Storbritannien lyfts ibland fram för att ha kommit långt i sin energiomställning. Den tidigare dominerande kolkraften bidrar numera bara marginellt till landets elproduktion. Samtidigt har andelen förnybar och icke planerbar elproduktion ökat markant.
Under 2020, som var ovanligt blåsigt, stod förnybart för 43 procent av landets elproduktion. Våren 2021 gjorde utebliven vind och färre soltimmar tillsammans med ökad efterfrågan att andelen sjönk till 37 procent. Kärnkraft står för omkring 16 procent av elproduktionen medan återstoden (35–40 procent av elbehovet) nästan helt täcks upp av naturgas.
Efterfrågan på naturgas var 809 TWh, varav 231 gick till elproduktion och 299 användes av hushållen för uppvärmning och matlagning. Det är här man hittar roten till de höga elpriserna som präglat landet under de senaste månaderna. Även om Storbritannien naturligtvis inte kan styra över de internationella gaspriserna är mycket av de nuvarande problemen självförvållade.
Lagringskapaciteten för naturgas har minskat med två tredjedelar under den senaste tioårsperioden. Bland annat avstod den brittiska regeringen av kostnadsskäl från att bidra till underhållet av Centricas (ägare till British Gas) enorma lagringsplats under havsbotten längs Yorkshirekusten, vilket gjorde att den stängdes 2017. De återstående lagringsplatserna räcker bara för fem kalla vinterdagars konsumtion.
Hälften av gasen importeras
Storbritannien får ännu så länge nästan hälften av sin gas från sina egna havsområden. Resten täcks av import av främst flytande gas (LNG) från Norge, Qatar och USA. Bristen på lagringskapacitet har gjort att landet alltmer förlitat sig på en ”just-in-time-modell” för leverans. Eftersom gaspriserna varit mycket låga under en lång följd av år har brittiska energibolag valt att handla en stor del av sin gas på spotmarknaden.
Tillsammans med bristen på lagringskapacitet har det gjort att brittiska gasköpare de senaste månaderna betalat betydligt högre grossistpriser på dagliga auktioner än aktörer i andra europeiska länder, som har kunnat bygga upp reserver. Den senaste högstanoteringen är drygt 3 pund per therm (29,3 KWh). (Som jämförelse kostade en therm kring 50 pence under årets första månader.)
För energikonsumenter har de högre priserna inneburit stigande kostnader, men sedan 2019 finns ett pristak som ska skydda konsumenter från oskäligt höga el- och gaspriser. Taket justeras var sjätte månad och beräknas utifrån vad en effektiv energileverantör har för kostnader. Taket anger maxpriset för fasta avgifter och varje enhet gas och el som debiteras.
Fram till augusti i år har taket höjts med 235 pund till omkring 1 300 pund per år, beroende på avtalstyp. En fördel för konsumenterna, och betydande nackdel för energibolagen, är att pristaket inte kommer att uppdateras förrän i april 2022, och det är först efter den senaste justeringen som energikostnaden verkligen skjutit i höjden. Taket är dock inte något absolut tak – storkonsumenter måste betala för sin faktiska förbrukning och de flesta kunderna betalar mindre än taket.
Som en jämförelse var den genomsnittliga totalkostnaden 2020 för ett brittiskt hushåll som konsumerade 3 600 kWh el 569 pund (motsvarande 1,90 kronor per kWh). (I Sverige är motsvarande kostnad 1,41 kronor/kWh för villakunder (2020 Energimarknadsbyrån) och mellan 2,15 och 2,51 kr/kWh för lägenhetskunder (2019).
Det finns sedan tidigare också subventioner som går till låginkomsttagare och pensionärer under särskilt kalla vinterveckor. Denna vinter införs ytterligare en statlig rabatt på vissa gruppers elräkningar på totalt 140 pund för att mildra effekterna av de höga priserna.
Många bolag i konkurs
För energibolag som låst in energipriset till sina kunder och litat på att kunna köpa in el och gas på spotmarknaden har prisutvecklingen inneburit ett bryskt uppvaknande. Hittills i år har 16 energibolag gått i konkurs, varav merparten sedan september, vilket inneburit att cirka 2,4 miljoner kunder har förlorat sin tidigare energileverantör.
Den brittiska tillsynsmyndigheten Ofgem löser detta genom ett etablerat auktionsförfarande där kundstocken överlåts till den aktör som erbjuder bäst villkor, vilket gör att stora etablerade aktörer för första gången på många år nu vinner marknadsandelar på mindre uppstickares bekostnad. Enligt bland annat Financial Times väntar ett stålbad. Bara ett tiotal av de totalt 70 bolag som sålde energi i Storbritannien i början av året väntas vara kvar vid årets utgång. För stora etablerade aktörer är det här en kris som de inte tänker slarva bort.
Samtidigt gör de snabbt stigande gaspriserna att det finns en oro för att kostnaden för att ta över olönsamma kunder från mindre elhandelsbolag som gått i konkurs ska bli för stor, och det argumenteras för att Ofgem därför bör ge finansiellt stöd för att täcka kostnaderna. Stöd till de stora energibolagen är dock något som finansminister Kwasi Kwarteng utesluter. Om kunder skulle bli helt strandsatta för att det är finansiellt ohållbart att ta över dem överlåts de i stället på en särskild administratör som tillfälligt tar över ansvaret för att leverera energi.
Felriktade subventioner
En anomali i det brittiska energisystemet är att utbyggnaden av den förnybara elproduktionen delvis finansierats med subventioner genom ett påslag på elräkningen. En bieffekt av det är att grön elproduktion för närvarande belastas med högre koldioxidskatter än den naturgas som värmer de flesta brittiska hem. Medan hushållsel påförs en koldioxidskatt på 137 pund per ton subventioneras hushållsgas med 24 pund per ton, genom lägre skatter och moms. Följaktligen motverkar regelverket skiftet från fossil gas till förnybar el. Detta är dock på väg att ändras genom att påslaget flyttas från el- till gasräkningen.
Elproduktion i Storbritannien 2020 (TWh)Gas 111,4Vindkraft och solel 88,5Kolkraft 5,5Olja 10,2Kärnkraft 50,3Vattenkraft 6,8Annat förnybart 39,3 Totalt 312
Källa: www.gov.uk
Carl Johan Liljegren
