Idag är Karin Medin på Igelstaverket, vilket hon ser som är ett uppskattat avbrott från det senaste årets arbete hemifrån villan i Nacka. Kraftvärmeverket och det närliggande värmeverket ligger ett stenkast från Igelstaviken, den del av Östersjön som utgör inloppet till Mälaren. Hon ser anläggningarna som ägarkommunernas – Södertäljes, Botkyrkas och Huddinges – största miljösatsningar.
I kraft- och värmeverket eldas främst utsorterat avfall, returträ och skogsbränslen. Allt i effektiva pannor med rigorösa miljökrav och med mycket låga utsläpp till luft och vatten. Detta är något som kan tyckas självklart när man bland annat eldar avfall, men frågan om ansvarsfull avfallshantering har blivit rykande aktuell den senaste tiden med anledning av avfallsbranden i Kagghamra.
Knappt två mil från Igelstaverket startade i november förra året en brand i ett avfallslager i Kagghamra, vilken pågick under flera månader och blev en rikstäckande nyhet. Den stickande röken innehöll hälsoskadliga ämnen som bensen och andra flyktiga kolväten. Lukten från brandröken kunde kännas ända till centrala Stockholm, drygt fyra mil bort. Nu är lagret, som uppges innehålla cirka 10 000 ton avfall, täckt med sand och har äntligen slutat ryka.
Avfallslagret ägdes av bolaget Think Pink, som samlat in bygg- och verksamhetsavfall från mindre fastighetsägare och privatpersoner. Företagets ägare är nu misstänkt för grovt miljöbrott.
– Bolaget har haft en rutten och slug affärsmodell där de använt sig av kryphål i lagen, som tillåter mellanlagring av avfall i tre år. Avfallet, som varit helt osorterat, har sedan legat där i omkring tio år och det ser liknande ut på flera platser i landet, berättar Karin Medin.
– Vad som läcker i dessa avfallslager har vi ingen aning om. Nu har bolaget gått i konkurs och markägarna får stå för en kostsam sanering. Avfall är en resurs med många problem och som kräver stor expertis och ödmjukhet. På energibolag finns denna expertis och jag är stolt över att vi är möjliggörare som kan ta hand om avfallet på ett bra sätt, säger Karin Medin.
Enligt Karin Medin gick Think Pinks affärsidé ut på att få betalt av företag och privatpersoner som vill bli av med avfall och sedan har bolaget dumpat avfallet istället för att ta hand om det på ett miljöriktigt sätt. Liknande affärsmodeller används runt om i världen. Den globala och illegala avfallshanteringen omsätter ungefär lika mycket i pengar som den globala narkotikahandeln.
– Vi har i Sverige en hårresande naiv lagstiftning som möjliggör olagliga avfallsaffärer. Det finns mycket pengar att hämta och det är låga straff. Det måste bli ändring på detta!
Avfall är en resurs med många problem och som kräver stor expertis och ödmjukhet. På energibolag finns denna expertis.
För att motverka den illegala avfallshandeln har Söderenergi utvecklat ett verifikat för spårbarhet, transparens och varumärkesskydd i avfallsströmmarna – 2-Mendix-IX. Verifikatet lanserades 2019 och används även av Tekniska verken i Linköping, Umeå Energi och Mälarenergi. Det är en tjänst som innehåller utbildning, it-verktyg och ger prognoser över förväntade miljönyttor.
– Med verifikatet visar vi att det krävs noggrann information av avfallets innehåll och vi redovisar också varje år till återvinningsföretagen vilken nytta vi gör med det avfall de lämnar till oss, till exempel minskade deponier och kvantifierad mängd tungmetaller som vi tar hand om.
För att motverka den illegala avfallshandeln har Söderenergi utvecklat ett verifikat för spårbarhet, transparens och varumärkesskydd
– Vår plan var att under 2020 träffa och diskutera miljötjänsten med många återvinningsföretag både nationellt och inom Europa. Det arbetet hann precis bara påbörjas när pandemin kom. Men arbetet fortsätter och vi har under pandemin vidareutvecklat verifikatet.
Trots att Söderenergi gör stor miljönytta genom sin energiåtervinning, får Karin Medin ofta stå till svars för argument som att avfallsförbränning leder till mindre återvinning och att Sverige inte ska ta hand om andra länders avfall.
– Först och främst måste alla konsumera mindre så att det blir mindre mängder avfall. Avfall uppstår ju inte av sig själv. Det avfall som uppkommer måste tas omhand på bästa sätt genom i första hand återanvändning eller återvinning, men en del går eller bör inte återanvändas eller återvinnas. Det kan exempelvis vara produkter som innehåller tungmetaller. Där är energiåtervinning en bra lösning. Alternativet är annars att deponera avfallet, men en del hamnar även i naturen och havet.
