Jordbävningen som 2011 inträffade i havet utanför Fukushima var den kraftigaste i Japans historia sedan mätningarna inleddes, med en styrka på 9,1. Det närbelägna kärnkraftverket, som var byggt för att klara kraftiga jordskalv, stängdes automatiskt ned som en säkerhetsåtgärd.
Men när en efterföljande, 14 meter hög tsunami slog in över kusten översvämmades reservgeneratorerna och elskåpen i kraftverket. Nödkylsystemet som skulle pumpa vatten till de avstängda reaktorerna och bränslebassängerna slogs ut. Utan kylning började härdsmältor och väteexplosioner ske i flera reaktorer, och radioaktivt material släpptes ut i atmosfären.
"Människor glömmer saker och ting"
Jordbruk, fiske och dricksvatten drabbades allvarligt. Runt 150 000 personer evakuerades från området. En av dem var lantbrukaren Hiroshi Miura, som tillsammans med övriga boende fick återvända till regionen 2017. Nu kan han återigen odla ris, liksom bomull och andra grödor. En anledning till det är att vindarna efter kärnkraftsolyckan lyckligtvis inte drev in över jordbruksmarkerna.
– Kärnkraft är inte säkert i ett land som Japan, med alla jordbävningar. Istället behöver vi öka andelen förnybart för att bli självförsörjande, säger Hiroshi Miura som nu återstartat sitt förstörda lantbruk, nu i kombination med solelsproduktion som han kan sälja till lokala företag.
– Här odlar jag blåbär, säger Hiroshi Miura och pekar på ett litet fält med blåbärsplantor med solpaneler ovanför.
På kort sikt tillstår dock Hiroshi Miura att kärnkraft behövs för att klara energiförsörjningen.
– Människor glömmer saker och ting. Och regeringen tycker att det är svårt att bli av med all kärnkraft.
Hiroshi Miuras analys stöds av aktuella enkätundersökningar. Exempelvis visade en stor undersökning förra året att 50 procent av japanerna ville att samtliga 57 kärnkraftsreaktorer – som stängdes några år efter Fukushima – skulle återstartas, mot 35 procent emot. Bara två år tidigare, 2022, var 47 procent av japanerna emot och 38 för.
Sedan 2011 har emellertid 14 reaktorer återstartats, både för att Japan ska återfå en större självförsörjningsgrad och för att man ska kunna uppnå sina klimatmål. Parallellt har landet importerat mer olja, kol och naturgas, samtidigt som man också har satsat mer på förnybara energikällor.
Idag kommer cirka 60 procent av landets elproduktion från gas och kol, solkraft står för knappt 10 procent och vindkraft 1 procent. Kärnkraftens andel är nu uppe i drygt 8 procent.
Het debatt om energimix
Energisituationen och det fortsatt höga beroendet av fossila bränslen är en stor utmaning för den japanska regeringen, som i februari 2025 lade fram sina nya nationella mål (NDC) till Parisavtalet för 2035 och 2040.
– Det föregicks av en het debatt om vilken typ av energimix Japan ska ha och vilka utsläppsminskningar som är möjliga, säger Kentaro Tamura, forskningsledare inom energiinstitutet IGES i Tokyo.
Nu har landet sagt att man ska minska sin klimatpåverkan med 46 (eller i bästa fall 50) procent fram till 2030 jämfört med 2013. Sedan är målet att minska med 60 procent till 2035 och med 73 procent till 2040 – med siktet inställt på nettonollutsläpp till 2050.
För att lyckas siktar Japan på att uppnå 40–50 procents förnybart och 20 procent kärnkraft i sin elmix till 2040. Ambitioner som många japaner anser är alldeles för lågt satta.
– Men det liberaldemokratiska partiet visar inte något starkt intresse för förnybar energi, menar Akihisa Kuriyama, forskningschef vid IGES, med hänvisning till Japans största politiska parti.
Sedan 2011 har 14 reaktorer återstartats, både för att Japan ska återfå en större självförsörjningsgrad och för att man ska kunna uppnå sina klimatmål.
Utbyggnad av förnybar energi behövs
En viktig skiljelinje i den japanska energipolitiken går just mellan de som vill hålla igång kärnkraften – som till exempel liberaldemokratiska LDP och DPP – och de som snabbt vill fasa ut energislaget som det största oppositionspartiet, CDP. Även ambitionsnivån kring förnybart skiljer sig – men samtliga partier ser fortsatt elektrifiering som en viktig väg mot ökad klimatomställning.
Samma höger-vänsterskala mellan förnybart och kärnkraft som märks i Sverige återfinns därmed också i Japan.
– Men det är samtidigt för lite diskussion om integrering av – och prioritering mellan – kärnkraft och förnybar energi, säger Akihisa Kuriyama, som tycker att regeringen satt låga mål när det gäller vindkraft.
Oavsett om man väljer att behålla en stor del av sin kärnkraft behövs fortsatt utbyggnad av förnybar energi i Japan. Och Yoshikazu Kobayashi, forskningschef för Institute for Energy Economics, menar att exempelvis systemet med inmatningstariffer för småskaliga vind- och solelproducenter är relativt generöst i Japan jämfört med många andra länder. Systemet sjösattes 2012, framför allt för att kompensera för all kärnkraft som togs bort efter Fukushimakatastrofen.
– Men vindkraftsproduktionen har ändå inte utvecklats så mycket som förväntat, kanske på grund av lokal opposition, säger han.
