har vi startat ett dött nät (dödnätsstart). Vi har en unik kompetens kring detta, inte bara i Sverige. Det är så uppenbart att vi måste klara oss själva jämfört med våra kolleger på fastlandet.
Den lokala elproduktionen täcker bara cirka hälften av öns elanvändning, och här hade många gotlänningar sett fram emot kommande planerad havsvindkraft på Östersjön. Men hösten 2024 sade regeringen nej till 13 parker på ett bräde.
– Det var ett olyckligt beslut, helt i fel riktning. Men det pågår dialoger – vi får se vad som händer. Jag vill ändå vara optimistisk, sista ordet är inte sagt, säger Kalle Blomberg.
Den riktigt stora elförbrukaren på ön är Heidelberg Materials cementfabrik i Slite som står för en tredjedel av öns elanvändning – och den delen kommer bli betydligt större om företagets planer på en koldioxidinfångningsanläggning (CCS) går i lås.
– Vi behöver såklart dimensionera elnätet för deras behov. De har varit tydliga med vad de vill, och det är i grunden bra. Det behöver flera vara, säger Kalle Blomberg.
3. Cementfabrikens omställning
Några timmar senare svänger vi in på Heidelberg Materials parkering i Slite. Den stora fabriksanläggningen dominerar ortens skyline på långt håll. Inne i den mullrande fabriksmiljön pågår cementproduktion dygnet runt, året runt. Drygt 2 miljoner ton cement per år produceras här, vilket är cirka 75 procent av Sveriges totala produktion.
Tillsammans med projektledaren Marcus Laurent får vi en rundvandring och kommer bland annat upp i cyklontornet på fabriken, vilket erbjuder en strålande utsikt åt alla håll.
– Det här Gotlands högsta punkt, säger Marcus Laurent.
Nedanför oss ser man de två stora ugnarna där den malda kalkstenen hettas upp till 1 450 grader och omformas till små hårda kulor klinker, som sedan ska malas ned igen med gips och andra tillsatsmaterial för att slutligen bli cement. Det är i upphettningen av kalkstenen som de stora – och oundvikliga – koldioxidutsläppen uppkommer. Och det är dessa utsläpp som måste fångas in för att klara klimatmålen.
Marcus Laurent pekar ut mot de olika täkterna där kalkberget i olika omgångar brutits.
I den äldsta täkten är planen att bygga den nya CCS-anläggningen, men i skrivande stund har anläggningen pausats efter att Energimyndigheten avslagit bolagets ansökan om medfinansiering inom ramen för Industriklivet.
– Den nya CCS-anläggningen ska, om den blir av, ha kapacitet att fånga in upp till 1,8 miljoner ton koldioxid, motsvarande 4 procent av Sveriges totala årliga koldioxidutsläpp, säger Albin Carlén, klimat- och energichef på Heidelberg Materials.
För vår verksamhet är elförsörjningen extremt kritisk. Elavbrott och elkvalitetsproblem får stora konsekvenser för vår verksamhet.
– Men det kräver mycket el: effektbehovet väntas i så fall öka från cirka 40 MW till cirka 200 MW. Och det skulle kunna genomföras genom den förstärkning av elnätet som pågår nu. Geab, Vattenfall och Svk gör ett bra jobb.
De tekniska delarna kan man redan på Heidelberg Materials. Bara någon vecka tidigare gick den första sjötransporten med koldioxid ut från företagets cementfabrik i norska Brevik till lagringsplatsen i Nordsjön. Anläggningen i Slite skulle vara tekniskt lik den som byggts i Brevik, men ha fyra gånger så stor infångningskapacitet.
– För vår verksamhet är elförsörjningen extremt kritisk. Elavbrott och elkvalitetsproblem får stora konsekvenser för vår verksamhet, säger Albin Carlén.
– Men leveranssäkerheten har förbättrats de senaste åren. Och genom de nya elnätsförstärkningarna och den nya stamnätsförbindelsen kommer elförsörjningen att bli betydligt mer robust och leveranssäker. Men det är viktigt att nätägarna redan nu planerar för när Vattenfalls nuvarande likströmsförbindelse passerat sin tekniska livslängd runt 2040.
– Vi är fast beslutna att driva vidare arbetet med en av svensk industris största klimatsatsningar för att stärka konkurrenskraften på lång sikt. Skälen till projektet är tydliga och blir alltmer akuta. Men för att kunna genomföra det i Sverige krävs fortsatt statligt stöd. Vår prioritet är att i nära dialog med staten skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig cementproduktion med CCS, säger Albin Carlén.
När vi plockar av oss varselvästar, glasögon, hjälm och skyddsskorna i entrébyggnaden börjar dagskiftet i fabriken ta slut. En del av personalen börjar checka ut, men verksamheten stoppar aldrig.
I entrén finns en stor digital skylt som visar alla processer som är igång på ett mycket pedagogiskt sätt. För stunden drar anläggningen 26,7 MW el samtidigt som 527 ton cement per timme matas in i lastbåten vid kajen.
Kristina Sten: "Sju år är inte så lång tid för den här typen av projekt"
Det var 1954 som den första elförbindelsen med havskabel anslöts till det gotländska elnätet. Under 1980-talet ersattes dessa ledningar med nya kablar som successivt uppgraderats av Vattenfall i sitt regionnät.
Men från och med 2030 ska Gotland för första gången anslutas till Svenska kraftnäts transmissionsnät, vilket regeringen beslutade 2023. Bakgrunden är den ökade elanvändningen och behovet att skapa en mer robust elförsörjning.
Nu pågår arbetet för fullt.
– Det blir två 220 kV växelströmskablar som kommer ge ytterligare 220 MW till Gotland, säger Kristina Sten, huvudprojektledare på Svk.
Den knappt 12 kilometer långa ledningen kommer gå mellan Misterhult i Oskarshamns kommun och Stenkumla söder om Visby, där Vattenfall och Geab tar vid. Den preliminära budgeten ligger på cirka 9,8 miljarder kronor.
– Det går enligt plan. Nu är vi i starten av tillståndsprocessen. Vi kommer ansöka om nätkoncession och tillstånd för vattenverksamhet i början av 2026, säger Kristina Sten.
Vi har också säkrat leveransen av kraftkablar. Det är annars en risk med tanke på de långa ledtiderna idag.
Vilka är de största utmaningarna?
– Det finns tekniska utmaningar och många intressen som ska beaktas. Men den största utmaningen är nog tidsplanen. Sju år är inte så lång tid för den här typen av projekt, säger Kristina Sten.
Johan Wickström
