En hel värld såg det klassiska fotot i början av 2020 där stora, tunga turbinblad i kompositmaterial (glasfiber och härdplast) grävdes ned i långa rader på en soptipp i USA. Det här var väl inte vad vi förväntade oss när vi började bygga ut den förment förnybara vindkraften?
Inte är det mycket bättre här hemma i Sverige. Under sommaren 2023 damp Riksrevisionens granskningsrapport ned över hur turbinblad tas om hand efter drift. I korthet: inte alls. Även om volymerna av uttjänta blad än så länge är små.
– Det är okänt hur de flesta turbinblad har hanterats, men troligen har de förbränts eller deponerats. Och då finns det ju förbud mot förbränning och deponering i svensk lagstiftning som skulle kunna gälla för bladen, säger Fredrik Engström, projektledare för granskningen vid Riksrevisionen.
Anledningen till återvinningsmisslyckandet är att turbinbladen har hamnat i en sorts gråzon, där det inte varit säkert huruvida de förväntas falla under den aktuella lagstiftningen eller inte. I slutänden finns det därmed risk för att vindkraftens aktörer frångår avfallshierarkins klassiska krav på att avfall i första hand ska återanvändas eller materialåtervinnas.
Vägledning saknas
För att lösa dagens dilemma menar Fredrik Engström att Naturvårdsverket bör få i uppdrag att följa upp hur nedmonterade vindturbinblad hanteras och upprätta en sorts överblick över situationen.
– Dessutom behöver man ge vägledning till miljötillsynsmyndigheterna dels om hur avfallsbestämmelserna ska användas på hanteringen av uttjänta blad, dels kring vilka tekniker för materialåtervinning som kan bli aktuella, förklarar han.
Under och efter Riksrevisionens granskning togs faktiskt snabbt ett antal beslut. Bland annat fick Energimyndigheten i uppdrag från regeringen att göra en fortsättningsutredning med syfte att ta fram förslag på åtgärder och eventuella nya författningsförslag, samt beräkna miljö- och klimatnytta av åtgärderna. Uppdraget – ”Cirkulär hantering av solcellspaneler och vindturbinblad” – tillföll forskningsinstitutet Rise.
Cecilia Mattsson, forskare inom polymera material och återvinning vid Rise, driver utredningsarbetet.
– Om en produkt innehåller mer än 10 procent plast och trä får man inte skicka dem på deponi. Vindturbinblad innehåller cirka 30 procent av dessa material. Men lagen är generell och inte inriktad specifikt på vindturbinblad, berättar hon.
I korthet finns alltså inget fungerande avfallssystem för värdekedjan kring turbinblad, menar Cecilia Mattsson.
– Men det är ett mycket positivt steg att ett uppdrag tagits fram för att följa upp Riksrevisionens granskning, lägger hon till.
Långtgående visioner
Även branschen i sig verkar ha vaknat till utmaningen, om än sent. Idag har de flesta stora turbintillverkare långtgående visioner för sitt hållbarhetsarbete. Exempelvis har Siemens Gamesa satt som mål att turbinerna ska vara fullt återvinningsbara till 2040, och turbinbladen redan till 2030. Vestas har som mål att återvinna 94 procent av allt material till 2030 och 100 procent till 2040. Och så vidare.
En annan aktör som driver på för hårdare lagstiftning, slutna avfallsströmmar och gemensamma branschstandarder är den europeiska vindkraftsorganisationen WindEurope och dess arbetsgrupp för hållbarhet.
– En viktig fråga för branschen nu är att visa att vi levererar på vårt löfte att inga blad ska läggas på deponi senast från 2025, berättar Ylva Tengblad, hållbarhetsansvarig vid branschorganisationen Svensk Vindenergi och medlem i arbetsgruppen.
Samtidigt menar Tengblad att det inte är sannolikt att EU-regelverket hinner förändras i närtid för att stötta upp detta arbete. Ett hårdare regelverk inom unionen skulle förutom den rena hållbarhetsnyttan öka självförsörjningsgraden inom EU och sätta press på utomeuropeiska tillverkare, inklusive kinesiska, att förstärka miljöarbetet.
– Men det åligger branschen i sig att skapa en rapporteringsprocess för att kunna följa vad som händer med uttjänta blad, förklarar Ylva Tengblad.
En viktig fråga för branschen är att vi levererar på vårt löfte om att inga blad ska läggas på deponi från 2025.
Många användningsområden
Vindkraften börjar nu inte från noll när det gäller återvinning av turbinblad. Redan används kompositmaterial från uttjänta blad i nermald och förbränd form som insatsvara i exempelvis cement- och betongframställning.
