Zesco: Watt do do?”, skämtar Times of Zambia på förstasidan i ett av novembernumren av tidningen. I normala fall borde landets största elleverantör, statliga Zesco, kunna leverera god effekt året om. Nuförtiden kommer dock höstregnen allt senare för varje år, vilket är förödande för Zambia, vars installerade kapacitet till 85 procent utgörs av vattenkraft.
– Kraftstationen vid Karibadammen går just nu på bara 14 procents kapacitet. Så lite vatten finns det nu när det inte har regnat, säger Leif Andersson, senior projektledare på svenska Sweco i Zambia som vi träffar i huvudstaden Lusaka.
För att hantera problemet använder sig Zesco av lösningar som selektiv urkoppling av last för att fördela elförsörjningen. Men urkopplingstiderna blir orimligt många och långa, och till slut fungerar inte det zambiska samhället. Klimatförändringen påverkar produktiviteten och människors hälsa.
Dagens situation är med andra ord ohållbar. Det blir inte lättare av att Zambia på samma gång måste tackla både tillgångs- och effektproblem, både distribution och produktion. Inom ramen för FN:s sjunde mål för hållbar utveckling ska hela världen ha tillgång till hållbar energi till 2030, och i Zambia har ännu så länge bara 15 procent av landsbygdens befolkning tillgång till el.
Energi i ZambiaZambia hade 2017 cirka 2 800 MW i installerad effekt, varav 85 procent är vattenkraft medan 15 procent utgörs av fossil energi.I genomsnitt har 40 procent av befolkningen – eller tio miljoner invånare – tillgång till el. Energitillgången är dock mycket ojämnt fördelad. 75 procent av befolkningen i städerna har tillgång till el, medan endast 14 procent på landsbygden har el.Källor: Power Africa och FN (Tracking SDG7, The Energy Progress Report).
Mycket görs förvisso. Exempelvis arbetar just Sweco i Zambia med teknik kring upphandling och genomförande för utbyggd transmission och distribution, från 132 kV ned till kund. Inom ramen för projektet ska 12 000 kunder anslutas till elnätet i landet.
Frågan om de växande produktionsbehoven kvarstår dock. Zambia beräknas ha runt 6 000 MW oexploaterad potential för vattenkraft. Dessutom är merparten av de stora dammarna som idag står runtom i landet ofta byggda under vattenkraftens guldålder på 1950- till 1970-talen.
– De är gamla, och behöver renoveras och repareras. Ofta byter man nu till generatorer som är betydligt mer effektiva än de som man ursprungligen installerade, säger Leif Andersson.
Zambia har förvisso kolreserver på runt 80 miljoner ton, men landet vill helst avstå från att använda dessa, inte minst av klimatskäl. Inte långt från Leif Anderssons hotell står ett gammalt kyltorn från ett avställt kolkraftverk – en symbol för tidigare års ohållbara energipolitik.
Vägen framåt handlar som i de flesta andra länder även i Zambia om förnybar energi. Och mycket händer faktiskt redan på detta område, berättar Magdalena Svensson, programansvarig för energisamarbeten vid Sveriges ambassad i Lusaka.
– Zambia lanserade för bara något år sedan en ny inmatningstariff för förnybar energi. Finansieringen kommer från den tyska utvecklingsbanken KfW. Även Europeiska investeringsbanken och Gröna klimatfonden är villiga att låna ut pengar till goda villkor, mot att andra investerare satsar, säger Magdalena Svensson.
Inom tariffsystemet, REFiT, öppnar Zambias regering för inköp av 200 MW förnybar el från små- och mellanskaliga anläggningar, till exempel vattenkraft, solkraft eller vindkraft. Investerarintresset har varit betydande.
Kanske ändå hetare just nu i denna del av världen är alltjämt offgrid-lösningar. Utsikterna är lovande: sol- och vindkraft på hushålls- och bynivå skulle kunna åtgärda både vattenkraftens klimatorsakade nivåproblem och den långsamma elnätsutbyggnaden på landsbygden.
