Startskottet för utvecklingen av FossilEye började med att Tekniska verken i Linköping ville hitta en lösning för att minska plasten i avfallet. Idag betalar svenska avfallsförbränningsanläggningar – till skillnad från de flesta europeiska avfallsförbränningsanläggningar – utsläppsrätter för fossila utsläpp. Majoriteten av dessa utsläpp kommer från plasten och årligen förbränns ett ton plast i Sverige. Plast som i flera fall skulle kunna återvinnas.
Det finns därför tydliga ekonomiska och miljömässiga drivkrafter i att minska plasten i avfallet och i stället öka plaståtervinningen. Idag hamnar hela denna kostnad hos energibolag som är de som får betala för utsläppsrätterna. Att det inte är kunderna som lämnar plasten i avfallet som får betala beror på att det hittills inte funnits några bra metoder att spåra avfallets källa, utan analysen av andelen plast görs i rökgaserna från förbränningen.
– För oss, och andra energibolag som har avfallsförbränning, innebär detta höga kostnader. Samtidigt har vi sett att vi får in en stor andel återvinningsbar plast som kommer in till förbränning. Det gjorde att vi ville hitta en lösning att kunna identifiera och mäta plasten i avfallet, säger Henrik Lindståhl, forsknings- och utvecklingsingenjör på Tekniska verken i Linköping.
– Det finns maskinella sorteringsanläggningar som har utrustning för att identifiera plast i en blandad materialström, så jag tänkte att därifrån borde steget inte vara så långt för att kvantifiera denna plast. Det var också huvudspåret när vi började jobba med detta utvecklingsprojekt för omkring fyra år sedan, säger han.
Inledande förstudie
Projektet inleddes med en förstudie och där provkördes avfall i en maskin i Frankrike, vilket fick lovande resultat.
– Det var inte tillräckligt bra, men deras system var å andra sidan inte optimerat för att kvantifiera avfall utan enbart att identifiera avfallet och de lade till en extra funktion som kunde skatta hur stor andel plast det var. Det blev ändå så pass bra att om man verkligen satsar på detta bör det gå att få fram något som är riktigt användbart, säger Henrik Lindståhl.
Samtidigt krävs det avancerad teknik och en stor maskin och det är inte en lösning som enbart Tekniska verken behöver utan hela avfallsbranschen. I den fortsatta utvecklingen av ett sådant system har därför även Vattenfall Värme och Umeå Energi ingått.
En offentlig upphandling, där också utländska bolag deltog, vanns av Jönköpingsföretaget Robowaste som har utvecklat systemet Fossileye. Bolaget ägs delvis av Saab Ventures och sensortekniken att detektera plasten kommer ursprungligen från försvarskoncernen Saab och har tidigare använts i militär tillämpning.
Pilotturné i tre städer
FossilEye har nyligen påbörjat en pilotturné och kommer att ha stopp i Tekniska verken i Linköping, Vattenfall i Uppsala och Umeå Energi. Systemet kommer att vara i respektive stad i tre veckor där man ska göra en rad tester på verkligt avfall. I Umeå ska man dessutom se hur systemet fungerar utomhus i vintermiljö.
Linköping är först i turnén och bakom Henrik Lindståhl står nu den stora gröna sorteringsmaskinen och han förklarar hur den fungerar i olika steg. Först kommer avfallet till en inmatningsficka, som doserar avfallet i en jämn ström till analysatorn. Därefter går avfallet på ett fyra meter långt transportband till ett spridarsystem som fördelar avfallet över ett två meter brett band som transporterar avfallet under sensorer som bildar ett digitalt öga som kan identifierar vad som är plast, vilken typ av plast det är samt mäta volymen på varje objekt.
Avsikten är att bygga ett FossilEye-system som någorlunda snabbt kan tröska igenom ett helt lastbilslass med avfall på omkring 25 ton.
Dessa värden används till att beräkna den sammanlagda vikten på plasten i provet. Detta värde kan sedan användas på olika sätt till exempel för att bilda statistik över plastmängden från olika kunder. Det öppnar även möjligheten att fördela mottagningsavgiften som kunderna betalar för behandlingen av sitt avfall mellan plast och icke-plast, så att en större andel hamnar på plasten, vilket ökar lönsamheten i att återvinna plasten uppströms.
– Avsikten är att bygga ett FossilEye-system som någorlunda snabbt kan tröska igenom ett helt lastbilslass med avfall på omkring 25 ton. Den mobila pilotanläggning som Robowaste har byggt klarar åtminstone två ton krossat avfall per timme och vi ska nu testa olika typer av fraktioner av avfall och även göra mängdprover, berättar Henrik Lindståhl.
– Det är mycket outforskad terräng både vad gäller tekniken och själva avfallet. Genom att nu använda systemet på tre olika energibolag hoppas vi få svar på en rad frågor, säger han.
Lagförändringar kan gynna tekniken
För att en teknik av detta slag ska få ett bredare genomslag krävs att avfallsförbränning ingår i handeln med utsläppsrätter för alla länder i Europa menar Henrik Lindståhl.
– Som det är nu har vi en ojämn spelplan eftersom våra europeiska kollegor inte behöver betala för de koldioxidutsläpp som plasten ger upphov till. Men EU är på gång med en lagförändring och då ligger vi i täten med en teknisk lösning, säger Henrik Lindståhl.
Parallellt med pilotturnén utvecklar IVL Svenska Miljöinstitutet en metod för verifiering av prestandan hos skannande system som FossilEye. Verifieringen gäller mätnoggrannhet, kapacitet och vilka typer av avfall som mätverktyget lämpar sig för. Resultaten av dessa verifieringar ska vara klara till våren.
Ann-Sofie Borglund