Andra användningsområden inkluderar det polska företaget GP Renewables Groups spånskivor med inblandning av glasfiber, som både blir billigare och hållbarare än traditionella spånskivor – och som kan malas ned efter användning och användas till nya skivor, om och om igen.
Ytterligare ett positivt exempel är det danska bolaget Continuum, som planerar att bygga sex återvinningsanläggningar i Europa för avlagda vindturbinblad. Varje fabrik ska ha kapacitet att återvinna minst 36 000 ton vindturbinblad per år och ska drivas till 100 procent med hållbar energi. Det lär behövas – WindEurope beräknar att vi redan 2025 kommer behöva hantera 25 000 ton årligt turbinbladsavfall i Europa, vilket kommer att öka till över 50 000 ton 2030.
En utmaning är dock att vindkraftsbranschen i nuläget har för lite avfall för att strömmarna ska bli tillräckligt kommersiellt intressanta för stora industrier. Det finns därför behov av utvecklat samarbete med andra verksamheter som också använder härdplastkomposit och andra relevanta material. Ett exempel är båtbranschen.
– En viktig policyinsats från WindEurope är också att uppmana EU att införa specifika avfallskoder för glasfiberkomposit i avfallsdirektivet. Det handlar om koder för både turbinblad i glasfiber och andra glasfibertyper, säger Ylva Tengblad.
Avancerade tillämpningar
På sikt finns förhoppningar om att utveckla ännu mer raffinerade återvinningsprocesser och kunna nyttja glasfibern i mer avancerade tillämpningar. En sådan metod är pyrolys, en annan solvolys (se faktaruta), som forskningsinstitutet Rise har undersökt närmare i olika projekt.
Alann André är senior forskare vid Rise och har tillsammans med Cecilia Mattsson och andra kollegor tagit fram en digital plattform över turbinblad i drift. Kartläggningen, som skedde inom ramen för forskningsprojektet 
Rekovind2, har haft som syfte att undersöka vilka sorters turbinblad som finns och när de ska tas ned – för att sedan optimera återvinning av bladen.
– Sedan behöver vi kontakta ägarna av dessa blad. Och ägarna behöver förstå att det är viktigt att sprida vidare sina data för att möjliggöra återanvändning av bladen. Idag är det deras ansvar att ta hand om bladen när de ska tas ned, berättar Alann André.
Hela värdekedjan finns inte idag. För det behövs både lagstiftning och ekonomiska incitament.
Om man sedan ska våga bygga upp företag som ska göra nya produkter av gamla uttjänta blad behöver företagen veta med säkerhet flera år i förväg att det finns material för detta – och i vilket skick turbinbladen är. Dessutom behöver man få information om var kraftverken finns, för att minska transportbehoven.
– Hela värdekedjan finns inte idag, bekräftar Alann André. För det behövs både lagstiftning och ekonomiska incitament.
Ett ytterligare alternativ är att återanvända hela eller delar av turbinbladen utan alltför långtgående mekanisk eller kemisk bearbetning. Exempel finns på blad som har använts som tak över cykelställ eller för lekparksinstallationer. Ett parkeringshus i den nya stadsdelen Brunnshög i Lund kommer att använda gamla blad som fasadsmyckning och konstfulla pelare. Andra tillämpningar som också kan bli aktuella framöver är att använda turbinbladen som gång- och cykelbroar eller som bullerplank. Det finns således många sätt som vindkraftverkens trotjänare kan snurra vidare på genom andra värdekedjor.
Tre metoder för återvinningUtöver ren återanvändning finns olika metoder för återvinning av avlagda turbinblad:
Mekanisk återvinning
Malning till en fraktion med mekanisk återvunnen glasfiber med härdplast och en plastfraktion. Saknas dock ännu system och styrmedel för distribution och logistik av mekaniskt återvunnen glasfiber. Låg energiförbrukning.Pyrolys
Termokemisk nedbrytning i syrefri miljö under 400–800 grader. Två fraktioner erhålls: återvunnen ren glasfiber och en oljeprodukt. Ger lägre mekanisk styrka jämfört med ny fiber men kan användas som förstärkning eller fyllnadsmedel. Utvecklas för närvarande kraftigt. Solvolys
Termokemisk nedbrytning med vatten och alkoholer under 250–450 grader och 150–250 bars tryck. Två fraktioner erhålls: återvunnen ren glasfiber och en oljeprodukt. Ger material som kan användas som bulkprodukt. Kräver i likhet med pyrolys mer energi och mer teknikutveckling av processerna jämfört med mekanisk återvinning.
Källa: Rise
Joakim Rådström
