Idag står den svenska industrin för cirka en tredjedel av de svenska utsläppen av koldioxid, runt 17 miljoner ton per år. Men vårt i princip fossilfria elsystem gör att den svenska industrin har ett betydligt mindre klimatavtryck än EU-snittet. Om man jämför med till exempel Frankrike, Italien och Spanien har industrier i dessa länder mer än dubbelt så höga utsläpp per producerad enhet.
Den svenska exportindustrin skapar därför redan idag en klimatnytta på 26 miljoner ton koldioxid per år: den svenska produktionen av varorna ger ett utsläpp på 11 miljoner ton medan motsvarande produktion i andra länder skulle generera 37 miljoner ton koldioxid.
De här sifferexerciserna kan man ta del av i Industrirådets nya rapport Industrin driver klimatomställningen, som är en slags syntesrapport där man undersökt den samhällsekonomiska nyttan av den svenska industrin och – framför allt – dess framtida potential. Bakom Industrirådet står ett 20-tal branschorganisationer och fackförbund.
Radikal omställning av industrin
För att klara Sveriges mål om nettonollutsläpp till 2045 måste den svenska industrin dock genomgå en radikal omställning, där nya insatsvaror, som till exempel vätgas, ska ersätta de fossila bränslena. Det gäller till exempel de stora satsningarna på grönt stål i Norrland, men även i kemiindustrin. Samtidigt tillkommer nya industrier som tillverkning av batterier, konstgödsel och elektrobränslen – under förutsättning att det fossilfria elsystemet byggs ut i tillräcklig omfattning.
Den här omställningen pressar inte bara ner koldioxidutsläppen – med 52-65 miljoner ton per år till 2040 – den kommer också generera en mängd nya jobb, enligt rapporten
– Redan idag sysselsätter industrin 800 000 personer direkt och indirekt. Men om omställningen genomförs kan det tillkomma runt 50 000 nya jobb, direkt och indirekt, redan till 2030, säger Johan Bruce, ordförande i Industrirådets arbetsgrupp Elenergi och ansvarig för energifrågor på Skogsindustrierna.
Drygt hälften av dessa jobb kommer inom batteriindustri och kraftteknik, medan resterande hamnar i gruvnäring och annan basindustri samt inom elfordon.
Uppkopplingen till elnätet är kanske det största hindret. Det är många aktörer som väntar på besked nu.
70 TWh mer el behövs till 2030
Men för att klara alla industriella planer krävs det väldigt mycket ny el. Industrin kommer behövas 70 TWh mer el redan till 2030 (från 45 till 115 TWh el). Knappt hälften av detta behövs till järn- och stålindustrin. Därtill behöver gruv- och kemiindustrin båda fördubbla sin elanvändning och står för cirka 5 TWh var i extra elkonsumtion.
– Det är en stor utmaning att få till men vi tror att det är görbart. Vi behöver inte bygga ut snabbare än idag men vi behöver fortsätta i samma takt som nu med vindkraft. Men vi vill inte ha en motsättning mellan vindkraft och kärnkraft – vi behöver alla kraftslag framöver, säger Johan Bruce.
Han menar att den största oron i närtid handlar om elnäten.
– Uppkopplingen till elnätet är kanske det största hindret. Det är många aktörer som väntar på besked nu, till exempel SSAB i Luleå och kemiklustret i Stenungsund.
Att effektivisera och förkorta tillståndsprocesserna är följdriktigt en av de åtta punkter som Industrirådet skickar med till politikerna i rapporten.
Även kompetensbehovet finns med bland dessa punkter.
– Vi behöver få in ny kompetens både i industrin och för att bygga ut elnätet. Det är en av de riktigt stora utmaningarna att locka fler personer till teknikjobben. Här har både industri och fack ett ansvar för att hjälpa till, säger Johan Bruce.
”Skapar nya jobb och välfärd”
Hur ser du på den kritik som kommit mot stålsatsningarna i norr, där man menar att elen skulle kunna användas bättre på annat sätt?
– Jag tycker att rapporten i sig är ett bra sätt att bemöta kritiken. Vi ser ju att det finns ett värde utöver att få ner koldioxidutsläppen. Det handlar om att skapa nya jobb och välfärd. Det är ingen naturlag att vi ska göra fossilfri järnsvamp i Sverige – men vi har goda förutsättningar och kan vi göra det är det positivt på många sätt, säger Johan Bruce.
– Gör inte vi i Sverige detta så kommer industrierna att hamna nån annanstans, kanske i Finland.
Johan Wickström
