Systemet med ursprungsgarantier för el har funnits sedan 2003 och syftar till att garantera ursprunget på den el som levereras till elkunderna, till exempel om det är el från vindkraft eller kärnkraft. Regelverket utgår från EU:s första förnybartdirektiv som kom 2001, men används dock i varierande omfattning i olika länder.
Ursprungsgarantin är ett elektroniskt dokument som utfärdas till elproducenter för varje MWh som de producerar. Därigenom kan elproducenterna få en extra intäkt när de säljer ursprungsgarantierna till ett elhandelsföretag, som verifierar ursprungsmärkningen av el med hjälp av ursprungsgarantier. När ursprungsgarantin används för att ursprungsmärka elförbrukning annulleras den, så att den inte kan säljas två gånger.
Nytt regelverk
Elhandlaren kan sedan i sin tur sälja den ursprungsmärkta elen – till exempel fossilfri el – till slutkund, där priset för ursprungsgarantin då ingår. Idag är knappt 90 procent av elanvändningen i Sverige ursprungsmärkt och priset per ursprungsgaranti har legat relativt stabilt på 1 euro (motsvarande drygt 1 öre/kWh) under det senaste året.
Nu väntar dock förändringar i systemet. En ny förordning om ursprungsgarantier träder i kraft den 1 januari 2026 och tillhörande föreskrifter kommer gälla tidigast från 1 februari, enligt Energimyndigheten som utfärdar och administrerar ursprungsgarantierna.
Bakgrunden är den revidering av EU:s förnybartdirektiv som röstades igenom i riksdagen 2022, och som trädde i kraft i maj 2025, och en reviderad standard (CEN-EN 16325) som ursprungsgarantierna därför måste följa.
– Det nya regelverket innebär att samtliga elproducenter som idag har anläggningar som är godkända för ursprungsmärkning måste skicka in en ny ansökan för sina anläggningar för att fortsatt få ursprungsgarantier. Den ansökan kommer gälla för fem år istället för tills vidare som nu. Det blir en övergångsperiod under 2026, säger Lina Lindegren, handläggare på Energimyndigheten.
Mindre anläggningar försvinner
Det nya regelverket medför också att många mindre elproduktionsanläggningar försvinner från systemet.
–Det införs en kapacitetsgräns på 50 kW och krav på nettoproduktion för att ursprungsgarantier ska utfärdas. Dessutom blir det krav på att el som används för egen användning märks upp, säger Lina Lindegren.
En förändring är också att avgiften för varje utfärdad ursprungsgaranti höjs från 5 till 12 öre (per MWh). Liksom tidigare kommer ursprungsgarantierna förfalla 12 månader efter produktionsperiodens slutdatum.
Värme, kyl och gas ingår i systemet
En nyhet är också att värme, kyla och gas kommer att ingå i systemet med ursprungsgarantier.
– Man ansöker om dessa via Energimyndighetens e-tjänst. Ursprungsgarantier utfärdas för föregående månads nettoproduktion . Samma princip gäller för gas, där vi bland annat kommer utfärda ursprungsgarantier för biogas och vätgas, säger Lina Lindegren.
Man kommer även kunna konvertera ursprungsgarantier. Det gäller exempelvis i vissa fall där förnybar el med ursprungsgarantier används för att producera vätgas. Ursprungsgarantierna som utfärdats för elen kan då konverteras till ursprungsgarantier för vätgas.
Det finns redan ett fungerande system för miljövärdering för fjärrvärme och fjärrkyla inom ramen för Värmemarknadskommittén, så vi tycker inte att detta behövs.
Energiföretagen ser vissa fördelar
På Energiföretagen ser man vissa fördelar med det nya regelverket, bland annat att det införs en effektgräns på 50 kW.
– Det är rimligt att höja gränsen för att minska de administrativa kostnaderna i systemet, men det är samtidigt orimligt att administrationsavgifterna ändå mer än fördubblas vilket innebär tiotals miljoner i ökade kostnader för energibranschen per år, säger Erik Thornström, ansvarig för skatter och styrmedel på Energiföretagen.
Däremot är han mer tveksam till att utvidga garantierna till värme och kyla.
– Det finns redan ett fungerande system för miljövärdering för fjärrvärme och fjärrkyla inom ramen för Värmemarknadskommittén, så vi tycker inte att detta behövs, säger Erik Thornström.
– Vi tycker även att avfallsförbränningen inte får rätt incitament i Energimyndighetens förslag om man tillämpar en schablonberäkning för fossila plastandelen i avfallet. Det ger inte rätt styrsignaler för aktörerna att minska plasten i avfallet, utan man borde i stället se det som återvunnen energi, vilket många EU-länder redan gör.
Läs mer om de nya regelverken kring ursprungsgarantier.
Johan Wickström
