Under de senaste 12 åren har Sveriges elanvändning legat relativt konstant på cirka 140 TWh. Under 2023 minskade elanvändningen till och med något, till 135 TWh. Samtidigt har produktionen successivt ökat och elexporten har legat på mellan 10 och 30 TWh per år under perioden.
De flesta långsiktiga prognoser visar ändå på ett fördubblat elbehov till 2045 som en följd av elektrifieringen av industri- och transportsektorn. Men när ska det stora behovet komma?
En ny analys från konsultföretaget Sigholm visar att elanvändningen ligger relativt stabilt de kommande två-tre åren samtidigt som elproduktionen fortsätter öka. Sigholm har vägt samman 17 olika prognoser och analyser från bland annat Svenska kraftnät, Energimyndigheten och branschorganisationen SKGS.
Allt större elöverskott
Slutsatsen i Sigholms sammanställning blir att Sverige går mot ett allt större elöverskott och därmed sjunkande priser under kommande två-tre år.
– Idag har vi en nettoexport på knappt 30 TWh. Fram till 2026 kommer överskottet öka till runt 46 TWh enligt vissa analyser. Den förväntade ökningen av efterfrågan kommer dröja och det leder till lägre och ibland negativa elpriser, säger Arne Bergvik, energistrategisk konsult på Sigholm.
– Risken nu är att kraftproducenterna väntar eller avstår helt från att investera. Den här utvecklingen kan bli en riktig produktionsdräpare, för överskottet är större nu än mellan 2010 och 2020 då kraftproducenter tidvis hade dålig lönsamhet och bland annat Sveriges fyra äldsta kärnkraftsreaktorer lades ned.
Omvänt läge från 2027
Tittar man vidare på konsumtions- och produktionskurvan ser man att de två kurvorna byter läge från och med 2027. Ungefär där spår industrin själva att elanvändningen tar fart alltmer för att på 2030-talet bli större än elproduktionen. Sedan ökar elunderskottet successivt – hur stort det blir beror på om utbyggnadstakten lyckas accelerera och hålla samma ökningstakt som efterfrågan på el.
– Vi riskerar att få en gummibandseffekt med stora elöverskott med lägre kraftproduktion som följd i närtid, som sedan svänger tillbaka snabbt mot stora elunderskott om cirka tio år. Ökar vi sedan på utbyggnaden av ny elproduktion kan vi komma ikapp med produktionen igen runt 2040 igen, säger Arne Bergvik.
Anledningen till eftersläpningen av industrins behov beror bland annat på långa tillståndsprocesser, svårigheten att ansluta till elnätet, optimistiska prognoser kombinerat med lågkonjunktur och högre räntor.
En likande slutsats kom även Energimyndigheten till när de i början av mars presenterade sin kortsiktsprognos fram till 2027. I samband med prognosen skrev myndighetens generaldirektör Robert Andrén ett debattinlägg på Dagens Industri där han varnade för en ”lönsamhetskris” för energibolagen som kan skada den kommande nödvändiga produktionsuppbyggnaden.
Industrin borde redan nu gå in och teckna långsiktiga elkontrakt. Det behövs en riskdelning så att energiproducenterna kan räkna på ett visst kassaflöde.
Krävs fördjupad dialog
För att lösa den här situationen menar Arne Bergvik att det krävs en fördjupad dialog mellan industrier och kraftproducenterna.
– Industrin borde redan nu gå in och teckna långsiktiga elkontrakt. Det behövs en riskdelning så att energiproducenterna kan räkna på ett visst kassaflöde. Industrin behöver också uppdatera sina konsumtionsprognoser med större precision och frekvens så att de blir mer pålitliga. Annars riskerar de att produktionen inte finns där när de äntligen får allt på plats. Båda parterna behöver ha en överbryggningsstrategi – som håller både för 2025 och 2045.
Hur ska energibolagen agera?
– De bör inleda en närmare dialog med industrin – både med befintliga och nya aktörer – och andra stora elkonsumenter. Och det gäller att de diskuterar utvecklingen på både kort och lång sikt. Annars kommer många bli överraskade av låga priser på kort sikt och höga priser på lång sikt, säger Arne Bergvik.
Mer svängiga tider för elmarknaden
Detta är kanske extra viktigt då även den europeiska elmarknaden går in i mer svängiga tider. Marginalpriset på gaskraft är en viktig prisdrivare för den nordiska elmarknaden och den 31 december 2024 löper det sista kontrakten för överföring av rysk gas till Europa genom Ukraina ut. Av förståeliga skäl har parterna inga planer på att förhandla fram en förlängning.
Nu väntar mer korta inköp på marknaden för fartygsburen, flytande fossilgas där EU-länderna går ännu djupare in i en global budgivning i konkurrens med till exempel Kina och Japan.
– Det kommer bli en mer utmanande gasmarknad framöver. Dessutom kommer koldioxidpriset troligtvis öka på sikt i takt med de hårdare kraven i utsläppshandeln trots det kraftiga prisfallet de senaste 13 månaderna, konstaterar Arne Bergvik.
Även elsystemets funktion är central för att klara utmaningen, enligt Arne Bergvik.
– Det behövs ett pris för fler tjänster i elsystemet, till exempel för systemtröghet eller svängmassa. Ingen får betalt för den nyttan och då är det svårt att räkna med att den ska levereras när och där den behövs, konstaterar Arne Bergvik.
– Om det sätts ett pris på fler nyttor och med längre tidshorisont så blir det en bättre miljö att investera i.
Johan Wickström
