Energiomställning är ett vackert ord. För de allra flesta betyder det att gå från ett samhälle med stora utsläpp från fossila källor till ett samhälle utan klimatskadliga koldioxidutsläpp. Elektrifieringen är en viktig del i denna energiomställning. Men när det gäller själva elproduktionen i Sverige var vi väldigt tidigt ute med att driva en energiomställning med dessa förtecken. Det mesta var nämligen redan gjort på 1980-talet.
Idag handlar energiomställningen istället om att vi ska använda mer el istället för fossila energislag. I de flesta länder är det inte så. Där förlitar man sig ännu i större eller mindre grad på fossila källor. Gemensamt är att vi alla ska använda vår elenergi klokare och mer effektivt. Men i Sverige handlar det alltså mer om en kraftfull utbyggnad av produktionsanläggningar snarare än om en omställning av produktionen från fossila källor till något annat. Det tror jag vi ofta glömmer bort. Framtiden handlar om hur vi kan möjliggöra fossilfritt stål och fossilfria transporter och en hel rad annat genom att använda mer el i produktionen eller för att framställa exempelvis vätgas.
Sanningen är ju att alla energikällor behövs och de kompletterar varandra riktigt bra.”
Ordet energiomställning har delat upp vår bransch och våra intressenter i olika grupper. Någon vill bygga ut sol- och vindkraft, andra vill bygga kärnkraft och för andra är vätgasen nyckeln till framgång. I mitt stilla sinne funderar jag: om nu mångfald är dokumenterat bra inom i princip alla andra områden, varför skulle det inte vara bra när det gäller energikällor? Sanningen är ju att alla behövs och tittar man tekniskt på det, så kompletterar de varandra riktigt bra. ”Men den energikällan är för dyr och den producerar inte då och då” hör man ju ofta. För mig är det bara ännu ett argument för mångfald. Politiker behöver ju dessutom inte bry sig så mycket om kostnaden. Vi har en marknadsprissättning på el och skulle något inte vara lönsamt så löser det sig nog av sig självt. Nya energikällor behöver säkert någon form av stöd för att få fart, men bäst är om var och en lever på egna meriter. I detta sammanhang är det mycket välkommet att regeringen vill tillsätta en kommission som ska sätta långsiktiga spelregler för energiproduktionen och inkludera alla energislag på ett teknikneutralt sätt. Kanske inte en helt ny förhoppning från branschen, men ”plötsligt händer det” som det heter. Hoppet finns kvar!
Nu talas det om att behovet av elenergi ska fördubblas inom en 25-årsperiod. Det är en utmaning som heter duga! Och med det perspektivet är det inte svårt att förstå att alla energislag behövs! Men det kanske också är tid för en viss historisk återblick. För inte nog med att vi hade blivit nära nog fossilfria till 1980. Fram till dess hade elanvändningen dessutom fördubblats ungefär vart tionde år. Nu är det klart lättare att fördubbla från 10 till 20 TWh vilket skedde mellan 1940 och 1950, än från 150 till 300 TWh. Men förutsättningarna var också lite annorlunda då. Då hade vi framstående ingenjörer som lyckades bygga upp ett robust energisystem, i en rasande fart, och som tjänat landet synnerligen väl.
Förr talades det sällan om effektbrist. Idag talar vi om flexprodukter där våra kunder ska anpassa sig efter elproducenterna eller nätägarna för att klara effekttoppar. Roterande bortkoppling av elkunder sägs komma närmare och närmare. Våra skickliga ingenjörer har klarat det förr och jag är helt övertygad om att de kommer att klara det igen – om spelreglerna bara är långsikta och stabila.
Mångfald är bra! Många energiproducenter, elnätsföretag, elhandlare och bruket av många energislag är vägen tillbaka till ett robust energisystem som levererar el till rimliga priser och en trygg leverans.
Jag har en stark tro att vi inom en överblickbar framtid åter har ett energisystem som tjänar landet väl!
Jessica Fredson