Enbart i EU deporteras årligen, mer eller mindre kontrollerat, cirka 100 miljoner ton avfall. Söderenergi importerar en halv miljon ton utsorterat avfall eller returträ av länder och partners där de vet att avfallet är väldigt noga sorterat.
– Argumentet att vi inte ska importera avfall eller sälja avfallsbehandlingstjänsten har jag svårt att förstå, när vi har riktigt bra anläggningar för energiåtervinning här. Jorden ser inga gränser. Vår energiåtervinning av avfall skapar nytta ur ett globalt perspektiv.
Även nationellt har energiåtervinningen stor nytta. Utan den hade Sverige inte kunnat ha något deponiförbud för brännbart avfall.
– Det infördes 2001 och efter det har materialåtervinning och omhändertagande av biologiskt avfall ökat. De går hand i hand. I länder som har väl utbyggd avfallsförbränning sker också en stor materialåtervinning.
Att Karin Medin brinner för frågorna rörande avfall är tydligt. Hon pratar snabbt, entusiastiskt och har en rad siffror som backar upp hennes argument. Att hon skulle bli förespråkare för tuffa krav kring avfall och att avfallsförbränning är viktig för miljön var dock inte givet. Karin Medin började i energibranschen 1994, men då var det Stockholm som var drivkraften snarare än energifrågorna.
Inspirerad av sin storebror, som studerat till civilingenjör, valde Karin Medin samma spår. Hon flyttade från Västerås till huvudstaden för att studera till ingenjör inom materialteknik.
– Jobben som materialingenjör fanns främst inom stålbranschen och gruvindustri, men när jag var klar med utbildningen var jag inte klar med Stockholm, utan ville stanna kvar. Mitt första jobb fick jag som materialexpert på Stockholm Energi, vilket främst handlade om bolagets omställning från olja och kol till biobränsle.
Redan efter några år blev hon chef för bolagets gasverksamhet och har därefter haft flera chefsroller på energibolag. Sedan 2011 är hon vd på Söderenergi, som är en av landets största fjärrvärmeproducenter. Kunderna är energibolagen Telge Nät och SFAB och inte slutkunden, vilket är en ovanlig konstellation i den svenska energibranschen.
– Vi styrs av politiker i tre kommuner, men det handlar mindre om politik och mer om vad vi kan åstadkomma, vilket tilltalar mig.
Söderenergis huvudanläggning Igelstaverket ligger i Södertälje kommun, en kommun med en tydlig innovationskraft främst genom storbolagen Scania och Astra Zeneca. Här finns också en rad innovativa bolag inom Life science.
– Detta genomsyrar kommunen och det positiva tankesättet finns även hos oss, där inställningen är att ingenting är omöjligt! Vi samarbetar dessutom gärna med andra för att uppnå större nytta och snabbare komma framåt.
Ett tydligt exempel på detta kan ses inom bränslelogistik där Söderenergi tillsammans med Scania utvecklade en lastbil på 74 ton, som nu rullar på vägarna. I ett pågående pilotprojekt testas en 98-tonslastbil.
Ett annat pågående samarbete sker mellan Söderenergi och Södertälje hamn, där de tillsammans nyligen blev klara med en förstudie kring bio-CCS. Studien visar att det finns en stor potential att samla in upp till 640 000 ton koldioxid på Igelstaverket.
– Här vill vi gärna samarbeta med Södertälje hamn, som är viktig för att kunna transportera koldioxiden. Vi har skickat in en ansökan till Energimyndigheten om att göra en detaljerad vägvalsstudie kring dessa möjligheter, säger Karin Medin.
Den röda tråden hos Söderenergi kring utvecklingsarbeten och samarbeten är miljöfrågan.
– Som sagt, jorden känner inga gränser. Vi måste alla ta vårt ansvar – tillsammans, avslutar Karin Medin.
Karin Medin
Ålder: 54 år.
Familj: Sambo och två bonussöner.
Bor: Nacka.
Gör på fritiden: Springer och lyssnar på böcker, gärna samtidigt.
Personligt energitips: Att fylla på med egen energi genom att vara i skogen.
Nyttor från Söderenergis avfallsförbränning (2020)
Avfallsmängd: En miljon ton per år.
Energiproduktion: 1 605 GWh värme och 262 GWh el.
Materialåtervinning: 30 964 ton konstruktionsmaterial. Vid förbränningen bildas aska och rökgasreningsprodukter. 57 procent av askan återvinns som konstruktionsmaterial på den mottagande avfallsanläggningen. 2 136 ton återvunnen metall kunde återvinnas för produktion av ny metall.
Omhändertagande av tungmetaller: 107 ton. Avfallet innehöll kadmium, krom, kvicksilver och bly. Tungmetallerna i askorna förhindras att spridas vidare i naturen och deponeras på ett säkert sätt.
Ann-Sofie Borglund