Svåra omständigheter för vindkraft
Ett ytterligare problem är onekligen bristen på lämplig mark för landbaserade vindparker i det tättbefolkade, bergiga Japan. Ett alternativ är istället havsbaserad vindkraft, där tornen är förankrade med olika sorters plint- eller ankarlösningar i havsbottnen.
– Men omständigheterna är svåra eftersom vi har så djup havsbotten häromkring. Därför måste majoriteten av den havsbaserade vindkraften komma från flytande vindkraft, säger Kiyohiko Ko, generalsekreterare för den japanska vindkraftsorganisationen Flowra.
Det japanska ministeriet för ekonomi, handel och industri, METI, har dock satt upp ett mål på 30 till 45 GW havsbaserad vindkraft till 2040. Och den japanska regeringen har också startat några auktioner för havsbaserad vindkraft på upp till 5–6 GW.
Just ovan nämnda METI driver också ett offensivt finansieringsprogram för utbyggnad av solkraft, som femdubblats sedan 2014 och nu står för knappt tio procent av landets elproduktion. Landet ligger också långt fram inom solcellsforskning och är ledande när det gäller material som perovskit.
– Perovskit-solpaneler är en japansk uppfinning och innebär väldigt mjuka, böjbara och lätta paneler. Regeringen försöker kommersialisera dem för bredare användning i Japan, bland annat på tak och husväggar, säger Yoshikazu Kobayashi.
Japan har inget gränsöverskridande elnät eller någon elkabel till utlandet, vilket också gör landet mer sårbart.
Hög verkningsgrad
Särskilt i kombination med kisel har perovskit visat sig kunna uppnå höga verkningsgrader. Redan har forskningsexperiment genomförts som uppnått en verkningsgrad med tandemlager av kisel och perovskit på över 30 procent – och i framtiden hoppas man kunna komma upp i hela 45 procents verkningsgrad.
– Men det finns flera utmaningar. Kostnaden är en och hållbarheten är lite sämre, säger Yoshikazu Kobayashi.
Även elnätsutbyggnaden är en stor utmaning för Japan. Fram till för ett tiotal år sedan kunde nätutbyggnaden finansieras genom ett system med offentliga investeringar och lokala elmarknadsmonopol. Energimarknadens aktörer hade då samtidigt skyldighet att investera långsiktigt i näten, även om de kunde skicka vidare notan till elkonsumenterna.
Numera är dock kraftmarknaden helt avreglerad – vilket påverkar den långsiktiga investeringsviljan negativt.
– Idag måste staten tävla med oberoende kraftproducenter och elmarknadsbolag, så de vill inte bygga ett storskaligt elnätverk på egen hand. Istället tittar de bara på hur man kan minska kostnaderna, säger Yoshikazu Kobayashi vid IEEJ.
Sårbart elnät
Elproduktion och elhandel är därmed i praktiken avreglerade och konkurrensutsatta, medan elnäten är fortsatt hårt reglerade. Det är dock tillåtet att bygga lokala mikronät via licens.
De lokala näten är dock välutbyggda och välfungerande, men samtidigt saknas sammankoppling och optimering mellan dessa nät i stor utsträckning. Samma problem existerar på det internationella planet: Japan har inget gränsöverskridande elnät eller någon elkabel till utlandet, vilket också gör landet mer sårbart. Därför är också energisäkerhet en viktig del i Japans energiambitioner.
Men en kanske ännu viktigare anledning till Japans energiomställning är förstås landets utsatta läge.
– Vi kan visa att den extrema nederbörden ökar på grund av uppvärmningen, säger Kei Yoshimura, professor i meteorologi vid institutet för industrivetenskaper vid University of Tokyo, och visar olika klimatmönster på sin visualiseringsglob.
Inte minst 37-miljonersstaden Tokyo riskerar att bli drabbad av kommande störtfloder och översvämningar, på grund av stadens lågt liggande läge och de stora vattendrag som genomkorsar närområdet.
– De här områdena är under havsytan. Och de här floderna skapar en sorts dalar mellan bergen, så områdena där blir extra sårbara, säger Kei Yoshimura och pekar på kartan.
Som en närmast övertydlig bild hällregnar det utanför Kei Yoshimuras forskningslaboratorium när vi beger oss från University of Tokyo på kvällen. Behovet av en väsentligt snabbare energiomställning växer i Japan – frågan är bara hur den ska gå till.
Japan satsar på grön vätgas och ammoniakPå kort tid har Japan seglat upp som en av världens största investerare i grön vätgas. Landet ska satsa 1 000 miljarder kronor under de kommande 15 åren i saminvesteringar från offentliga och privata aktörer för att bygga en vätgasförsörjningskedja. Man har också infört olika subventionssystem för att överbrygga prisgapet till andra bränslen.
Nu bjuder man in omvärlden för att delta i olika partnerskap, men ännu är det högst oklart hur mycket som kommer att materialiseras i slutänden.
– Grön vätgas är fortfarande dyrt. Japan har inte någon bra infrastruktur för gas, vilket EU har. Så en annan lösning skulle kunna vara grön ammoniak importerad från utlandet, säger Akihisa Kuriyama vid det japanska forskningsinstitutet IGES.
Redan har ett antal initiativ sjösatts just för att importera grön ammoniak som vätgasderivat för bland annat sameldning av kraftverk samt för användning i exempelvis stål- och bilindustrin. Merparten av den gröna ammoniaken lär dock på kortare sikt behöva importeras.
Joakim Rådström
