Kärnkraftens långsiktiga framtid i Sverige må vara oviss, men enligt nuvarande planer ska anläggningarna bemannas flera decennier till. Därefter följer ett omfattande arbete med avveckling och slutförvar av kärnbränsle. Samtidigt är tillströmningen av studenter och forskare till branschen så svag att flera lärosäten har svårt att fortsätta erbjuda relevanta program och utbildningar.
För två år sedan slog Strålsäkerhetsmyndigheten fast att den långsiktiga kompetensförsörjningen är sårbar både vad gäller kärnkraftverk och närliggande strålsäkerhetsrelaterade områden. Anneli Hällgren är avdelningschef på myndigheten och ledde utredningen:
– Just nu är det inte så svårt att rekrytera till kärnkraftverken då det avvecklas en del reaktorer och därför finns personal i systemet att anställa. Men på kanske tio års sikt existerar inte den reserven längre, säger Anneli Hällgren.
Otillräcklig finansiering
Ena delen av rekryteringsutmaningen rör forskarna. Dels utbildar de studenter som kan arbeta i branschen, dels tillhandahåller de viktig spetskompetens på kärnkraftverk och inom strålsäkerhet.
– Vi har identifierat ett antal områden där vi måste ha expertkompetens inom landet för att kunna driva kärnkraft på ett säkert sätt. Till de områden som i dag är sårbara och behöver förstärkt forskningsfinansiering hör exempelvis kärnkraftseknik, kärnkemi och svåra haverier, säger Anneli Hällgren.
För att kärnkraft ska vara ett lockande fördjupningsområde för unga forskare krävs att det är välfinansierat. Forskningen idag finansieras delvis av industrin. Denna del är konjunkturkänslig och inte särskilt stor, och dessutom går den huvudsakligen till projekt kopplade till den normala driften snarare än till större framtidssatsningar.
Vi har identifierat ett antal områden där vi måste ha expertkompetens inom landet för att kunna driva kärnkraft på ett säkert sätt. Anneli Hällgren, avdelningschef på Strålsäkerhetsmyndigheten.
– För att skapa livskraftiga forskningsmiljöer inom alla de områden där Sverige som kärnkraftsnation behöver kompetens krävs en förstärkt forskningsfinansiering från flera finansiärer, säger Anneli Hällgren.
Hon menar att staten behöver kliva in och öka sin forskningsfinansiering. Då finns också möjligheten att stödja en större mångfald av projekt än vad som är i fokus för industriaktörer, till exempel inom strålskydd och beredskap.
– Vi rekommenderar att Strålsäkerhetsmyndighetens forskningsbudget ökas från 80 till 130 miljoner kronor samt att andra statliga forskningsfinansiärer skjuter till ytterligare 50 miljoner.
Konkurrens om forskare
Även professor Ane Håkansson vid Uppsala universitet tycker att forskningen behöver stärkas.
Han har under många år utvecklat forsknings- och utbildningskapacitet för lärosätets kärntekniska verksamhet.
– Många av mina yngre kollegor sitter med osäkra anställningsförhållanden, och dessutom satsas det för lite på intressanta framtidsområden som exempelvis fjärde generationens kärnkraft. Det är väldigt kvalificerade personer man konkurrerar om när det gäller detta, och får de inte forska om intressanta frågor så gör de något annat istället, säger Ane Håkansson.
En annan utmaning är att locka studenter från högskolor och lärosäten till att jobba i branschen. Här rör det sig snarare om missförstånd och image.
– Studenter som jag talar med har ofta uppfattningen att kärnkraft är en väldigt kul och spännande teknik, men att det är en döende bransch och därför inte värd att ge sig in i. Men det är ju en total missuppfattning. Det finns hur mycket jobb som helst under en lång tid framöver, säger Ane Håkansson.
Det satsas för lite på intressanta framtidsområden, som fjärde generationens kärnkraft. Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet.
Han menar att den politiska retoriken kring avveckling haft mycket stor påverkan. Unga personer borde informeras om att även om kärnkraften skulle läggas ner kring mitten av århundradet, kommer det ändå finnas gott om jobb i branschen en lång tid efteråt.
Anneli Hällgren håller med:
– Bara arbetet med avveckling och slutförvaring planeras att pågå fram till 2080-talet. Just slutförvaringen blir Sveriges största industriella projekt på flera decennier och kräver stora mängder kompetent personal. Och det är ett jättespännande område för teknikintresserade. Vilket också gäller kärnkraft överlag, säger Anneli Hällgren.
Dessutom tror hon inte att många känner till att dessa projekt i praktiken rör sig om att sanera miljön, vilket en hel del unga borde intresseras av.
Kommunicera mera
Göran Hult är direktör för Nuclear and Development på Fortum, och menar att branschen också måste jobba mer på att ändra uppfattningarna i samhället om tekniken som något fult och farligt.
– Kärnkraften i Sverige har alltid hanterats med ansvar och vi har inte haft några allvarliga incidenter, och den spelar en nyckelroll i att vi ska kunna nå våra mål med fossilfri elproduktion. Jag önskar att vi kunde avdramatisera verksamheten och få den att värderas utifrån sina tekniska och ekonomiska egenskaper som annan elproduktion, säger Göran Hult.
Överlag tycker han att branschen borde kommunicera mer med studenter och samhället i stort. Även han tycker att anställningsbarheten är särskilt viktig att informera om.
– Dessutom är det så att om man av någon anledning vill sadla om är det en fin merit i cv:et för en ingenjör eller tekniker att ha jobbat på ett kärnkraftverk. Så man låser sig inte, säger Göran Hult.
Arbeten och utbildning i kärnkraftssektorn
2016 arbetade cirka 6 000 personer i de svenska kärnkraftverken Forsmark, Ringhals, Oskarshamn och Barsebäck, enligt en studie från Fortum 2016. Enligt samma rapport var ytterligare cirka 15 000 jobb i form av direkta eller indirekta leverantörer av produkter och tjänster.Det finns två högskoleutbildningar med direkt bäring på kärnteknik: ett högskoleingenjörsprogram på Uppsala universitet och en masterutbildning på KTH.
Linus Olin
