Förslaget finns i en promemoria om bio-CCS (bokföring och rapportering av negativa utsläpp) och kommer från Energimyndigheten, som är nationellt centrum för avskiljning och lagring av koldioxid. Det är även ett underlag till Naturvårdsverkets skrivelse om kompletterande åtgärder enligt det klimatpolitiska ramverket.
I förslaget som Energimyndigheten har överlämnat till Klimat- och näringsdepartementet föreslår myndigheten att de företag som åstadkommit negativa utsläpp med statligt stöd (som exempelvis energibolag som eldar biobränsle) ska få sälja negativa utsläpp på en frivillig marknad. Men om säljaren har fått statligt stöd till sin anläggning för bio-CCS får kunden inte använda de negativa utsläppen för att kompensera sina egna utsläpp. De får däremot använda dem i sin miljö- och hållbarhetsredovisning och visa att de därmed stöttar Sverige att kunna nå sina klimatmål.
– Vi tycker att det ska vara tillåtet att sälja negativa utsläpp som åstadkommits med statligt stöd på en frivillig marknad och att kunden då kan använda dessa minusutsläpp som goodwill. De kan däremot inte använda minusutsläppen för att kompensera sina egna utsläpp, när samtidigt Sverige använder det i sin bokföring som en kompletterande åtgärd då det i så fall uppkommer dubbla anspråk, förklarar Svante Söderholm, senior rådgivare på Energimyndigheten.
– Det skulle undergräva förtroendet för svenskt klimatarbete och för stödsystemet samt leda till en missvisande bild av hur klimatarbetet går, säger Svante Söderholm vidare.
Vi menar att dubbelräkning har man om två länder eller två företag tillgodoräknar sig samma utsläpp – inte om ett land och ett företag redovisar samma utsläpp i olika system.
Stark kritik mot förslaget
Erik Rylander, affärsområdeschef för kolsänkor på Stockholm Exergi, är kritisk till Energimyndighetens förslag.
– Den hållning som Energimyndigheten har tror vi kommer att leda till att det inte finns några privata intressenter som vill bidra till att negativa utsläpp kan åstadkommas. Det finns en liten mängd pengar på kontot för goodwill, men de stora pengarna från företagsvärlden kommer loss först när man låter dem köpa negativa utsläpp för att uppnå sina klimatmål, säger Erik Rylander.
– Man tar därmed bort alla incitament för den privata marknaden att vara med och då blir det bara skattemedel kvar. Inget av de företag vi har haft kontakt med – vilket är ett 50-tal svenska och internationella aktörer – vill lägga stora summor pengar på detta om de inte får använda de negativa utsläppen för att nå sina egna klimatmål, säger han vidare.
Att en stor del av finansieringen skulle gå i stöpet med Energimyndighetens förslag tror dock inte Svante Söderholm.
– Det är inte jag så säker på. Inget vet detta. Titta på hur det ser ut idag med företag som lägger stora summor på sponsring av kultur och sport. Då kan man ju lika gärna sponsra ett klimatmål. Vi pratar ju dessutom enbart om de projekt som får statligt stöd, säger Svante Söderholm.
Den EU-reglering som finns nu och gäller fram till 2030 ger inte tydligt svar på frågan hur de negativa utsläppen ska bokföras.
Olika sätt att räkna
Drivkraften för att bygga anläggningar för bio-CCS är att nå Parisavtalets klimatmål. Idag har ett drygt 20-tal svenska energiföretag planer på bio-CCS-projekt. Sverige ligger väldigt långt framme vad gäller bio-CCS, medan för de länder som inte har energibolag som eldar biobränsle är det en icke-fråga. För de nordiska länderna är det en aktuell fråga, men där skiljer det sig åt hur man vill att de negativa utsläppen ska bokföras och hur eventuella dubbla anspråk ska hanteras.
– Uppfattningen kring hur dubbla anspråk ska hanteras varierar. Det finska regeringskansliet och Energimyndigheten tycker likadant, däremot tycker inte den norska energimyndigheten som vi, säger Svante Söderholm.
I Danmark har man gått från ord till handling. Där presenterade nyligen Microsoft att de har ingått avtal med Ørsted om att köpa 2,76 miljoner ton negativa utsläpp från Asnæsværket, vilket har fått danskt statsstöd. Kontraktet gäller i elva år och omfattar infångning och lagring av biogen koldioxid.
