RE:Source-projektet ”Energiåtervinning i en cirkulär omställning” har haft som mål att identifiera hinder och ta fram rekommendationer på åtgärder för hur mer avfall ska cirkulera och att ”rätt” avfall går till energiåtervinning.
I projektet har man genomfört plockanalyser av byggavfall och studerat hushållsavfall. Man har fått fram ett nytt dataunderlag kring sammansättningen av brännbart avfall från byggnation respektive rivning, vilket tidigare har saknats. Där framkommer att det finns en stor potential för materialåtervinning. Avfall från byggnation innehåller en stor andel plast och förpackningar, medan rivningar ofta innehåller en stor andel gips. Ändå hänvisas detta avfall ofta till samma avfallsström. Projektet visar att rivnings- och byggavfall även klumpas ihop i statistiken och policymässigt. I analysen framkommer att byggavfall, som sorteras som ”brännbart”, i snitt bestod av drygt 30 procent pappers- och plastförpackningar. Detsamma gällde avfall från hushåll, som dessutom innehöll en stor andel matavfall.
Vad krävs då för att minska återvinningsbart avfall som skickas till energiåtervinning?
Här behövs politiska styrmedel för att en större andel återvinningsbart material ska cirkulera.Jenny Sahlin, har lett projektet på Profu.
– Det är en kombination av olika åtgärder hos många olika typer av aktörer både i och före avfallsbehandlingen. Generellt är det främst ekonomin som styr och här behövs politiska styrmedel för att en större andel återvinningsbart material ska cirkulera, säger Jenny Sahlin på Profu och den som lett projektet.
Hon pekar på att det framförallt behövs fler styrmedel som ger incitament ”högt upp i kedjan”, till exempel redan vid produktdesign, krav vid upphandling samt genom främjande av materialåtervinning.
I projektet har tio energibolag deltagit. Maria Lindroth på E.ON anser att en viktig slutsats i projektet är att energibolag behöver jobba mer tillsammans i värdekedjan om de ska kunna komma åt problematiken på bred front.
– Jag tror inte att det finns en enstaka lösning på problemet, utan alla delar i avfallskedjan måste samverka. Som energibolag måste vi jobba med de frågor som vi har störst rådighet över, säger Maria Lindroth, affärsstrateg på Eon.
Ett material som på senare år har ökat i avfallet – såväl från hushåll som från verksamheter – är plast. Tidigare tog Kina emot plastavfall, även med låg kvalitet, men det har de slutat med. Följden har blivit att det finns en liten efterfrågan på återvunnen plast, och därmed endast ett litet eller inget ekonomiskt värde av återvinningen.
– Det pågår mycket arbete för att minska plast och plastavfall. Men generellt behöver man stimulera efterfrågan på återvunnen plast genom att exempelvis ha krav på att nya produkter ska innehålla återvunnen plast, men det är också en förtroendefråga att man litar på att den återvunna plasten är ett bra material av tillräcklig kvalitet, säger Jenny Sahlin.
– Här pågår det både branschinitiativ och diskussioner kring nya styrmedel. Dessutom förutsätter detta internationella regelverk eftersom många produkter importeras.
Samtidigt passar inte all plast för återvinning, eftersom vissa plaster innehåller olika tillsatsämnen med farliga egenskaper som inte alltid lämpar sig för materialåtervinning. Där har energiåtervinningsanläggningar en viktig funktion att fylla genom att ta bort dessa farliga ämnen och tillsatser från samhället. Enligt projektet behöver bolag med energiåtervinning bli tydligare på att kommunicera att deras roll är att vara avfallsbehandlare med ansvar för restavfall som inte kan eller får recirkuleras.
För energibolag har dock plasten i avfallet inneburit ett allt mer påtagligt problem då allt fler fjärrvärmekunder inte vill köpa fjärrvärme som baseras på avfall med en fossil andel. Här tycker Jenny Sahlin att kundkommunikationen behöver bli betydligt bättre.
–Energibolagen behöver kommunicera systemperspektivet att om man som kund lämnar plast i sitt avfall, så kan de inte leverera fossilfri fjärrvärme tillbaka till kunden, säger Jenny Sahlin.
– Energibolagen måste bli mycket mer proaktiva och samarbeta mellan olika aktörer i avfallskedjan för att få ”rätt” avfall till energiåtervinning.
När det gäller de specifika problemen med att minska klimatavtrycket från plast i avfallet kan aktörer som har energiåtervinning från avfall arbeta med att utveckla lösningar för att hantera utsläppen från plasten genom storskalig utsortering i slutet av kedjan. Ett annat alternativ är att minska mängden plast tidigare i avfallskedjan.
– På Eon har vi valt att arbeta med problematikens ursprung, det vill säga att minska mängden plast i restavfallet tidigt i kedjan. Det gör vi genom samverkan med våra kunder, ansvariga myndigheter och aktörer som arbetar med avfallshantering, säger Maria Lindroth.
På sikt kan även koldioxidavskiljning med CCS vara en viktig lösning för energibolagen, men det är ännu inte en kommersiell teknik i Sverige och kräver stödsystem för att fungera.
Fakta Re:Source
RE:Source är ett strategiskt innovationsprogram som fokuserar på att utveckla cirkulära, resurseffektiva materialflöden. Det finansieras av Energimyndigheten, Formas och Vinnova.Projektet ”Energiåtervinning i en cirkulär omställning” har finansierats av RE: Source, Avfall Sverige och SBUF – Svenska Byggbranschens utvecklingsfond, tillsammans med tio energibolag.
Ann-Sofie Borglund