En nyckelsatsning är det Sidafinansierade initiativet Beyond the Grid Fund for Zambia (BGFZ), som nu har pågått i lite över två år.
– Under denna korta tid har de kontrakterade företagen nått ut till 800 000 människor som nu har tillgång till grundläggande energitjänster, berättar Magdalena Svensson.
Initiativtagare till programmet är Klas Waldenström, som är rådgivare inom partnerskap och innovation vid Sida:
– För några år sedan började vi tänka om kring energibiståndet i Zambia. Bakgrunden var att energifattigdomen på landsbygden i landet var lika hög då som för 30 år sedan, runt 95 procent, trots ett långt svenskt engagemang i Zambias energisektor, säger Klas Waldenström.
Efter många processer och diskussioner tillkom så BGFZ, som ska utgöra ett innovativt sätt att finansiera förnybar energi på landsbygden. Programmet har en kassa på 100 miljoner kronor i biståndspengar till 2021. Syftet är att ge upp till två miljoner människor, framför allt på landsbygden, tillgång till el utanför det fasta nätet. Företagens egna insatser, banklån och satsningar från andra finansiärer tillkommer.
– En viktig aspekt är att programmet ska vara teknikneutralt, det vill säga att det kan finansiera olika energislag och tekniker. Det fokuserar framför allt starkt på marknadsuppbyggnad för förnybara energilösningar, säger Klas Waldenström.
Beyond the Grid Fund for Zambia (BGFZ)Det Sidafinansierade initiativet Beyond the Grid Fund for Zambia (BGFZ) syftar till att öka andelen förnybar el på landsbygden.
BGFZ har belönats med både FN:s klimatpris Global Climate Action Award och det brittiska Ashdenpriset för innovativ finansiering, kallat ”det gröna Oscarspriset”.Nu finns ytterligare 500 miljoner kronor tillgängliga i Sidas breddade satsning Beyond the Grid Fund for Africa och dessa pengar ska användas i Burkina Faso, Liberia och Moçambique.
Inom ramen för den första finansieringsrundan inom BGFZ har fyra företag inom hållbar energi i Zambia fått finansiering. Ett av dem är Standard Microgrid, ett amerikanskt företag som bygger fristående solcellsinstallationer à 13 kW på central bynivå med lagring på 30 kWh, och som dessutom bygger lokala elnät i anslutning till systemen.
– Vi kan försörja ett helt samhälle tack vare effektiv kapacitetsallokering och levererar 230 volt växelström i eluttagen, berättar svenske Jonatan Ala-Mutka, som arbetar som landschef för Zambia vid Standard Microgrid.
Senare på kvällen åker vi ut till Ngwerere, en av byarna där företaget satt upp en stor solcellsinstallation. Under solpanelen står en stor container som bland annat innehåller alla transformatorer och batterilager.
– Innan Standard Microgrid fanns inget elsystem alls här i Ngwerere. Det var mörkt överallt, och många företag kunde inte arbeta här, förklarar Phales Mwale, som är Microgrid Manager vid Standard Microgrid och själv kommer från Ngwerere.
Phales Mwales arbete går framför allt ut på att sälja och förvalta abonnemang på företagets solel till byborna. Hennes föregångare på posten, Grace Mwanza, följer med oss när vi går genom byn.
– Vår affärsmodell tar avsteg från att sälja kilowattimmar och istället säljer vi ”powertime” till de apparater som kunden vill använda över en given tid. Sedan räknar vår app ut vad det kostar, säger Jonatan Ala-Mutka.
Och redan har tillgången till el helt förvandlat den lilla byn Ngwerere. Ny belysning över marknadsstånden gör att handlarna kan hålla öppet senare. Lameck Lungu har genom det nya elabonnemanget kunnat öppna en kombinerad frisersalong och videobiograf. Och strax intill går Shepherd Banda runt med dottern Sera på armen mellan sin butik och det lilla tv-spels-caféet som han nyss öppnat. Framtiden har kommit till Ngwerere.
Joakim Rådström