– Dessa negativa utsläpp kommer att räknas av Danmark och av Microsoft på det sätt som vi vill se i Sverige, säger Erik Rylander.
”Vi måste underlätta för dessa satsningar”
Stockholm Exergi är det energibolag som har kommit längst inom bio-CCS i Sverige och de driver en pilotanläggning för koldioxidinfångning. Bolaget har fått 180 miljoner euro från EU:s innovationsfond för att bygga Europas första storskaliga anläggning för minusutsläpp. Intresset för bio-CCS är stort även hos andra energibolag i Sverige där ett 20-tal företag nu utreder möjligheterna att satsa på bio-CCS.
Erik Rylander är väldigt oroad för vad Energimyndighetens förslag kan innebära för bio-CCS i Sverige, där kunnande och de negativa utsläppen har goda förutsättningar att bli en betydande exportprodukt. Men framför allt är minusutsläppen från bio-CCS nödvändiga för att nå klimatmålen genom att de motverkar de fossila utsläpp som även i framtiden inte kommer kunna undvikas, den så kallade residualen.
– I det lägsta scenariot från IPCC behövs negativa utsläpp från bio-CCS på 520 miljoner ton globalt 2050. Det motsvarar 600 sådana anläggningar som vi nu försöker få på plats på Värtaverket i Stockholm. Ska detta bli möjligt måste vi underlätta för sådana satsningar och inte sätta upp hinder, säger Erik Rylander och fortsätter:
– De behövs i stor omfattning och att enbart begränsa dessa investeringar till skattemedel vore att begränsa möjligheterna att få dem på plats. Vi behöver i stället att skattemedlen och privat kapital samverkar.
Danmark tar över ledartröjan
Han tycker inte att Energimyndighetens argument att om både Sverige och privata företag får tillgodoräkna sig de negativa utsläppen riskerar det att bli dubbla anspråk håller.
– Vi har olika sätt att se på detta. Vi menar att dubbelräkning har man om två länder eller två företag tillgodoräknar sig samma utsläpp. Inte om ett land och ett företag redovisar samma utsläpp i olika system, där Sverige redovisar hur det går i landet, medan företagen visar det i sin miljöredovisning.
– Så fungerar all utsläppsredovisning idag och den tanken måste man vidmakthålla också vid negativa utsläpp. Vi har även föreslagit ett dubbelcertifikatsystem där det blir tydligt med stor transparens och spårbarhet, säger Erik Rylander, som kommer tillbaka till att detta har gått att lösa i Danmark.
– Danmark har tagit över klimatledartröjan från Sverige, vilket är tråkigt för Sverige hade ett stort försprång. Nu har Danmark kört om oss på flera plan. De har fått igenom ett statstödsystem genom EU-kommissionens konkurrensmyndigheter och de har gjort att satsningarna går att kombinera med privat kapital från företag, där företaget får använda sina negativa utsläpp i sin redovisning. Dessutom har de fått alla nödvändiga avtal på plats för att transportera infångad koldioxid över nationsgränser, även detta saknas i Sverige idag.
Frågan ses över
Han tycker samtidigt att beskedet från Danmark är positivt eftersom det visar att det är ett gångbart sätt att resonera där negativa utsläpp kan räknas både av en stat och av ett företag.
– Vi hoppas att detta ska ge den svenska regeringen råg i ryggen att våga göra på samma sätt. Det handlar om miljarder som annars kommer behöva belasta skattebetalarna i onödan, säger Erik Rylander.
På Regeringskansliet ser man just nu över frågan om hur negativa utsläpp ska redovisas.
– Den EU-reglering som finns nu och gäller fram till 2030 ger inte tydligt svar på frågan hur de negativa utsläppen ska bokföras. Däremot finns internationella riktlinjer som anger att rapportering av negativa utsläpp bör ske i den sektor där infångningen har skett. Regeringskansliet för därför en dialog med kommissionen om hur detta ska omsättas i befintliga EU-regelverk, säger Johanna Janson, tjänsteman på klimatenheten på Regeringskansliet.
Ann-Sofie Borglund
